I dag finns Paradiset inte upphängd på någon plats i kyrkan. Även det tygtryck av Elisabeth Ohlsons verk Nattvarden, som hängdes upp i stället för Paradiset, har tagits ner. Men om motivet i Nattvarden varit lämpligt att visa på den platser eller inte har Per Svensson inte tagit ställning till.
– Det är inget konstverk, utan en kopia som är privatägd, och man sätter inte upp en affisch som någon form av konst i en kyrka.
– Det som sas när den kom upp var att man inte kunde lämna platsen tom i väntan på det nya konstverk som Elisabeth Ohlson gör. När det stod klart för församlingen att de inte kan fatta beslut om någon ny tavla tog de ner den.
Konstnären Elisabeth Ohlson håller på att, med insamlade medel, tillverka en ny tavla till S:t Pauli. Per Svensson säger att han inte ännu fått några signaler om att församlingen planerar att ansöka hos kyrkorådet för att få ta emot och sätta upp den. Han säger också att för att pastoratet överhuvudtaget ska kunna acceptera en gåva får den inte vara värd mer än 10 000 kronor och inte komma med några krav.
– Konstnären kan göra en ny tavla och skänka den till Sankt Pauli kyrka om hon vill, men jag förmodar att den i detta läge är mer värd än 10 000, oavsett.
Trots att Paradiset inte finns uppsatt så ägs den fortfarande av S:t Pauli och i slutet av februari kommer den vara utgångspunkten för ett panelsamtal med rubriken ”Konstens kraft”. Medverkar gör en rad teologer och en konstvetare. Det tycker Per Svensson är ett utmärkt forum att visa upp tavlan i.
– Tavlan ger upphov till en rad viktiga samtal. Vad är en altartavla? Vad är symboler? Vad är kyrkans syn på homosexualitet? Den är väldigt finessrik, när man kan titta på den i ögonhöjd och kan se alla detaljer.