Nu når pilgrimsvandringen för klimatet Glasgow

-Det blir nog både härligt och sorgligt att komma fram, säger vandringens ledare Annika Spalde efter 15 veckor på vägarna.Foto: Emanuel Eriksson

Under eftermiddagen är pilgrimsvandrarna för klimatet, Pilgrim's Walk for Future, framme vid sitt mål.
- Det känns stort att komma fram efter 15 veckor, säger Annika Spalde som lett vandringen hela vägen.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

Få tillgång till allt på sajten!

Första månaden 9 kr (ord pris 125 kr) Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp
-Det blir nog både härligt och sorgligt att komma fram, säger vandringens ledare Annika Spalde efter 15 veckor på vägarna.Foto: Emanuel Eriksson

Den 19 juli lämnade gruppen Vadstena. I dag går den de sista milen in mot Glasgow.

Det är regnigt i dag. På vägen in mot staden ska vi besöka en skola och prata med skolbarnen där. Under eftermiddagen kommer vi fram. Då ska vi gå till katedralen Saint Mungo och ha en andakt där.

Efter det har en annan vandringsgrupp, en skotsk grupp konstnärer, Pilgrimage to Cop26, ordnat en välkomstceremoni åt oss i en sikhisk församlingslokal.

Hur känns det att komma fram?

–  Det känns stort, efter att ha vandrat i 15 veckor. Vi har gjort det så länge att det nog blir både härligt och sorgligt.

Vi är stolta över att vi kommit igenom detta. Det känns som att vi tar ett ansvar för att lyfta klimatfrågan, vi går inte bara för oss själva utan också för människor vi har mött på vägen – några har sagt att vi gör detta för deras barn - och att vi bär med oss de människor i syd som drabbas först och hårdast av klimatförändringarna.

Vad har varit tungt i vandringen?

Nyligen blev hela gruppen förkyld – det var inte covid, vi har testat oss flera gånger – men det är tungt att gå två och en halv mil per dag när man är sjuk. Och nu sista veckan har några övernattningar inte fungerat, så vi fick ta tåget tillbaka till Edinburgh på kvällen och sova där. Det känns ju trist.

Sedan den 25 september, från Münster, har vi gått med en grupp från Tyskland, De är ett tjugotal vi sju – åtta. Alla har sovit i samma i sovsalar, på tunna liggunderlag, med folk som snarkar. Då sover man inte så bra. Det har varit lite tungt.

Vad händer nu?

På lördag kommer vi att vara med i en manifestation i Glasgow, tillsammans med andra pilgrimsgrupper.

På tisdag kväll ska jag vara med som representant för pilgrimsgrupperna och lämna över vår budkavle och alla namnunderskrifter till stöd för klimaträttvisa som bland andra Act Svenska kyrkan samlat in. Det är konferensens presidium som tar emot dem.

Under konferensen ska Annika Spalde vara med under förhandlingarna som observatör.

Jag har inte varit med på en sådan här konferens tidigare, men jag hoppas på att kunna tala med konferensens delegater under förhandlingarna.

Och vi kommer att fortsätta med våra sändningar på Facebook under konferensen.

Vad tänker du om konferensen.

Jag bävar inför följderna om det blir alldeles för svaga beslut.  FN:s rapport om ländernas klimatåtaganden hittills visar att mycket saknas för att världen ska kunna nå 1,5-gradersmålet. Jag hoppas på omvändelse, på att Den helige anden ska beröra förhandlarna så att de ser perspektiven.