För några år sedan var jag i Italien på en konstutställning och fick se det berömda verket av Leonardo da Vinci, Madonnan med barnet. Ett alternativt namn på verket är Madonnan med blomman på grund av den lilla vita blomma som Maria håller i sin hand och som förebådar Jesu korsfästelse.
Da Vincis Maria är annorlunda än många andra konstverk eftersom Maria är avbildad i moderiktiga 1400-talskläder och dessutom är hon en tonåring som ser på sitt älskade barn med en värme som går rakt igenom målningen till betraktaren.
Vi har precis firat jul. Kanske har vi med Marias kärleksfulla blick sett på barnet i krubban. På samma sätt har vi precis firat trettonhelg, kanske har du med de österländska stjärntydarna hyllat barnet. I Marias och Josefs ögon är han den älskade, i Guds Faders ögon likaså och stjärntydarna gav barnet det vackraste gåvor de hade. När Jesus föddes var det några utvalda som fick se det älskade barnet, men nu ska bibeltexten ta med oss in i berättelsen där alla få se honom.
Kyrkoåret tar ett stort hopp i berättelsen om Jesu liv och vi står inför att han ska börja sin tjänst. I söndagens evangelietext står han omgiven av många människor och lyssnar på Johannes Döparen vid Jordanflodens strand. I texten verkar det som om folket ställer en enda fråga i sin längtan efter omvändelse, de säger: Vad ska vi göra? Johannes ger dem svar och folket fylls av förväntan och undrar om Johannes kan vara den räddare, den Messias de väntar på? Också på det har Johannes ett svar, och svaret är nej det är han inte, men räddaren kommer snart.
Jesus blir döpt av Johannes när himlen öppnar sig och den helige Ande blir synlig samtidigt som Gud Fader talar från himmelen. ”Du är min älskade son, du är min utvalde.” Det är pappahjärtat som talar till sin son, som proklamerar sin kärlek högt för honom och för hela världen. Det är som om Gud med värme säger: Ser ni honom? Detta är mitt älskade barn! Himlen som nyss öppnat sig över Jesus vid dopet låter oss ana att fler ska kunna leva under den himlen, indragna i Guds kärlek.
Detta blir också startpunkten för Jesu sändning. Han är den utvalde, den som folket som står där vid floden med Jesus väntat på. Nu har de alla hört det. Plötsligt ser vi att Jesu dop hör samman med hans död. Nu börjar hans vandring mot korset.
Leonardo Da Vincis Maria håller den vita blomman i sin hand av en anledning.
Inte nog med detta, att vi anar både julen och påsken i texten, även pingsten är där. Den helige Ande visar sig i duvans skepnad. Anden livgivaren, Sanningens Ande och kärlekens Ande. Anden som utforskar djupen hos Gud visar sig. Treenigheten synligt manifesterad inför alla. Fader, Son och Ande den ena kan inte tänkas utan den andre.
I Johannesevangeliets första kapitel står det ”och Ordet blev människa och bodde ibland oss, och vi såg hans härlighet, en härlighet som den ende sonen får av sin fader, och han var fylld av nåd och sanning.”
Jesus föds som den älskade och lever sitt liv som den älskade och så kommer han att erbjuda oss samma kärlek. Plötsligt blir du och jag indragna i berättelsen för det är alla oss som Gud vill rädda. I söndagens episteltext är evangelisten Johannes tydlig. ”Gud har gett oss evigt liv och det livet finns i hans son. Den som har sonen har livet. Den som inte har Guds son har inte livet.”
Det livet kan vi inte rycka till oss med våld men genom den helige Andes verk kan det livet bli vårt. När vi döps ber vi ”Himmelske Fader, du skapar genom vatten och Ande ett folk, som är förenat med dig i Jesus Kristus. Vi tackar dig för att du gör detta vatten till en nådens källa och ger den som här skall döpas del i din Sons segerrika död och uppståndelse. För vår Herres Jesus Kristi skull.”
Du badades i dopet i nådens vatten och har genom det del i Jesus Kristus. Det är något att glädjas över varje dag.
Kerstin Oderhem
