Sommaren 1878 ledde medicinstudenten Edvard Pfaler en utgrävning vid Akamella kyrkogård vid Torneälven. Kranier från ett 20-tal personer fraktades sedan till Helsingfors museum. Flera av dem var barn. Men exakt vilka personer det rör sig om är inte klarlagt.
– För dem som plundrade gravarna har det inte varit intressant att veta vilka individer det rör sig om eller från vilka familjer de kommer. Det finns bara förteckningar att det är kranier och alla har ett nummer, säger Ritvaelsa Seppälä, stiftsadjunkt på Luleå stift.
Utgrävningarna av Akamella kyrkogård blev kända genom forskaren Carl Gösta Ojalas arbete med den statliga sannings- och försoningskommissionen för tornedalingar, kväner och lantalaiset.
Historisk repatriering
I oktober 2022 överlämnades kvarlevorna från samemuseet Siida i Finland till representanter från Svenska tornedalingars riksförbund – Tornionlaaksolaiset och Muonio sameby. Sedan dess har de förvarats av Pajala församling.
Med bland personerna som då tog emot kvarlevorna var en grupp kvinnor från trakten som berättade att i det i deras familj förekommit en berättelse om att graven till deras anfäder grävts upp.
– Det blev väldigt fint och personligt. Det kan mycket väl vara så att deras släkting fanns med bland de här kranierna, säger Ritvaelsa Seppälä.
Tidigare har repatriering av samiska kvarlevor genomförts, men området kring Akamella befolkas även av tornedalingar, kväner och lantalaiset. Det gör söndagens återbördande historisk.
"Hedersuppdrag att hjälpa till"
Akamellas ödekyrkogård dit kvarlevorna fördes ligger avskilt. En buss körde ceremonideltagare från den närmaste byn, Muodoslompolo. Sedan blev det en två kilometer lång promenad längst en skogsväg. Vissa reste med häst och vagn. Väl på ceremoniplatsen fanns en värmande eld och fika.
– Många frivilliga har jobbat med det här och människor ser det som ett hedersuppdrag att få vara med och hjälpa till vid den här händelsen som är historisk, säger Ritvaelsa Seppäl.
– Det här är ett steg framåt i någon slags upprättelse för de här personerna. Det som gjordes fel vill vi nu göra rätt.
Psalmsång på minoritetsspråk
Konstnären Anna Hansson har tillverkat näveraskar som kvarlevorna lagts i. En grupp ungdomar körde dem i en bilkortege till kyrkogården. Där hölls sedan tal av bland andra Luleå stifts biskop Åsa Nyström.
Det sjöngs psalmer på meänkieli, nordsamiska och svenska när kranierna lades ner i jorden. På plats fanns även ärkebiskop Martin Modéus.
– Det var många känslor. Dels en känsla av sorg, framför allt för det som människor drabbats av, men också över att i bakgrunden till detta ligger Svenska kyrkans agerande som en del av staten. I nästan 150 år har människor levt med det här minnet, säger han.
