Temat var Oenighetens gemenskap, men samtalet andades mer enighet. Amanda Lind började med att säga att
– Riksdagen uppgift är att systematisera oenigheten, att skapa former för att låta åsikter brytas och komma framåt. Det klart att det finns gränser för hur man kan jobba tillsammans. Men som människor kan man mötas.
Olikheter behövs
Nooshi Dadgostar sade att olikheter, olika dimensioner och intressen behövs för att samhället ska fungera.
– Jag ser dem som en nödvändighet. Men med politiska ideologier kan det bli en annan sak.
Har ni ett sunt arbetsliv?
– Nej, svarade Amanda Lind, man lever nog inte som man lär - det är inte fyra dagars arbetsvecka.
– Men jag har lärt mig hantera det genom att stänga av telefonen ibland, när jag är med familjen, då får de odelad uppmärksamhet. Sedan blir det lite djupavslappning ibland: en löprunda, en tur i skogen, och tid med familjen – i den privat sfären.
Det har lyckats så bra att avgränsa den sfären att när miljöpartiets andra språkrör, Daniel Helldén, ringde sa barnen: ”Wow , en partiledare som ringer dig”, berättade Amanda Lind.
Konstigt höra sig själv
Nooshi Dadgostar sa att hon tycker att det fortfarande är jättekonstigt att höra sig själv på radio och se sig på TV.
– Jag upplever mitt vanliga jag, den som jag är med kompisarna och familjen, som den jag är. Den personen är annorlunda än mediernas bild av mig. Men jag har inte sökt mig till politiken för att jag gillar offentligheten utan för att jag vill förändra samhället.
Båda har erfarenhet av kyrkan. Nooshi Dadgostar säger att hennes kontakt började med skolavslutningarna.
– Men i det politiska arbetet har kyrkan alltid funnits med, i påskuppropet för flyktingar till exempel. Kyrkan har alltid agerat generöst och med stor respekt för andra.
Mer än en penningpåse
Hon tycker att kyrkan är en viktig del samhället, den bidrar till det mänskliga i vårt ekonomistiska samhälle.
– Att människan är mer en penningpåse är ett budskap som kyrkan för fram och som många människor längtar efter att höra, sade Nooshi Dadgostar.
Upplever andlighet
Amanda Lind är uppvuxen i Svenska kyrkan, hennes pappa är präst. Hennes första politiska engagemang var när Svenska kyrkans var del i kampanjen för avskrivningar av fattiga länders skulder i slutet av 1990-talet.
– Där tändes något hos mig. Sedan förde engagemanget mig vidare till andra folkrörelser.
Under pandemin var hon demokratiminister. Då blev det ännu mer uppenbart för henne vad kyrkan betyder i kris, när människor behöver sammanhang. Kyrkans engagemang för globala frågor och kyrkan som kulturbyggnad är också viktigt för henne.
Att Sverige är världens mest sekulariserade land tycker Amanda Lind både stämmer, och inte:
– Vi har gjort upp med olika delar av kyrkans arv, religionskritiken var viktig för demokratins framväxt. Många är med i Svenska kyrkan och frikyrkorna. Samtidigt upplever många andlighet i naturen, inte alltid i kristen språkdräkt, men kan vara samma upplevelse.
– Dessutom kan människor från andra länder med närmare relation till religionen väcka nyfikenhet, fortsatte hon.
Skapar gemenskap
Nooshi Dadgostar beskrev Sverige som ett litet land i norra Europa som är oerhört religiöst: Alla går åt samma håll, ingen vill sticka ut, kanske för att vi vill vara nära varandra, även i politiken. Vi är måna om att tillhöra gruppen, det är nästan som en egen religion. sade hon:
– Kyrkans budskap: vi är olika, men lika mycket värda, är ett budskap som vi inte får nog av. Det skapar gemenskap, hemkänsla, till skillnad från det polariserade och hatiska. I dag kan det skapa en rädsla att tillhöra en grupp som är annorlunda, sade hon.
"Bibeln är politiskt"
Amanda Lind vände sig emot att åsikten att kyrkan är politisk, eller politiserad.
– Läs bibeln, den är oerhört politisk. Att stå upp för de svaga, människans okränkbara värde - det är tråkigt att kalla det för politisering. Det är en roll som kyrkan kan och bör ta, sa hon.
Som avslutning ställdes frågan: Var finner du hopp?
Amanada Linda svarade att det finns mycket att vara hoppfull kring.
– Alla möjligheter finns, vi vet mycket av vad som behöver göras, vi vet att samhället kan bli bättre, vi måste ta ansvar för skapelsen. Det kan vi göra tillsammans,
Övervinna det vi möter
Nooshi Dadgostar sa att hon finner tröst i att acceptera att man inte kan bestämma vilken tid man lever eller är verksam i, tiden väljer en. Vi har att övervinna det vi möter i vår tid.
– Mänskligheten har överlevt pesten, lortsverige, umbärandena under migrationen till USA. Ingenting är omöjligt, sa hon.
