Nu öppnar folkkyrkan för folket igen

– Hur ska det gå för den kyrkliga seden?

Det frågade ärkebiskop Antje Jackelén i sitt tal vid kyrkomötets invigning.

Sedan frågade hon vad som ska hända med dopen som uteblivit, gudstjänstfirarna, begravningsseden, körerna och musiken, med undervisningen och ­lärandet?

Pernilla Jonsson, analyschef på kyrkokansliet, kan inte svara på frågorna ännu. Kyrkokansliet publicerar i slutet av februari 2022 en rapport om hur olika strategier inom barn- och ungdomsarbetet under pandemin har påverkat ideella och deltagarantalet i olika verksamheter.

– Andra studier som hittills gjorts tyder på att om familjer inte påminns om dopet och om konfirmationen så blir risken extra stor för att en nedåtgående trend förstärks, säger hon.

– Andra forskare pekar på att det finns en längtan tillbaka till autentiska möten och upplevelser och att människor hittar tillbaka.

I Västra Frölunda pastorat vill många döpa sina barn:

– Vi har många dopförfrågningar och har satt in extra doptider. Många vill också gärna ha dopkalas i församlingens lokaler, men alla dem har vi svårt att få plats med. I de populära dopkyrkorna är det nästan fullbokat under hela 2021 och vi kommer nog behöva extra doptider också under 2022, säger kyrkoherde Ingvild Fallegård.

Andelen konfirmander är lite lägre nu efter två år då konfirmandarbetet blev starkt påverkat av pandemin.

Inför advent och jul är hennes intryck att det finns ett starkt sug efter att åter få fira helgerna i kyrkorna, men i vardagsverksamheterna upplever hon en liten minskning.  
– Det är ändå förvånansvärt hur snabbt vi vågar umgås och möta andra igen, efter att restriktionerna släpptes.

Under pandemin har ledningsgruppen för de fem församlingarna i pastoratet passat på att arbeta med verksamhetsstyrningen för att försöka minska administrationen och pappersarbetet.

– Det ledde också till reflektioner över hur vi ska vara kyrka i dag och vi har samtalat om hur pandemin kan hjälpa oss att göra nödvändiga förändringar och prioriteringar i verksamheten, säger hon.

I pastoratets omvärldsbeskrivning i församlingsinstruktionen syns det tydligt att samhället har förändrats.

– Ändå har vi en tendens i kyrkan att göra som vi alltid gjort. Många tänker lätt att ju mer vi gör, ju mer verksamheter vi har, desto bättre är församlingen. Det är enklare att växa än att banta, men när vi prioriterar upp några områden måste vi prioritera ner något annat.

– Fokus måste vara att kyrkan ska vara relevant i sin närmiljö.

Pastoratet prioriterar tre områden, klimat, ungdom – och ideella.

– Vi måste tänka ett större ”vi”, det kan vara nära till hands att tänka att kyrkan är de anställda. Vi har fortfarande mycket att göra för att utveckla vårt arbetssätt, säger Ingvild Fallegård.

Helena Sederström, kommunikationschef i Linköpings domkyrkopastorat, arbetar bland annat med medlemskommunikation. Hon berättar att pastoratet försöker nå de familjer som inte döpt sina barn under pandemin.

– Vi har sytt nya dopklänningar till äldre barn, ett- och tvååringar, vi erbjuder fler drop in-dop, vi har dopinformation som anses bra och informativ och vi ska göra ny, i magasinsform.

Pastoratets mål är att öka andelen konfirmander och alla ungdomar bjuds in. Under pandemin genomfördes mycket av konfirmandarbetet, digitalt och fysiskt i små grupper.

– Vi lyckades ändå bra utifrån förutsättningarna.

När det gäller vigslar har pastoratet ganska få.

– Många studenter åker hem och gifter sig i hemförsamlingen.

Begravningarna har den starkaste ställningen bland de kyrkliga handlingarna. I Linköping ökar andelen borgerliga begravningar. Flera begravningsbyråer erbjuder ”hela paketet” inklusive borgerlig begravningsceremoni, helt enligt sorgehusets önskemål.

