”Fler borde sjunga jubilerande Palestrinas renässansmusik”

Jämtländska St Olavs kammarensemble har redan tjuvstartat. I oktober i fjol medverkade de som enda svenska kör i upptakten till jubileumsåret, vid en konsert i Peterskyrkan i Rom. I rollen som Palestrinas hemland är Italien självklart centrum för många av de konserter och andra händelser som arrangeras under året.

Renässanskompositören uppmärksammas också internationellt. I USA, Irland, Tyskland, England – överallt kan den intresserade hitta jubileumsprogram.

Även här hemma ges konserter. Gotländska renässansens­emblen Ad Fontes framför Palestrina den 6 juni och den 15 augusti, och medverkar i högmässan i Sigtuna Maria kyrka den 13 april. Gustav Sjökvists kammarkör ger ett ­Palestrinaprogram på Kultur­natten i Stockholm i april.

"Svårt att föreställa sig"

Och när Radiokören firar sitt 100-årsjubileum ingår kyriet ur Palestrinas Missa Papae Marcelli i högtidsrepertoaren.

– Det är svårt att föreställa sig vad det blivit av kyrkomusiken utan Palestrina. 

Det säger Hampus Söndrebo, organist i St Johannes kyrka i Malmö och en av ledarna bakom Collegium Sanctae Ceciliae, en kör inriktad på renässansmusik och gregoriansk sång. 

– Palestrina utvecklade vokalpolyfonin, den som innebar att varje stämma hade en egen melodi med egen frasering.

Genom sin förnyelse av poly­fonin, som innebar att texten lyftes fram, löste Palestrina upp ­då­tidens heta diskussion om relationen mellan text och musik. Kyrkomötet i Trident hade fastslagit att musiken skulle understödja texten – vilket hotade ­musikens position. Palestrina kom till dess försvar.

En centralperson för många

Giovanni Pierluigi da Palestrina, född 1525, handplockades redan som 26-åring av påven till en tjänst i Peterskyrkan. Med några års avbrott i början av karriären arbetade han där till sin död 1594. Han skrev 105 mässor, 250 motetter och en lång rad andra sakrala verk. 

– Han är en centralperson för många kyrkomusiker. Palestrinas musik har nog alltid sjungits, även om den haft sina lika konjunkturer. Hans stil studeras på utbildningar, och kurser om kontrapunkt utgår ofta från hans musik, säger Hampus Söndrebo, som också undervisar blivande kantorer på Musikhögskolan i Malmö. 

Som många andra kyrko­musiker håller Hampus Söndrebo Missa Papae Marcelli, eller Marcellimässan, särskilt högt. Det var också den som blev modell för den efterföljande kyrko­musiken. 

Inte så vanlig

Planen är att kören som han leder ska framföra Marcellimässan i höst. Innan dess ger kören en Palestrinakonsert den 11 april, i Klosterkyrkan i Lund. Och den 23 mars framför den Missa Brevis i Dalby kyrka, tillsammans med kyrko­kören där. Musiken framförs ­liturgiskt, det vill säga som en organisk del av högmässan. 

Trots sin stora betydelse och aktualitet är Palestrina inte så vanlig på de vanliga församlingskörernas repertoar, säger Hampus Söndrebo. I många körer är antalet herrar för få för att man ska kunna sjunga a cappella överhuvudtaget. Musiken kräver också hyfsat självgående stämmor, vilket gör att det framför allt är professionella körer eller renässansensembler som har hans musik på repertoaren. 

– Samtidigt finns mycket musik av Palestrina som egentligen inte är svår. Jag tycker verkligen att fler borde sjunga både hans och annan renässansmusik.