Kvinnor i majoritet bland de nyvigda

präster och diakoner

Andelen kvinnor som vigs till präst och diakon ökar. Två av tre nyvigda präster är kvinnor.  Foto: Marcus Gustafsson

Två av tre nyvigda präster under 2022 och 2023 var kvinnor. I den framtida Svenska kyrkan kan andelen kvinnor bli ännu större. ”Det kan göra det svårt för pojkar att hitta en plats i kyrkan”, säger stiftsadjunkt Maria Ålander.

Kyrkans Tidnings sammanställning av präst- och diakonvigningar under åren 2022 och 2023 visar att det vigdes totalt 145 präster, av dem var 98 kvinnor (67,6 procent). Vad det gäller diakoner är övervikten ännu större: 105 diakoner vigdes, av dem var 95 kvinnor (90,5 procent).

1960 vigdes de första kvin­norna till prästtjänst i Svenska kyrkan. Sedan dess har ­kvinnor gått från att vara en marginell minoritet av prästerna till att från år 2020 att utgöra en ­majoritet av yrkesgruppen. Allt tyder på att andelen kvinnor av prästerna kommer att fortsätta öka.

I vissa stift är utvecklingen ­väldigt tydlig. I Stockholm är 15 av 16 vigda diakoner under perioden kvinnor, och 16 av 17 präster.

Tror det kan bli ett problem i framtiden

Lena Burman Holmgren, stiftsdiakon, är inte nöjd med det utfallet och tror att det kan skapa problem i framtiden.

– Om det blir så att en man kommer in i en kyrka där det bara är kvinnor, så är risken stor att han tänker att detta inte är något för honom, säger hon.

Hon berättar att det finns planer på att skapa en strategi i stiftet för hur fler män ska kunna ­rekryteras.

– Samtidigt kan jag redan se en liten ljusning, jag har kontakt med killar som är intresserade av att bli diakoner, säger hon.

Svårt utan manliga förebilder

I Härnösands stift är alla diakoner som vigts de två senaste åren kvinnor och sju av åtta präster. Stiftsadjunkt Maria Ålander ­pekar på att präst inte är det enda akademikeryrket där kvinnorna blir fler. Även bland till exempel nyblivna läkare och jurister är nu kvinnor i majoritet.

– När det blir en övervikt av kvinnor i ett yrke så väljer män inte dessa yrken längre, säger hon.

Hon tror att kyrkan kan överleva en kraftig kvinnodominans, precis som kyrkan överlevt att ha enbart män som präster, men hade hellre sett en jämnare könsfördelning.

– Jag är förälder och kan se att det är svårt för pojkar att hitta en plats i kyrkan om det inte finns några manliga förebilder där. Det blir också ett språk som tystnar utan män, precis som kvinnorna tystnade när det bara var manliga präster, säger hon.

Ett arbete som måste göras på församlingsnivå

I Luleå stift har man också en stor majoritet av kvinnor bland dem som vigs till präster och diakoner.

– Vi har fått in fler präster som är hbtq+, vilket är positivt. Men det faktum att det är en låg andel cis-män är något att grubbla över, säger stiftsadjunkt Pär Parbring.

Precis som de övriga rekryteringsansvariga stiftsadjunkterna som Kyrkans Tidning varit i kontakt med menar han att det är svårt för stiften att få in fler män som vill bli präster och diakoner. Det är ett arbete som främst måste göras på församlingsnivå.

– Det är i församlingslivet som längtan att bli präst eller diakon väcks, säger han.

Kvinnor i majoritet bland de som blir präster i medelåldern

En tydlig trend i dag är också att prästtjänsten blir en andra karriär för många människor. Även bland dem som blir präster i medelåldern är kvinnor i majoritet, enligt Pär Parbring.

Det finns också stift som har en nästan helt jämn könsfördelning bland de nya prästerna, som Lunds stift. Stiftsadjunkt Kristina Berlin tror att den balansen är bra för kyrkan.

– Vi vet inte varför det är så hos oss, vi har inte arbetat för att locka just män, men vi har noterat att en del unga killar kommer till oss från Svenska kyrkans unga och EFS.

Ser en risk att män kan känna sig som främlingar

Per Hansson, präst och professor i pedagogik, har bland annat forskat om jämställdhet i Svenska kyrkan. Han tror inte att en kyrka som helt domineras av det ena eller andra könet är av godo. Som utvecklingen är nu ser han en risk för att män kommer att känna sig som främlingar i kyrkan.

– Kvinnor dominerar redan stort i gudstjänstliv och verksamhet. Om det även blir så bland prästerna så riskerar det att leda till en ytterligare feminisering av kyrkan, säger han.

Finns det något som kyrkan kan göra?

– Det är inte så enkelt. Men man behöver fundera över ungdomsarbetet, där en viktig del av präst­rekryteringen sker. Finns det ett ungdomsarbete som attraherar både pojkar och flickor? säger han.

"Tidigt att dra långtgående slut­satser av siffrorna"

Marit Norén, som är metod­utvecklare med specialisering genus på nationell nivå, lyfter hellre fram att könsfördelningen just nu är relativt jämn bland präster. Att många kvinnor vill bli präster ser hon som glädjande.

– Jag tänker att det är ganska tidigt att dra långtgående slut­satser av siffrorna, vi vet inte hur det kommer att utvecklas fram­över, säger hon.

Kyrkomötet har fattat beslut om att kyrkostyrelsen ska arbeta fram en jämställdhetsstrategi. Rekryteringen av präster kan bli en fråga i den strategin.

 

Så ser det ut i de övriga stiften:

Taggar:

Jämställdhet

Prenumerera på Nyhetsbrev

2 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Karin Janfalk, ledamot i Kyrkomötet för Öppen Kyrka
Tack Marit Norén för att du balanserar upp samtalet om detta. Samtidigt som vi i Svenska kyrkan jobbar mycket med inkludering och mångfald, särskilt med fokus på hbtqi+ - identiteter fastnar vi i många fall ändå vid de två juridiska könstillhörigheterna. Jag skulle tro att många fler idag än tidigare kan finna en präst (och andra medarbetare och företrädare) som speglar vem jag är oberoende av könstillhörighet. Det ska vi också ta med oss när vi gör statistik av detta. Så var det nämligen inte på 70-talet när jag var tonåring.
Kent Kvist
Lite beklämmande att inställningen är att "det är svårt att göra något åt". Med all respekt för den tid det tog så "lyckades" man på olika sätt med kvinnors plats i kyrkan. Nu måste ambitionen vara att balansera könsfördelningen. Börja med tilltal och utbud i församlingarna. Det räcker inte att säga att "alla är välkomna".