Polisprästen Anna Geijer finns där när kriminella avhoppare behöver stöd

– Det största hotet för den som är med i ett kriminellt gäng är inte att åka fast utan att råka ut för en annan kriminell gruppering, säger Johan Andersson, lokal­polisområdeschef i Huddinge. Det är en förklaring till varför fler är ­positiva till att hoppa av nu när konflikterna blir svårare.

Önskemålet att Svenska kyrkan skulle finnas med som stöd i avhopparverksamheten kom från polisen. Även om samarbetet med polisen har funnits länge är just detta något nytt.

– Det här är precis det vi ska göra; vara med och skapa ett bättre samhälle. Vad kan vara bättre än att jobba där det brinner? ­säger Anna Geijer Lindgren, komminister i Huddinge församling som arbetar som polispräst en del av sin arbetstid. Det är en uppgift hon har haft i flera år, tidigare i Nacka lokalpolisområde när hon arbetade som komminister i Boo församling.

Ensamt att hoppa av

Johan Andersson säger att svensk polis har blivit vassare på att få individer att lämna den kriminella tillhörigheten.

– Men det är ensamt att hoppa av, du lämnar ju den grupp du är förtrolig med. Då har det varit väldigt lyckat för dem som har fått möjligheten att prata med en präst. Det kan också finnas en familj som kanske också behöver prata. De kriminella känner ju ofta en enorm skuld till sina närstående och att vara ett stöd på bägge sidor är väldigt vettigt, säger Johan Andersson som menar att det just är sådan verksamhet som passar en präst. Poliser har anmälningsplikt om de får höra om något brott i kontakten med den som är kriminell, medan prästen har tystnadsplikt.

– Det tänker jag att vi verkligen ska värna om, vår absoluta tystnadsplikt och förtroendet som följer med den. Jag tror att människor känner stor tilltro till vårt ämbete som gör att de vågar öppna sig på det sättet, säger Anna Geijer Lindgren.

Styrka att finnas i hela landet

En annan fördel som Johan Andersson ser i samarbetet är att Svenska kyrkan inte har någon begränsning i sitt upptagningsområde.

– Det kan ju vara att vi träffar nån i vårt jobb här som är skriven på en annan adress. I många andra fall i myndighetssverige blir det en diskussion om var pengarna ska tas ifrån, säger Johan Andersson som även påpekar att detsamma gäller när en avhoppare behöver flyttas till en annan ort. Det kan vara väldigt ensamt att flytta. Där kan Svenska kyrkan hjälpa till.

– Det är en otrolig styrka att vi finns i hela Sverige och att det inte finns geografiska gränser. Det är så fint, jag får lite gåshud av det faktiskt, säger Anna Geijer Lindgren och berättar hur hon kunde kontakta en kollega i en församling i en annan del av landet dit en avhoppare skulle flytta och ge kontaktuppgifterna vidare till polisen.

– Men hur skulle jag säkerställa att de får kontakt utan att bryta sekretessen? Jag vet ju inte vem det handlar om eller hur de kommer att mötas. Vi kom överens om att den prästen skulle höra av sig inom två veckor om de inte fått kontakt. Och jag har inte fått något samtal.

"Förväntar oss att andra delar i samhället ska ta över"

Anna Geijer Lindgren menar att det blir en viktig uppgift att se till att det finns ett kontaktnät runt om i Sverige och att polisen återkopplar till kyrkan hur det fungerar så att kvalitén kan säkerställas.

Johan Andersson beskriver det som att kyrkan sträcker ut en hand och säger: Vi kan stanna kvar!
Det kan gälla i avhopparverksamhet, vid ett dödsbud eller något annat.

Min uppfattning nu är att svenska samhället är väldigt belastat.

– Polisen kan bara jobba med dem som har det värst för stunden och kan ju inte stanna kvar, utan vi förväntar oss att andra delar i samhället ska ta över. Min uppfattning nu är att svenska samhället är väldigt belastat. Om det då kommer en aktör från sidan som Svenska kyrkan och säger: Vi kan göra det, vi kan stanna, så är det ju väldigt bra.

Talar med alla som behöver hjälp oavsett religion

Anna Geijer Lindgren jobb­ar också med poliser som behöver stöd. Enligt det samverkansavtal som finns mellan Svenska kyrkan och polisen är det den främsta uppgiften för henne.

– Det kan vara samtal om allt från existentiella frågor om liv och död, frågor som har med privatlivet att göra, men också om känslan av att det går människor fria som inte borde vara fria, en frustration och en maktlöshet helt enkelt. Många av samtalen rör sådant som man inte kan eller vill uttrycka till sina chefer.

Det finns ingen begränsning i trosuppfattning när det gäller de människor som Anna Geijer Lindgren möter i sin roll som polispräst. Hon talar med alla som behöver hennes hjälp oavsett religion.

Det kan vara samtal om allt från existentiella frågor om liv och död, frågor som har med privatlivet att göra, men också om känslan av att det går människor fria som inte borde vara fria.

– Det är klart att i mötet så ser jag att vi är tre, det är jag, den jag möter och Gud, men väldigt ofta så kommer människor med frågor om livet med allt vad det innebär och de tänker inte att det har det minsta med Gud att göra. Min uppgift är att möta dem där de är.

Kompetens att möta svåra saker

Johan Andersson kallar rollen som polispräst mellanmänsklig.

– Polisanställda är en avvaktande och skeptisk art, men kan behöva prata om saker som är svårt att prata med andra om. Då tror jag att ämbetet präst är till stor fördel, eftersom de har kompetens att möta svåra saker.