Körledare: ”Vi får börja om efter pandemin”

Efter en vår utan repetitioner återupptogs körverksamheten i Lötenkyrkan i Uppsala i höstas.

– Vi var i kyrksalen och hade två meter emellan oss, det var en utmaning i sig för amatörsångare att inte kunna höra sin granne, säger Gunnel Hällqvist som leder Lötenkyrkans barnkör, ungdomskör och vuxenkör.

Men bara några veckor senare blev Uppsala den första region i vilken Folkhälsomyndigheten införde skärpta allmänna råd. Församlingen har beslutat att ställa in verksamheten resten av terminen.

– Det är urtråkigt, både för körsångarna och för mig som ledare. Man blir väldigt låg, säger Gunnel Hällqvist.

Hon berättar att Lötenkyrkan brukar vara fylld till brädden vid den stora adventskonserten. Men den är inställd i år, liksom luciafiranden och julkonserten på annandagen.

– Vi planerar att ha en streamad musikgudstjänst på annandagen, men då får vi bara ha några enstaka musiker på plats och ingen körmedverkan.

Gunnel Hällqvist har arbetat i Lötenkyrkan i 25 år.

– Man bli lite vilsen när man har hållit på med det här varje år under så lång tid. Man saknar körsångarna, det är en så stor del av ens tjänst.

Gunnel Hällqvist säger också att hon påverkas av att det är så mycket färre människor som kommer på gudstjänsterna. I vanliga fall är Lötenkyrkan välbesökt.

– Många av kyrkobesökarna har man inte träffat på så länge och saknaden efter dem är stor. Det enda som har känts normalt har varit att spela på begravningar.

Hur kan detta påverka körverksamheten på sikt?

– En del kan komma av sig med sjungandet och sluta. Det kan också hända saker med rösterna när man inte kan sjunga varje vecka.

Gunnel Hällqvist poängterar att hon har full förståelse för att verksamheten behöver pausas. Hon håller kontakten med körsångarna via sms och mejl och hoppas på att det snart ska gå att böja repetera igen.

– Jag vet att många saknar körsjungandet så mycket och vi får tro att det innebär att det kan bli en nytändning när vi väl får börja igen.

I Falkenbergs pastorat repeterade två av körerna en gång i veckan och den tredje kören varannan vecka, under höstterminen. Länge övade sångarna i tron att de skulle medverka i advents- och juletid, förklarar organist Maria Löfberg. Men nu är all vuxenverksamhet, liksom i Uppsala, på nytt inställd i pastoratet.

Hur har det sett ut under hösten?

– Personer i riskgrupp har stannat hemma, vilket decimerat skarorna. Sångarna har repeterat i kyrkan i stället för i den vanliga körsalen, på så sätt har vi hållit avstånd mellan sångarna. Jag har placerat ut noter på stolarna före repetitionen för att undvika trängsel när alla ska plocka åt sig från mappar på flygeln. Handsprit har funnits till hands och förstås goda möjligheter att tvätta händerna på toaletterna.

Maria Löfberg tycker att det har varit en mycket tung hösttermin, där man varken vetat vad Folkhälsomyndigheten skulle säga eller hur den lokala ledningen skulle tolka råden.

– Både jag som körledare och sångarna i våra körer har pendlat mellan hopp och förtvivlan. Det betyder mycket för körerna att få sjunga i ”sin” kyrka vid de stora högtiderna. För församlingen betyder utebliven körsång och övrig musik att man förlorar en dimension av Gudsupplevelsen, det man inte alltid förstår utan tar in intuitivt, som skönhet i stämföring och ovanliga klanger, melodier och ackord.

Hur tror du att det kommer att bli med körsången efter pandemin?

– Jag ser en stor risk att coronatiden kommer att sätta djupa spår i verksamheten. Alla sångare kommer inte tillbaka. Känslan är att vi på en del plan får börja om från början efter pandemin.

Ingen i Falkenbergs pastorats körverksamhet har insjuknat i covid-19 under hösten, säger Maria Löfberg.

– Trots att det ansetts så farligt med körsång, har vi klarat oss. Jag tror, utan att på något sätt förringa faran med covid-19 och coronaviruset, att det är farligare att helt strypa kultur, kreativitet och gemenskap, för då mår alla sämre.

Men hur ska man agera då?

– Om vi ska klara oss genom denna pandemi med förståndet i behåll tror jag att vi måste hålla kontakten med varandra på de sätt vi kan, att vi kan ta del av kulturyttringar och att vi håller i gång den verksamhet som är möjlig på ett vettigt sätt i stället för att upphöra med allt. Förhoppningsvis släpper det så att regeln om max åtta personer kan gälla endast en kortare period.

I Älmhults församling, Växjö stift, anordnas i vanliga fall flera musikevent i kyrkan under jul. Nu har allt ställts in. Innan hårdare restriktioner infördes i regionen kunde körerna fortfarande träffas och sjunga. Men då endast i det stora kyrkorummet, med avstånd och en kortare övningstid.

– Nu när vi inte kan träffas alls försöker jag ändå upprätthålla kontakt med alla. Körsångarna är även mina vänner och vänskapsbanden blir extra viktiga att värna nu när vi inte ses genom kören, säger organist Patrik Sassersson som leder vuxenkörerna.

Under pandemin har hans körer nästan halverats i storlek. Många tillhör riskgrupper. Andra har varit rädda eller stannat hemma vid minsta symptom.

– När allt är ur gängorna och många jobbar hemifrån tror jag det är svårt för vissa att upprätthålla körsången. Samtidigt blir den extra viktig för andra.

Patrik Sassersson ser därför att kyrkan har ett dubbelt ansvar, att människor inte smittas och att de inte far illa av ensamhet. Han ser också en risk framöver.

– Jag tänker i första hand på de äldre. Det kan bli svårt för många att börja sjunga i kör igen. En del kanske inte orkar efter ett längre avbrott.

En positiv sak kan Patrik Sassersson se. Församlingen har webbsänt sina gudstjänster och då tagit hjälp av mindre konstellationer av koralkörer, som tittat in i kameran när de sjungit psalmerna.

– Vi har märkt att fler sjunger med när en mindre grupp sitter framme i koret och sjunger vänd mot bänkarna. Så det kommer vi att ta med oss.