Förlåtelsekultur gör det svårare att dra gränser

Analysen visar att det finns strukturella problem kring gränssättning, till exempel för vad som anses tillåtet. Men den lyfter också fram hur viktigt Svenska kyrkans tjugoåriga arbete för att förebygga och bemöta sexuella övergrepp har varit.

– Nu ska vi jobba framåt med resultatet av analysen, kyrkomötesbeslutet kring metoofrågorna från 2018 samt det som kom ut ur konferensen ”När gränser överskrids” härom året. För även om mycket skett på området finns fortfarande brister, säger Erik Gyll, handläggare för rättighetsfrågor och genus på kyrkokansliet.

– Vi ska sätta samman en arbetsgrupp och en referensgrupp som ska ta arbetet vidare. Bilden som vi fick i den här analysen stämmer med vår bild sedan tidigare. Vi tar rekommendationerna till oss och ska arbeta vidare utifrån dem.

Gunilla Carstensen, filosofie doktor vid Stockholms universitet, har analyserat närmare 400 av de cirka 1 300 berättelserna som delades av anställda kvinnor inom Svenska kyrkan under hashtaggen #vardeljus, i samband med metoo-uppropet 2017.

Dessutom har intervjuer gjorts med sex personer inom Svenska kyrkan, som arbetar med frågor som rör sexuella övergrepp och utsatthet inom kyrkan.

Analysen lyfter några övergripande perspektiv:

Tidsperspektivet – den som har utsatts är oftast i början av sin yrkesbana och händelserna sätter djupa spår som finns kvar länge.

Den som kränker är oftast en överordnad och väletablerad person i kyrkan. Personlig anknytning och beroendeställning är tydliga faktorer för den som utsatts.

Formerna spänner över hela fältet, från subtila och diffusa verbala kränkningar till våldtäkt eller försök till våldtäkt.

En omgivning som tonar ner, tystar ner eller agerar passivt. Vissa utsatta blir inte trodda av chefer, och inga åtgärder vidtas för att följa upp anmälan.

– Gråzoner och jargong kan flytta gränserna för vad som anses tillåtet. Kyrkans kram- och förlåtelsekultur kan göra det svårt att dra gränsen mellan professionellt och privat, det blir en glidande skala, säger Erik Gyll.

Han säger också att de analyserade berättelserna endast omfattar händelser som delats av anställda i Svenska kyrkan. Mycket finns också att göra vad gäller de ideella, förtroendevalda och församlingsbor.

– Det här är fruktansvärda berättelser. Det positiva är att orken har funnits att berätta dem. Nu måste vi fortsätta utveckla det långa arbete som vi gjort.