Att vara lyhörd för kontexten där människor befinner sig var något som Jonas Bodinger Larsson, präst i Fryxände församling, tog med sig.
– Båda biskoparna, Esbjörn Hagberg och Sören Dalevi, tog upp just den aspekten på inspirerande sätt och utifrån olika perspektiv. Vi måste berätta med både glädje och allvar, för det allvarliga blir lättare att tala om när humor också får rymmas. Vi ska möta människor där människorna är.
Ett av de exemplen var den konfirmandgrupp som Esbjörn Hagberg hade en gång i tiden.
– Vi gjorde det vi kunde tillsammans, och i just den gruppen var det att dela tystnad och stillhet och att sjunga, berättade Esbjörn Hagberg som också sa att fler människor ber till Gud än tror på Gud i Sverige, bara den som lyssnat först kan med trovärdighet tala och vi alla bär på kallelsen att förmedla kunskap.
– Utan historia har vi ingen framtid eller hopp. En kyrka som vill vara kyrka, kan inte vara nöjd med människor på åskådarplats, uppmanade Esbjörn Hagberg som lyfte fram vikten av att ge människor verktyg för att förstå sammanhang och vikten av att bjuda bildning i ordets rätta bemärkelse.
Sportmetaforerna fanns med även när Sören Dalevi talade om de stora utmaningarna.
– I Svenska kyrkan har vi för många läktarmänniskor, experter i teorin men som aldrig har spelat. Snacka inte skit om din kyrkoherde eller kollega. Det har blivit en sjuka i sociala medier med fula påhopp. Sluta tala illa om varandra, var i stället lojala med varandra och vår organisation. Ställ upp på varandra, vi ska tala med en röst, sa Sören Dalevi och rev ned en stor applåd innan han gick vidare till att tala om den estetiska guldgruva Svenska kyrkan har att gräva ur för att bejaka ett estetiskt lärande.