Kyrkoherden i London: Ledsen om människor känner sig besvikna

- Vi är vanliga människor som lever i tro. Men jag känner ett vemod över att människor kan ha blivit besvikna, säger Michael Persson i dag till Kyrkans Tidning.

Kyrkoherden i Svenska kyrkan i London Michael Persson befann sig på pilgrimsvandring i Skottland när Aftonbladets granskning av honom och Londonförsamlingen publicerades. Michel Persson ska enligt Aftonbladet bland annat ha låtit församlingen stå för sin sons mobilräkning, pengar som sedan ska ha återbetalats, uppträtt olämpligt mot volontärer, haft en vidlyftig dryckeskultur, låtit församlingen stå för 50-årsuppvaktningen, använt församlingens bil på ett felaktigt sätt.

– All personal får mot ersättning låna någon av församlingens bilar, församlingens kyrkoråd gav ett bidrag till maten vid 50-årsmiddagen och mobilräkningen betalades direkt när det felaktiga i abonemannget upptäcktes, säger Michael Persson.

– Det som gör mig mest ledsen är att människor blir ledsna och känner sig besvikna. Ledsamt är också att jag misstänkliggörs vad gäller 750 000 kronor som är församlingens utlägg mellan 2010 och 2012. Vi har inte samma offentlighetsprincip i Storbritannien som i Sverige vilket gjort att övriga så kallade trustees sagt nej till att lämna ut underlagen för utgifterna.

Så om underlagen till dina utlägg skulle lämnas ut skulle du enklare kunna bli rentvådd?

– Ja, så ser jag på saken, men jag är inte med och fattar några beslut om vad som lämnas ut eller inte. Nu när jag återvänder till London från Skottland ska jag undersöka om beslutet kan ändras.

Kontokortsfakturorna är attesterade av kyrkorådets ordförande och reviderade av kyrkans brittiska revisionsfirma.

– Man ska komma ihåg att Aftonbladets avsikt är att få människors förtroende för Svenska kyrkan att minska och så många som möjligt att lämna Svenska kyrkan.

Michael Persson har varit kyrkoherde i London i nio år. Under de åren har förutsättningarna för utlandsförsamlingen förändrats kraftigt och han har själv förändrat mycket på arbetsplatsen. 2007 hade kyrkoherden diplomatstatus och han utnämndes direkt av regeringen.

Svenska kyrkan i utlandet, SKUT, hade fyra kyrkor i Storbritannien, mot i dag en, SKUT betalade 17 tjänster, stod för alla renoveringar och investeringar samt bidrog med två miljoner kronor till verksamheten i London. I dag är arbetslaget ”litet och tajt”.

– Den stora skillnaden är att vi förändrat kyrkan till att vara en kyrka för alla svenskar i Storbritannien, för svenskar som söker stöd och hjälp. Vi har gått från att vara en församling för en mindre grupp. Att förändra en församling från risken att bli ett kotteri till en öppen professionalism har kostat på.

– Jag tror inte på slumpen. Nästa år går mitt kontrakt ut i London och innan dess ska jag börja arbeta i Sverige och det finns säkert skäl till varför det här kommer nu när jag ska sluta. Då är det lättare att få människor att tala. Det händer saker i förändringsprocessen.

Hur tror du att förtroendet för Svenska kyrkan påverkas av den senaste tidens skriverier?

– Jag tror att människor som har en relation till Svenska kyrkan, som har blivit väl bemötta vid dop, begravningar, konfirmation eller varit på gudstjänster, inte kommer att påverkas av det här. Det är de andra, som redan från början är ointresserade eller har en negativ bild, som kan påverkas ytterligare.

Men de här uppgifterna om att du ska ha frågat en volontär med finsk pojkvän om "hur det känns att ha en finsk pinne i baken". Stämmer de?

– Jag har inte medvetet uppträtt olämpligt, jag känner inte alls igen mig i det sättet att uttala sig. Vårt arbetslag har ett vänligt öppet samtalsklimat.

Vad kan det då bero på att medarbetare uppfattat ditt beteende som olämpligt?

– Man ska komma ihåg att man jobbar mycket i en utlandsförsamling, det är ett tempo som många från församlingar i Sverige skulle bli överraskade över. Ibland kan det ha känts tufft för medarbetare.

Som Michael Persson skriver på Svenska kyrkans i London hemsida är han mycket ledsen om ”någon känt sig kränkt eller illa behandlad”. Han ber om ursäkt och ska i så fall ändra sig.

Du skriver i uttalandet på er hemsida att volontärerna har husmor som arbetsledare, men det är ändå du som vid något tillfälle har skällt ut volontärer?

– Ja, jag kanske har tagit i lite när man satt sig själv före sitt uppdrag. Jag säger som Jesus, vem är den svage? Det är den svage som vi ska stötta, de som kommer till oss är viktigare än vi som jobbar här och det är alltid de som söker upp oss som måste få gå först.

Det här med att en anställd ska ha fått lönen utbetald med svarta pengar, hur var det med det?

– För sju år sedan visade det sig att en medarbetare inte hade rätt till motsvarande F-skatt eftersom den personen skulle betraktas som anställd. Det åtgärdardes direkt.

En gång tidigare har Michael Persson varit i den mediala hetluften. 2005 var han sekreterare i biskopsmötet och som sådan uttalade han sig om att det kunde vara olämpligt att fortsätta som präst om man inte kunde döpa barn till samkönade par.

– Det finns säkert en och annan som minns mitt ställningstagande och fortfarande är upprörd över uttalandet.