Broder Matthew: Därför har Svenska kyrkan tagit Taizé till sig

I en lugn del av klosterträdgården med Bourgognes gröna kullar i fonden sitter en grupp svenska ungdomar i ring. Gemensamt är att de alla är engagerade i Märsta pastorat – som ung ledare, körsångare eller medlem i Svenska kyrkans unga och de är här för första gången.

De är eniga i sin uppfattning om livet i Taizé: Här är det lätt och öppet. Vill man ta kontakt är det bara att säga något till någon. Ett vänligt svar och ofta en intresserad motfråga kommer tillbaka. Det är långt hemifrån på flera sätt.

– Alla är här för samma sak. Det är bara att börja prata. Alla är öppna. Det är inte slutet som hemma, säger Jojje Källdén.

Alla har uppgifter i klostret

Märstas ungdomar bor i baracker, inte i tält på fälten som också är en vanlig sovplats. I början var det lite jobbigt att sitta på det hårda golvet under mässan och bönen, säger någon men nu har de vant sig. Alla har uppgifter i klostret, som att servera mat eller ingå i kören som är kärnan i den fyrstämmiga sången i kyrkan. Men vid sidan om sysslorna och bibelstudierna med en broder eller syster är det de sociala delarna som är roligast.

– Vi får inte glömma Oyak! Det är som en klubb efter kvälls­bönen. Då samlas alla och pratar.

– Eller klubb och klubb, vi är ju i Taizé. Vi står och pratar och lyssnar på musik och så kanske det blir dans och så kan man handla i kafét.

I tyghatt och med ett träkors runt halsen sitter prästen Gustav Jacobsson och lyssnar på sin grupp som han beskriver som ”engagerad och högmässovan”. Märsta pastorat har startat på nytt med sina Taizéresor som legat nere sedan före pandemin.

– Det känns stort att vi är här igen, säger Gustav Jacobsson. Förhoppningsvis kommer vi att kunna åka med en Taizégrupp varje år, en grupp med träffar före och efter resan.

2 500 besökare på plats

Sara Ivarsson är diakon i Mölndal. Hon besökte Taizé första gången när hon var 17 år. Nu är hon 51 och har besökt kommuniteten varje år sedan dess. Broder Johan, en av Taizés två svenska bröder, är gudfar till hennes son och hon försöker träffa broder ­Johan varje gång hon är här.

Tillsammans med prästen Johanna Risenfors Lindmark talar Sara Ivarsson om hur Taizé kan forma en grupp med böner och sånger.

– Det gäller att hålla i när vi kommer hem. Det får inte vara ett event bara utan något som bär vidare, till exempel i våra Taizémässor, säger Johanna Risenfors Lindmark.

När Kyrkans Tidning är på besök finns omkring 2 500 besökare här. 400 är från Sverige och då är det ändå inte en ”svenskvecka”. I lunchkön hörs unga svenska röster och i smågrupper förs samtal på svenska.

När antalet Taizébesökare närmar sig 6 000 börjar ytorna på klosterområdet bli fulla, men på något sätt finns alltid plats för några till, får vi veta.

– Det var länge sedan Kyrkans Tidning skrev om oss på plats. Faktiskt 1994 när biskoparna var här och en journalist följde med. I april i år var alla svenska biskopar här igen utom biskop Mikael som hade sabbatstermin, säger broder Matthew, ny prior i december, på svenska som klingar av hans brittiska accent.

Upplevde stort intresse för Taizé från Sverige

Broder Matthew letar efter journalistens namn. Han har varit här sedan 1986 och minnet är av det vassare slaget vilket han ger prov på när han frågar efter olika svenska församlingar och ledare.

Svenskan, som han efter en stund ersätter med engelska, lärde han sig 2007 och han har underhållit den med täta svenska kontakter.

En inbjudan från några svenska kyrkoledare, bland annat Hans Ulfvebrand som senare blev domprost i Stockholm, ledde till en uppskattad vistelse med svensk fördjupad kunskap om Taizés spiritualitet och enkelhet.

– Jag, broder Johan och ytterligare en broder bjöds in av Ersta diakoni, Stockholms stift, katolska kyrkan och det som var Missionskyrkan att tillbringa tre månader i Sverige. Vi hade morgonbön i Ersta kyrka och middagsbön i Maria Magdalena. Vi besökte församlingar varje helg i olika delar av Sverige och mötte många ungdomar. Det var min introduktion till Sverige och jag upplevde ett stort intresse för Taizé.

Varför tror du att Svenska ­kyrkan har tagit Taizé till sig?

– Det finns många förklaringar. Det har alltid funnits denna länk till ekumeniken, bland annat redan med Uppsala möte 1968 och vår svenske broder Johans pappa Sven Danell som var biskop i Skara på 1960-talet. Vi har en lång modern historia med Sverige, säger broder Matthew och berättar muntert om när Linköpings biskop Martin Lönnebo 1989 skrev ett brev till broder Roger, som grundade kommuniteten.

