Mötet med skolan ett sätt att vara kyrka

Det är högt tryck på Uppsala domkyrka. Varje år kommer ungefär 200 skolklasser på besök, omkring 4 000 elever. Och det bara till domkyrkan, i församlingen finns även tre distriktskyrkor. Charlotta Ingerholt och Tina Pederson är pedagoger här, Charlotta särskilt för domkyrkan medan Tinas tjänst omfattar hela församlingen.

Det kan verka väl förspänt – många besökare, intressant historia och anställda – men det ­stora intresset för domkyrkan förpliktigar också. I årskurs två läser man om hemortens historia, och där ingår att lära sig om kristendomen roll i skolan och på hemorten.

– För många lärare är det viktigt att besöka domkyrkan med sin klass, och för oss som församling är det viktigt att möta den ­efterfrågan – vilket syns i verksamheten.

Uppsala stift har beslutat att studiebesök i domkyrkan ska vara kostnadsfria för alla skolor i stiftet.

– Det är en viktig riktning, och många aktiva beslut har tagits på vägen under åren. Vi har jobbat med att utveckla skolvisningar som ska passa olika åldrar och ha olika ingångar till läroplanen.

I dag finns ett tjugotal olika visningar, som tydligt knyter an till specifika mål i kursplanen.

– För att skolan ska kunna besöka kyrkan krävs att lärarna känner ett förtroende för oss. När vi förankrar vårt arbete i styr­dokumenten, läroplan och kursplan, skapar vi förutsättningar för skolan att ta del av vår verksamhet.

En viktig start är att sänka trösklarna.

– Uppsala domkyrka har både bildligt och bokstavligt talat högt i tak och låga trösklar, men för att göra kyrkorummet tillgängligt behöver vi arbeta med en bredd av metoder och material.

Charlotta nämner Lena Roos, professor vid Södertörns högskola som har forskat om studie­besökets fördelar och utmaningar och har en bred kompetens i det religionsdidaktiska fältet. Hon har skrivit om att förvandla ”det främmande från något skrämmande till något spännande”.

– Det kan betyda att om vi lyckas förmedla något till en skolelev kanske den personen också besöker en kyrka senare när hen är nitton och på tågluff i Spanien.

Många kollegor har deltagit i det strategiska arbetet att bygga upp ett kvalitativt skolarbete, och det har tagit flera år.

– Lärarna vet att vi kan visa något som intresserar, att vi har historisk kunskap och en pedagogisk grundsyn och känner till skolans styrdokument. Det blir att stärka varumärket, säger Charlotta.

I Uppsala domkyrka behöver man inte leta länge efter inslag med historisk tyngd, men alla kyrkor, även de som inte rymmer Gustav Vasas grav, har besöksvärde – för att lära sig avkoda kyrkorummet och uppleva den levda religionen.

– Man får gräva där man står, söka efter lokala historier och sammanhang. Om man är ensam pedagog kan man samverka med kollegor – kanske vaktmästaren eller en musiker, säger Tina.

För att inspirera och utmana har de nu skrivit en bok, Allmänna vägar och privata utflykter – När kyrka och skola möts i kyrko­rummet. En del handlar om ­kunskapssyn, människosyn och pedagogisk grundsyn, en annan praktiska råd kring hur samarbete med kyrkan ryms inom läroplanen och ämnenas kursplaner.

Bokens tredje del är manus till tio olika temavisningar. De är som en plocklåda där pedagogen kan göra både innehåll och språk till sitt eget. Charlotta och Tina har utvecklat arbetet under många år ihop med sina kollegor, men menar att det viktiga är att man börjar någonstans.

– Att möta skolklasser i kyrkorummet är ett viktigt sätt att vara kyrka på. Det är den del som görs tillgänglig för alla, som kan ge en gemensam bild och gemensam kunskap, för okunskap är det som leder till konflikter, säger Tina.

I kyrkorummet kan också mötet med levd religion uppstå, särskilt i ett så offentligt rum som domkyrkan.

– När vi står vid dopfunten och pratar om varför den finns där kan en besökare komma in, doppa fingrarna i vattnet och göra korstecknet. Eleverna ser vad kristen tro är när den praktiseras. Eller jämför med sin egen religion och ser likheter i en tvagningsritual, säger Charlotta.

Att se kristen tro i praktiken blir en del av undervisning och lärande, men också en övning i tolerans och demokrati.

– Gör man besöken genom skolan får alla tillgång till kyrkan, även de som aldrig skulle komma hit annars, säger Tina.

– Vi kan förmedla känslan av att tro kan vara något viktigt, titta på ljusbäraren i form av en glob och känna att i hela världen finns det människor som tycker religion är viktigt – oavsett vad man själv tror.

I barns rätt till andlig utveckling ryms en rätt till heliga rum, berättelser och traditioner. Den sekulära skolan kan och ska garantera elevernas frihet både till och från religion. Inom ramen för skolans undervisning kan de komma på fördjupande besök till kyrkorummet, vilket i sin tur kan bidra till en fördjupad förståelse för den levda religionen.

– Vi tänker att vår verksamhet kan vara ett led i att eleverna åtminstone förstår att det finns ett språk för existentiella frågor, även om de inte lär sig det. Skolans uppdrag är till stor del att hjälpa eleverna söka ny kunskap. Ett kyrkobesök kan vara en del i ett vidgat perspektiv, och att möjliggöra för att ett sådant besök går att genomföra är ett av kyrkans uppdrag i dag, säger Charlotta.