Vyacheslav ber när bomberna faller över Kiev

Brandkåren inspekterar en byggnad i Kiev som träffats av raketer. "Många försökte övertala oss att lämna Kiev eftersom det kunde bli mycket farligt här, men vi tog ett enigt beslut att stanna eftersom vi upplevde att det var Guds vilja", säger Trigub Vyacheslav. Foto: Ap/TT, privat

Trigub Vyacheslav är tacksam över bönerna för Ukraina.
- Bön är något som inte kan överskattas, säger han till Kyrkans Tidning.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

Få tillgång till allt på sajten!

Första månaden 9 kr (ord pris 125 kr) Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Brandkåren inspekterar en byggnad i Kiev som träffats av raketer. "Många försökte övertala oss att lämna Kiev eftersom det kunde bli mycket farligt här, men vi tog ett enigt beslut att stanna eftersom vi upplevde att det var Guds vilja", säger Trigub Vyacheslav. Foto: Ap/TT, privat

– När en del av en rysk kryssningsmissil, som sköts ner av vårt luftvärn, landade inte långt från oss så skakade hela huset och alla fönster från ett höghus i närheten föll ner, säger han till Kyrkans Tidning.

Trigub Vyacheslav, 58 år, bor tillsammans med sin fru i ett höghus i Kiev. I vanliga fall lever de ett intensivt liv, han arbetar heltid som symaskinsreparatör men verkar som baptistpastor under kvällar och helger. De senaste dagarna har dock tillvaron vänts upp och ner. När de nu blickar ut genom fönstret kan de se hur explosioner och bränder lyser upp horisonten.

Precis som många andra ukrainare reagerade han först med misstro på beskedet att Ryssland höll på att invadera landet. Den känslan övergick i indignation och en stark vilja att göra allt som är möjligt för att stoppa krigets vansinne. Men först var de tvungna att bestämma om de skulle stanna eller fly.

– Min fru och jag knäböjde och bad en lång stund. Många försökte övertala oss att lämna Kiev eftersom det kunde bli mycket farligt här, men vi tog ett enigt beslut att stanna eftersom vi upplevde att det var Guds vilja, säger han.

Nu ägnar de mycket tid åt att kontakta och uppmuntra församlingsmedlemmar, och så ber de, för vänner och städer som attackeras. När sirenerna ljuder så har de hittills valt att stanna i lägenheten, de går in badrummet som är den säkraste platsen att vistas på.

– Ibland är det väldigt skrämmande, och då känner jag det i mitt magsår och min fru får ont i hjärtat. Det är speciellt smärtsamt när vi ser på nyheterna om allt fruktansvärt som nu sker i landet och väldigt nära oss i Kiev, säger han.

Han berättar att när han tidigare reste till de delar i östra Ukraina som redan 2014 ockuperades av ryska trupper så kunde hans fru bli orolig. Hon undrade om han skulle komma tillbaka. Då skrattade han och försäkrade att de båda skulle bli gamla tillsammans.

–  Men nu är jag inte längre så säker på det, säger han.

I måndags var han ute och försökte handla mat, men i affärerna var nästan alla basvaror slut. Han har dock en bakmaskin från Sverige som kommer till användning.

– Jag ångrar att jag inte köpt på mig mer jäst och mjöl. Vi bakar det vi kan och delar med dem som inte har, säger han.

Kommer det ukrainska folket att besegra den ryska armén?

–  Ja, För den ryska aggressionen är en kombination av ondska och djävulska lögner. Och det ukrainska folket har slutit upp på ett otroligt sätt för att försvara sitt land, säger han.

Han är också övertygad om att förbönen för Ukraina har stor betydelse. Han berättar hur ukrainska soldater känner sig beskyddade även när de blir beskjutna.

– Bön är något som inte kan överskattas, säger Trigub Vyacheslav.