Martin Lönnebo citerade ur Jeremia och uppmanade Taizébröderna att lyssna på männen från norr.

– Vi har haft nära till varandra sedan dess och min företrädare broder Alois har också varit i Sverige ofta. Svenska konfirmandgrupper kom förut i stora mängder men efter en tid insåg vi att det var för tidigt, de var för unga. Nu är det unga ledare och uppåt och det är bra, säger han och talar initierat om Världens fest i Västerås 2017 och ”högmässo­challenge”.

Unga från Sveriges kristna råd

Taizé står även bakom det kommande ekumeniska storevenemanget Together i Peterskyrkan i Rom den sista september, dagen före öppnandet av katolska kyrkans synod, där bland annat 100 unga från Sveriges kristna råd kommer tillsammans med biskop Karin Johannesson från Uppsala.

Vilka frågor kommer upp när du träffar unga svenskar?

– Det är mycket, säger broder Matthew och skrattar. Hur ska unga människor behålla sitt engagemang i Svenska kyrkan? Hur ska ni få fler volontärer? Ni har så många betalda medarbetare att det kan vara svårt att få in frivilliga, det finns redan så många som gör så mycket.

Broder Matthew berättar om livet i Taizé och den välgörande rytmen för ungdomarna, tre gånger mässa och bön per dag, bibelstudium, diskussioner om tro, sysslorna.

– Jag brukar fråga ungdomarna vad de känner i den gemensamma tystnaden i mässan. Efter några dagar brukar det hända något. ”Jag tror jag talade med Gud”, kan de säga. De vågar inte alltid säga att de ber, men jag försöker få dem att sätta ord på en känsla, att hitta rösten inuti dem själva. Gud har redan planterat något i deras hjärtan. Det är vackert.

Det är priorn som utser sin efterträdare. Hur gick det till när du fick frågan?

– Broder Alois förklarade sig redo att dra sig tillbaka. Bröderna fick skriva ner vem de kunde tänka sig som ny prior, det var konsultationer, böner, reflektioner. Den 16 januari i fjol fick jag frågan. Det blev en process. Först med alla mina skäl till varför det inte skulle bli jag, samtal med andra, accepterande av ansvaret och sedan en stor känsla av frid och kärlek.

Hur ser nyrekryteringen av ­bröder ut?

– Vi är tacksamma för att det alltid verkar vara en eller två nya bröder som kommer in i gemenskapen varje år, även om det är sant att det ibland inte finns några. Plötsligt kommer fem på en gång! Varje år är det ett eller två livsåtaganden.

Arbetar emot kränkningar och sexuella övergrepp

– I år välkomnade vi vår första libanesiske broder, som kommer från den maronitiska kyrkan, samt en ung man från Katalonien. En broder från Kenya och en annan från Frankrike gjorde sina livsåtaganden. Det är över 40 år sedan det kom en ny broder från Sverige, men jag ber att Gud ska öppna våra ögon så att vi kan se dem han sänder till oss.

För fyra år sedan skickade kommuniteten ut ett pressmeddelande som berättade att fem fall av övergrepp hade begåtts mot minderåriga under 1950–1980-talen. Förövarna var tre av kommunitetens bröder, varav två var avlidna sedan länge.

Som en följd av ändrad fransk lagstiftning skulle alla händelser anmälas, oavsett när de hade inträffat. Kommuniteten var tydlig i sin vilja att gå till botten med det skedda och broder Alois skrev i pressmeddelandet att det var viktigt att lyssna till de utsatta och tala om det inträffade.

Broder Matthew berättar att arbetet att förhindra liknande händelser har pågått sedan dess och i dag sitter ”Safeguarding”-skyltar på många platser i Taizé. Här står vad man ska göra vid alla former av övergrepp, sexuella, våldsamma eller av annan kränkande art. Hjälp och stöd finns att få både inom kommuniteten och utanför, av människor som inte tillhör klostret.

Den här sortens förebyggande arbete är bara en av flera punkter som broder Matthew vill arbeta mer med. Även ett kloster behöver moderniseras och hänga med sin tid.

Hur vill du utveckla kommuniteten?

– Vi måste lyssna mycket noga till varandra och bygga upp oss på ett nytt sätt för större delaktighet och ansvar. Vi ska ledas av anden och på djupet lyssna till varandra för att hitta en väg att gå framåt.

– 20 av dagens 85 bröder, varav 70 bor här i Taizé, kände inte broder Roger som dog 2005. Det är en utmaning att knyta an till det som varit och göra på nya sätt. Som att alla ska känna större eget ansvar och att alla ska bli delaktiga i beslutsfattandet. Min företrädare har startat en process om större transparens och den vill jag fortsätta.