Nu söks mer pengar till akuta projekt

Nu har alla 13 stiftsstyrelser klubbat vilka projekt som får KAE, kyrkoantikvarisk ersättning, alltså ersättningen för de extra krav som kulturmiljölagens fjärde kapitel ställer på det kyrkliga kulturarvet.

Först och främst ska pengarna gå till vård och underhåll av kyrkobyggnader där åtgärderna är kulturhistoriskt motiverade. Det kan gälla exteriörer, interiörer och stomme och omfattar allt det som är dyrare än för en vanlig förvaltare.

Pengar kan också gå till förebyggande arbete som ska säkra kulturarvet för framtiden, exempelvis brandlarm och stöldskydd. Men även till kunskapsunderlag för att vårda och förvalta de egna projekten.

Enligt budgetpropositionen beräknas anslaget för 2021 och 2022 till 460 miljoner kronor per år, samma nivå som summan legat på tidigare.

– Man kan se att det blir ett allt större glapp mellan vad församlingar och stift vill göra och de disponibla medlen, säger Markus Dahlberg, chef på enheten för kulturarvsstöd på kyrkokansliet.

Svenska kyrkans senaste rapport till kulturdepartementet om hur den kyrkoantikvariska ersättningen använts berättar att församlingar och pastorat ansökte om 1 117 miljoner kronor för år 2020, och att totalkostnaden för åtgärderna bedömdes vara 1 419 miljoner kronor.

De senaste åren har församlingar och pastorat ansökt om ungefär lika stora summor. Enligt rapporten innebär glappet mellan pengarna som söks och de 460 miljoner kronor som staten ger i anslag, att stift och församlingar måste göra hårda prioriteringar.

– Vi ser en tendens till att medel i mindre omfattning söks till de förebyggande åtgärderna. Det kan vara ett tecken på att behoven är större än medlen och att man verkligen vill ta hand om det mest akuta. Det här är även något vi påpekat i vår senaste rapport till regeringen.

I rapporten skriver Svenska kyrkan också att rena vårdinsatser under senare år prioriterats. Det innebär att förebyggande arbete, som utredningar av fukt och mögel och förbättringar av hur inventarier förvaras, har fått mindre pengar. Det gäller även stöld- och brandförebyggande åtgärder liksom stiftsprojekt inriktade på inventering och kunskapsinsamling, till exempel vad det finns för typer av föremål eller byggnadskonstruktioner, skador och vårdbehov i kyrkorna.

Vården av det kyrkliga kulturarvet betalas till största delen, omkring 75 procent, av de kyrkotillhöriga genom medlemsavgiften. Även vad gäller åtgärder som är kulturhistoriskt motiverade står församlingarna för ungefär hälften av kostnaden.

I rapporten till kulturdepartementet pekar ärkebiskop Antje Jackelén och Svenska kyrkans generalsekreterare Helén Ottosson Lovén dels på det höga ansökningstrycket och dels på prognoserna om färre medlemmar i Svenska kyrkan och om sjunkande intäkter. De konstaterar att ett långsiktigt hållbart underhåll av det kyrkliga kulturarvet kräver en rimlig balans mellan de bevarandekrav som staten ställer och nivån på den kyrkoantikvariska ersättningen.