Valet hölls samtidigt som det norska kommun- och fylketingsvalet (regionvalet), i vallokaler som ligger i omedelbar närhet till dessa val. På många håll kan man rösta även på söndag och i samband med gudstjänsten.
Det norska kyrkovalet skiljer sig på flera sätt från det svenska. Det finns inga partipolitiskt sammansatta listor att rösta på och valet av de elva stiftsstyrelserna, bispedømmerådens, tio ledamöter är samtidigt ett val till 110 av kyrkomötets 116 platser.
Av de övriga sex kyrkomötesledamöterna utses tre av samiska kyrkomedlemmar, en av dövkyrkans medlemmar, en är ordförande i det samiska kirkerådet, den sista platsen går till ordföranden i det norska biskopsmötet, preses – den norska ”ärkebiskopen”.
Sedan förra kyrkovalet 2015 tilläts flera olika listor i valet, inte bara den som en nomineringskommitté sätter ihop i varje stift. I valet till nio av elva stift fanns det tre listor att välja på:
Bønnelistan, en kyrkligt konservativ grupp.
Åpen folkekirke, som framgångsrikt drivit frågan om att även Norska kyrkan ska viga par av samma kön. Det blev genomfört 2017 efter beslut i kyrkomötet 2016.
Nomineringskommitténs lista, som innehåller kandidater med olika uppfattning. Den sätts samman av kandidater som föreslås av församlingarna och ungdomsråden eller nomineringskomitténs medlemmar.
– Inom stiften samlas representanter för församlingarna kontraktsvis för att välja en nomineringskommitté som sätter ihop en lista för stiftet, berättar Margit Aas Onstein, som är rådgivare i kyrkovalsfrågor hos den norska kyrkostyrelsen.
För att den listan ska bli representativ för stiftens församlingar finns krav på att listan ska innehålla personer med olika åsikter.
– Alla listor ska innehålla minst 40 procent ledamöter av vardera könet och minst 20 procent kandidater under 30 år, säger Margit Aas Onstein.
I församlingsvalet finns bara en lista att välja på i alla församlingar, utom i två i norra Norge.
Vid förra kyrkovalet 2015 var valdeltagandet rekordhögt: 16,7 procent. Då gick över en halv miljon av medlemmarna i Norska kyrkan och röstade. Det var drygt 62 000 fler än år 2011, då 11,4 procent av medlemmarna över 15 år deltog i kyrkovalet.
Alla listor ska innehålla minst 40 procent ledamöter av vardera könet och minst 20 procent kandidater under 30 år.
Jämfört med kyrkovalet 1997 var valdeltagandet i förra kyrkovalet fem gånger större. 1997 röstade bara tre procent av medlemmarna. Då var kyrkovalet i Norge fortfarande en väldigt intern kyrklig fråga där valet skedde två söndagar efter gudstjänsten och valdeltagandet bara var två–tre procent.
Sen har kyrkovalet på prov samordnats med det norska riksdagsvalet, stortingsvalet, och mött ett stegvis ökat intresse. År 2001 röstade 3,6 procent, drygt 100 000 röstande och fyra år senare 4,6 procent, nära 130 000. Men den stora ökningen skedde år 2009 .
– Då fick vi 70 miljoner kronor extra i anslag från staten för att öka informationen om kyrkovalet, säger Anders Backer-Grøndahl Eide, senior rådgivare hos norska kyrkostyrelsen.
– Det var första året vi skickade ut röstkort till alla röstberättigade.
Då steg valdeltagandet till det tredubbla, över 400 000 röstande. Ännu fler röstade vid det extra kyrkovalet 2011 och vid förra kyrkovalet 2015. Ändringen av valår skedde för att få kyrkovalet samma år som kommun- och fylketingsvalet.
Enligt Anders Backer-Grøndahl Eide är en stor anledning till det ökade intresset för kyrkovalet i Norge frågan om Norska kyrkan skulle ändra sina regler för vigsel och som i Sverige tillåta äktenskap mellan par av samma kön.
Enligt dåvarande ordföranden i den norska kyrkostyrelsen, kirkerådet, Svein Arne Lindø, bidrog mobiliseringen kring ja eller nej till samkönade vigslar att människor långt utanför kyrkans kärntrupper engagerade sig i samband med valet 2015.
Till detta bidrog särskilt Åpen folkekirke genom att ställa upp med egna listor i bispedømmerådsvalet i nio av de elva stiften.
Svein Arne Lindø tror att den gruppens kampanj och nätverket Levande folkekirke har lett till att många har återupptäckt något av sitt ansvar som kyrkomedlemmar.
