Goda skäl för kyrkan att tala om polyamori

REPLIK

Kyrkan bör öppna upp för samtal om polyamorösa förhållanden, det vill säga förhållanden präglade av romantisk kärlek mellan fler än två personer. Det föreslår prästerna Helena Myrstener och Gunilla Hallonsten i Kyrkans Tidning nr 24. Det framgår av deras artikel att de anser att sådana förhållanden bör bemötas positivt av kyrkan. Den ska tala om ”bristerna” i tvåsamhetsnormen, vilket de anser ”kan komma att bli nödvändigt för att kyrkan ska kunna verka för upprättelse och befrielse i vår tid.”

Utan att författarna föreslår ­polyamorösa äktenskap så leder artikeln tankarna dit. Det har också uppfattats så, till exempel av en röst i radioprogrammet Ring P1 den 22 juni. Det vore konsekvent eftersom kyrkan accepterar äktenskap mellan enkönade par. Två kvinnor får ju ingå äktenskap. Varför ska inte tre få göra det?

Tidigare var äktenskapet förbehållet en man och en kvinna. Det var den naturliga samlevnadsformen för barnafödande och släktets fortbestånd. Nu har äktenskapet inte mer med reproduktion att göra än vilken annan organisationsform som helst. Därmed är de tidigare begränsningarna för äktenskap; nära släktskap, ålder och antal, inte längre motiverade. Det är inte hållbart!

Det är därför inte otänkbart att det kommer att resas politiska krav på att tillåta ­polyamorösa äktenskap. En arbetsgrupp inom Centerpartiet föreslog det i början av Annie Lööfs parti­ledarskap, vilket hon dock snabbt avstyrde. Vi har också en stor befolkningsgrupp, där månggifte är accepterat, som vill göra sin röst hörd. Det nybildade partiet Nyans vänder sig särskilt till den. Det finns alltså goda skäl för kyrkan att tala om polyamorösa förhållanden och hur kyrkan ska ställa sig till dessa.

Lars Hultkvist
ledamot kyrkorådet Farsta församling
Kristdemokraterna i Svenska kyrkan