Sammantaget kommer de kyrkliga handlingarna att ha tappat efter pandemin, tror Helena Sederström.

– Vi kommer att nå vissa av de föräldrar som inte döpt sina barn, men inte alla. Vi konkurrerar om konfirmanderna med hela det utbud som riktas mot ungdomarna i dag – och mycket lockar.

Tror du att det kommer att vara lika mycket folk i kyrkan efter pandemin?

– Vi ser att människor kommer tillbaka till gudstjänster och vår verksamhet, men vi behöver jobba med påfyllnad bland ideella, säger Helena Sederström.

– Vi har 52 procent tillhöriga i vårt pastorat nu. Jag undrar vad som händer när vi är under 50 procent. Och vad händer när kyrkan inte har kapacitet att finnas till på det sätt som människor är vana vid?

Jonas Bromander, religionssociolog med koll på den kyrkliga statistiken, tror att kyrkan kan återhämta åtminstone en del av de kyrkliga handlingarna.

– För dop, konfirmationer och vigslar som rasade 2020 kan det komma en rekyl, men effekten blir sannolikt relativt liten och temporär.

Han tror inte att det är sannolikt att man får alla som hade döpts, vigts eller konfirmerats om inte pandemin kommit, att göra det i efterhand.

För vissa familjer har dopet hunnit förlora i aktualitet när barnet har blivit större. För vissa ungdomar har intresset för att konfirmeras avtagit med tiden.

– Men man kan försöka att nå så många som möjligt.

Det är viktigt att hålla uppe andelen döpta bland annat eftersom dopet är medlemsgrundande. Andelen konfirmerade är viktig då konfirmerade döper sina barn i högre utsträckning och lämnar kyrkan i mindre, säger han.

– Men en stor grupp dopbarn har man helt enkelt förlorat, sannolikt en stor grupp konfirmander också.

Kanske är det lättare att attrahera människor som skjutit upp en vigsel. Men antalet begravningar i kyrkan minskar fortsatt och den trenden förväntas fortsätta.

Jonas Bromander säger att församlingarna inte ska tro att allt automatiskt kommer att återgå till det normala.

– När kyrkan nu återupptar sina konserter är konkurrensen stor. Alla andra kulturarrangörer marknadsför sina evenemang för att locka så många besökare som möjligt.

Så kyrkan måste vara målmedveten i sin marknadsföring, annars finns risk för en dipp.

De långsiktiga trenderna visar att omkring år 2025 kommer andelen medlemmar i Svenska kyrkan att sjunka under 50 procent, sedan kommer tappet att gå allt snabbare. Då beror det inte längre främst på utträdena. Då beror det på att gamla, som tillhör kyrkan, dör samtidigt som färre döpta barn kommer till.

– Den trenden kan en enskild församling knappast påverka, och vad det gäller de kyrkliga handlingarna och gudstjänstbesöken kan den enskilda församlingen påverka ganska lite.

Maria Klingenberg, lektor i religionsbeteendevetenskap med didaktisk inriktning vid Uppsala universitet, studerar ungdomars relation till religion.

Hon bedömer att dopen kan var något lättare att hämta hem än konfirmationerna.

– Motiven till varför man döper är ganska många, säger Maria Klingenberg.

– Efter pandemin kan det som lockar vara tradition, man kan vilja välkomna en ny familjemedlem och manifestera den nya familjen – särskilt om barnet är det första. Motivet kan ibland ha med tron att göra, ibland inte.

Risken för att tappa de ungdomar som inte konfirmerades under pandemin är större, menar hon.

– Kyrkans motiv för att konfirmera och de ungas motiv för att bli konfirmerade är inte alltid de samma. Det finns ett traditionselement som kan bidra till att det finns ett intresse. Men unga har mer att säga till om, de kan ha gått vidare och tappat intresset, det gör att risken är att fler inte konfirmeras.

Kan stigande siffror följa på pandemin?

– Dopsiffrorna sjunker stabilt, den utvecklingen präglar alla nordiska länder. Konfirmationssiffrorna sjunker också, men tydligast i Sverige. Inget gör att man kan anta att en ökning är på gång.