Han berättar för tidningen att det rörde sig om ett tiotal benbitar som låg utspridda på marken: benpipor, -knotor och delar av skallar.
Kyrkparken ligger i centrala Skövde och ägs av både kommunen och Svensk kyrkan. Under 2017–2018 byggdes den om: den skulle bli mer tillgänglig, levande och öppen.
– När vi gjorde det så påträffades ganska mycket benrester i det som grävdes upp, säger Ronny Hvass, pastoratets kommunikatör, till Kyrkans Tidning.
– Dessa togs om hand och gravsattes på värdigt sätt.
Att skelettdelarna låg på marken tror han beror på de extra beslysningsmaster som nyligen sattes upp på platsen.
– Och det blev inte tillräckligt återställt. Det är en förklaring till att benbitarna kom till ytan, säger han.
– Det var bra att flickan inte verkar ha blivit skrämd.
Nu ska också gräsytorna restaureras, vilket kan leda till fler benfynd. Hittills är det kommunen som har skött om just gräsytorna– men ”med största sannolikhet” kommer Svenska kyrkan själva att ta över detta framöver.
– Våra egna vaktmästare känner till att det förekommer benrester som ligger ytligt. Om de ser något kan de agera, säger han.
Att det hittas benrester på marken är dock ovanligt, enligt Ronny Hvass. Ingen han har talat med kan påminna sig om att detta har hänt tidigare. Han ser dock inte negativt på händelsen.
– Det är ingen tråkig händelse. Det här är en levande miljö där sådant här kan hända. Och jag hoppas inte folk blir avskräckta från att röra sig i kyrkparken. Så vill vi inte ha det. Det ska vara inbjudande och kännas bra att vistas i parken. Man får se det ur ett historiskt perspektiv, säger Ronny Hvass.
På platsen har arkeologer hittat gravar så gamla som från 1100-talet. Men fynden som femåriga Klara gjorde i helgen är inte så ålderdomliga, menar arkeologen och handläggaren Catharina Henriksson vid Västergötlands museum.
– Det här är yngre saker som har legat i den omrörda jorden. Det är inte så att vi har gått ner och förstört orörda gravar. Det blir så i kyrkogårdar, att det ligger huller om buller, säger hon till Kyrkans Tidning.
Länsmuseets representanter har varit med vid flera tillfällen under omvandlingen av parkområdet. Hon berättar att det är vanligt med lösa skelettdelar i jorden, men inte att de återfinns på marken.
– Det kanske är så att de inte har begravt det uppgrävda tillräckligt djupt, säger Catharina Henriksson.
