Jimmie Åkesson: Vi ska utreda vårt deltagande i kyrkopolitiken

Vart fjärde år intervjuas Sverigedemokraternas ledare Jimmie Åkesson om sitt kyrkliga engagemang och intresse. Skälet är kyrkovalet och han får som vanligt sällskap av ledarna för Centerpartiet och Socialdemokraterna, de riksdagspartier som också har nomineringsgrupper i kyrkomötet.

– Jag säger som jag gjorde förra gången: Jag ber varje kväll. Jag vet inte vad det ska ska leda till, men det känns bra i alla fall.

Sverigedemokraterna är med i kyrkopolitiken av flera skäl, en utgångspunkt som Jimmie Åkesson har bra koll på. De mer specialiserade frågorna hänvisar han till SD:s kyrkopolitiske talesperson, Aron Emilsson. Som det här med den episkopala krisen som Svenska kyrkan och Härnösands stift skakades av i höstas.

Nyfikenheten är dock väckt, och Jimmie Åkesson frågar varför det blev en kris och hur det hela slutade. Även om han inte är specialintresserad av kyrkan, har han ett intresse av att hänga med i frågor som hans väljare bryr sig om.

Döpt och konfirmerad är han och vill gärna att sonen en dag också ska konfirmeras. Men dit är det åtta långa år och sonen får bestämma själv. Jimmie Åkesson ser sig som en konservativ nationalist som vill slå vakt om traditioner, den svenska kulturen och det kyrkliga men sonen har sin egen fria vilja, säger han.

– Svenska kyrkan är en del av svenskarnas vardag och många Sverigedemokrater är engagerade medlemmar i kyrkan. Svenska kyrkan förvaltar vårt gemensamma kulturarv och förvaltar också riktigt stora egendomar. Därför ska vi vara med. Jag uppmanar alla att rösta i kyrkovalet.

Men hur ser han på den statliga ersättningen till det kyrkliga kulturarvet? Jimmie Åkesson tycker att staten bör räkna upp dagens 460 miljoner i kyrkoantikvarisk ersättning och avsätta mer pengar till förvaltning och utveckling av kulturarvet.

– Förutom slott och herresäten är det kyrkan som ansvarar för de svenska kulturhistoriska värdena och det tycker jag är väldigt viktigt att vi värnar om. Det här ligger i hela Sveriges intresse. Att kyrkan ens talar om att eventuellt tvingas riva kyrkor tycker jag är fruktansvärt.

Tycker du att politiska partier ska vara engagerade i kyrkopolitiken?

– Det är ingen jättestor fråga, människorna är ju desamma. För mig spelar det ingen roll om det är människor med partibeteckning som ställer upp eller om de tar något annat namn som nomineringsgrupp. Det är människor det handlar om och det kan till och med kännas mer ärligt om man vet vilka grundvärderingar som styr.

Men kommer SD att fortsätta med kyrkopolitiken?

– Vi har precis fattat beslut om att vi efter valet i höst ska utreda frågan. Men det är en förutsättningslös diskussion som vi tar efter kyrkovalet. Jag vet inte vad det landar.

– Men jag tänker också att vi inte kan lämna styret av Svenska kyrkan helt fritt åt Socialdemokraterna. Det förtroendet har jag inte för S.

Tycker du att man ska få bli präst om man är kvinnoprästmotståndare eller motståndare mot att viga samkönade par?

– Ja, vi tycker det. Vi tycker att det ska finnas flera olika möjligheter till samvetsfrihet, här handlar det om trosuppfattningar.

Du säger att du ber men är samtidigt "inte troende i traditionell mening". Hur får du ihop det?

– Jag är nog som de flesta svenskar är mest, man vill vara medlem i Svenska kyrkan för att kyrkan har en plats i vår vardag, vi har en folkkyrka som är viktig för nationen i både glädje och sorg.

Inför förra kyrkovalet talade du om en politisering av Svenska kyrkan som lett till en polarisering. Vad har hänt på fyra år?

– Jag ser ingen skillnad. Svenska kyrkan ska inte engagera sig i politiska frågor, som amnesti för afghaner, Israel-Palestinafrågan, flyktingfrågan. Där ska kyrkan ska vara tyst. Dessutom finns en opinion för en mer ansvarsfull migrationspolitik i Sverige och det stärker inte kyrkans trovärdighet när den tar politisk ställning.

2001 ställde Sverigedemokraterna upp i det första större demokratiska sammanhanget, vad tänker du när du blickar bakåt?

– Kyrkomötet var ju den första politiska församling vi tog plats i och vi fick uppmärksamhet för det. Men jag tror inte att det var avgörande för att partiet sedan fick framgång. Men det bidrog nog ändå till att vi etablerade oss därefter.

Era motståndare vill gärna jämföra er med Alternativ för Sverige, ett parti som försöker ta sig in i större politiska sammanhang via kyrkopolitiken. Hur tänker du kring det?

– Våra motståndare vill gärna göra den liknelsen men AFS består av personer som vi valt bort och tagit avstånd från. Det fanns skäl till att vi uteslöt medlemmar ur vårt ungdomsförbund. Politiskt finns det inte mycket som förenar oss i dag.

Vad tänker du kring religionsdialog?

– Där finns en aningslöshet i Svenska kyrkan. Det är exempelvis inte oproblematiskt att islam har svårt att förena vissa av sina delar med svensk jämställdhet.

– Jag tycker att Svenska kyrkan tydligt ska markera mot muslimsk kvinnosyn som ett exempel. Det ska inte vara någon konflikt mellan religionerna men man behöver heller inte fira gemensamma gudstjänster.

Har du talat med Eva Brunne, i dag pensionerad biskop i Stockholm, efter gudstjänsten 2010 i Storkyrkan då ni tågade ut ur kyrkan i samband med hennes tal efter riksdagens öppnande?

– Jag tog åt mig av vad hon sa där jag uppfattade att hon hyllade vänsterextremister. Men vi har träffats efteråt i flera sammanhang och det finns inga hard feelings mellan oss. Vi står långt ifrån varandra politiskt men jag upplever att vi har haft bra samtal när vi träffats i sociala sammanhang