Så kan tvåsamhetens destruktiva mönster brytas

Det är svårt att överskatta kär­lekens betydelse för populärkulturen; pojke möter flicka är snarast grunden varpå filmen och musiken vilar. Det är förälskelsens fas som skildras, den uppslukande sammansmältningen då två människor ser det bästa i varandra.

Relationens vardag återges mer sällan.

Men undantag finns. Ett av dem är regissören Tuva Novotnys aktuella Diorama. Filmen, med sitt pärlband av kända namn, bygger på forskning inom biologi, psykologi och sociologi. Det är de nedbrytande krafterna Tova Novotny fäster kameran på. Som hon nyligen sa till DN:

– Det som uppstår i relationens destruktivitet är ofta att man riktar blicken mot den andra, men frågan är ju vad jag kan lära mig.

Relationen präglas av känslor utan famn

Just den frågan är fokus i terapeuten och teologen Tommy Hellstens nya bok Flodhästen i sovrummet (Libris förlag). Efter Flodhästen i vardagsrummet och Flodhästen på arbetsplatsen är det nu parrelationen som synas.

– Jag ville analysera vad som händer om man internaliserar en situation från barndomsfamiljen och gör det till en pseudoverklighet som man styrs av.

Det är det som är flodhästen. Alla de sår av övergivenhet, skam och utanförskap som vi inte behandlat eftersom vi inte fått någon famn för känslorna. I stället har vi trängt in dem i en kammare och stängt dörren.

– Vi klarar oss utan att ha kontakt med kammaren. Tills vi till exempel blir förälskade. I förälskelsen blir den andre så viktig att jag släpper personen allt närmare in i mig. Till sist kommer hen fram till den där dörren.

Tommy Hellsten beskriver händelseförloppet som följer: De instängda såren i mig upptäcker en möjlighet att hitta famnen som de aldrig fick. Om jag inte är medveten om vad som sker leder det till att jag överbelastar den andre med känslor som inte hör hen till. Varpå hen svarar på det och börjar bete sig konstigt.

I stället för att rannsaka mig själv rannsakar jag då den andra. Den andra blir rädd och drar sig undan utan att nödvändigtvis förstå varför.

Ett slags parlivets dödsdans

Tommy Hellstens bok kretsar kring ett antal viktiga begrepp. Flodhästen eller ”skuggan”, alltså den internationaliserade smärtan, är ett. Modellen bygger på erfarenheter från terapirummet.

– Jag möter ofta frågor om fenomen som man inte förstår sig på i den andras eller sitt eget beteende. Det som hänt är att skuggan tagit över relationen och hanterar paret i stället för tvärtom.

Ett annat begreppspar är ”medvetenhet” och ”omedvetenhet”. Den viktigaste förutsättningen för ett lyckat parförhållande är att båda parterna blir medvetna, skriver Tommy Hellsten.

– Medvetenhet är egentligen inget annat än att man lever i verkligheten. Om du har anpassat dig efter en flodhäst, eftersom dina föräldrar inte kunnat hjälpa barnet du var, har din verklighetsbild förvrängts. Du lever i en situation där du inte kan se vad som är sant.

Det är därför personer som vuxit upp i alkoholistfamiljer kan fråga vad som är normalt, säger Tommy Hellsten. De vet inte vad normalitet är.

– Att bli medveten är att veta vem jag är, att jag känner mina ­behov och innersta tankar.

Den övergivna är alltid misstänksam

Omedvetenheten då? Hur märks den? Ofta i form av svartsjuka, svarar Tommy Hellsten. Den som bär på starka upplevelser av att ha blivit övergiven går med en ständig misstanke som hen riktar mot sin partner. Hen söker hela tiden efter bevis på att det inte går att lita på att partnern är trogen.

– Svartsjukan behöver verka rationell. Den kräver att jag skapar orsaker för att kunna misstänka dig. De fantasierna kan bli starkare än verkligheten. Så fort du öppnar munnen och ska berätta var du var i går möts du av en misstanke.

Den anklagade blir inte sedd utan utplånas.

– Hur ska den anklagade kunna stå kvar utan att se på sig själv med de ögon som hen blir betraktad med? Det är en jättehotande situation som undergräver människans integritet och människovärde och som kan sluta i desperata handlingar, som våld.

Till hjälp för destruktiva mönster använder Tommy Hellsten begreppet ”spegel”. I alla relationer speglar de älskande varandra. Allt som syns är inte vackert. Jag kanske inte orkar se allt det som din spegel avslöjar om mig. Det är då jag projicerar min skugga på dig.

Men jag kan också välja att bli medveten, ödmjuk och be om förlåtelse.

Kontakt uppstår när man ser sin skuld

Tommy Hellsten talar om vikten av att låta sig ”befrias till skuld”.

– Det är då kontakt uppstår. Då har skuggan inte lyckats sabotera närheten utan tvärtom lett till större närhet.

Tommy Hellsten säger att en parrelation är en motgång som är skräddarsydd av kärlek.

– I stället för att i oändlighet beskylla dig vänder jag blicken mot mig själv. Detta är den kanske viktigaste punkten i en människas liv.

I boken skriver han också om andlighet och om kärleken som mysterium. Ett kärleksdrama är något större än det som sker mellan de älskande, menar Tommy Hellsten. Genom att sätta in vår egen relationskamp i ett vidare sammanhang blir det möjligt att se på den med perspektiv. Varken det lilla kriget eller den lilla freden är allt.

Grundrätten - att få vara den man är

Det är en hållning som går på tvärs mot många av populärkulturens bilder av tvåsamhet. Tommy Hellsten beklagar en samtid som trivialiserar kärleken och samtidigt överbelastar den genom att se romantiken som människans enda möjlighet till transcendens.

– Det viktigaste elementet i att få kärlek är att behöva kärlek. Det kräver att jag inser min svaghet och bräcklighet, vilket är en på många sätt fruktansvärd upplevelse. Men om den mörka sidan skalas bort blockerar jag vägen till kärlek.

Kärlek har blivit något vi konsumerar i stället för att vara något vi överlåter oss åt, menar Tommy Hellsten. Den är inte längre en fråga på liv och död utan en fråga om att ha trevligt.

Hans bok är allmänmänskligt hållen. Några specifika fallstudier finns inte. I ett personligt kapitel skriver Tommy Hellsten dock om sitt eget äktenskap och om hur hans hustru dog. Bokens teorier är djupt förankrade i hans eget liv, säger han.

För lite och för mycket dödar

– Jag öser ur mina egna erfarenheter. Utan dem hade jag inte kunnat skriva. Min referensram är det jag gått igenom själv.

Till den långvariga relationens utmaningar hör svårigheten att hitta balansen mellan närhet och frihet. Både för lite och för mycket dödar tvåsamheten. För Tommy Hellsten är friheten människans ”grundrätt”. Att vara fri är att få vara den man är.

Det är själens frihet han talar om.

– Det är själen i oss som älskar. Att själen är fri betyder inte att den är fri att göra vad den vill. Utan att den är så fri att den kan ansluta sig till en annan.