Stiftet har nog funnits där som stöd, men By-Folkärna pastorat har hela tiden legat steget före, säger hon.
– Inte en enda dag har det varit lockdown hos oss, jo förresten, en fredag när tre var sjuka och vi tyckte det var bäst med en liten paus. Men av våra sammanlagt 40 medarbetare, inklusive säsongarna på kyrkogården, har bara fem varit sjuka så vi har varit förskonade, måste jag säga.
Heléne Thunberg, kyrkomusiker, kantor och körledare, har tänkt mycket på verksamheten under det gångna året.
– Det är svårt att förändra saker i kyrkans värld, säger hon. Så här har vi alltid gjort, är det vanliga, och om man gjort något ska man alltid göra samma saker igen.
– Nu har vi fått nya vanor. Varje helg och på kvällarna har vi varit lediga på ett sätt som vi medarbetare i kyrkan aldrig varit tidigare och det har utmanat oss. Som kyrkomusiker är musiken ett sätt att leva. Vi andas och lever kyrkomusik och jag blev faktiskt lite deprimerad när jag inte fick jobba med mina körer, när jag inte fick interagera med andra.
Heléne Thunberg tror inte att människor kommer att gå tillbaka till hur det en gång var, före pandemin.
– Det här att samlas i stora grupper blir man nog försiktigare med. Andra virus och sjukdomar kan man också hålla borta genom färre personer samtidigt, vi kommer inte att stå så trångt. Och så tror jag på fler samlingar dagtid.
Ingrid Öberg Hägg:
– Dessutom måste man inte alltid ha soppa i kyrkan, det går ganska bra med kaffe i en plastmugg också. Det är samvaron som betyder något.
– De yttre formerna har blivit mindre viktiga under det här året. Samtidigt som annat kommit till. Under allhelgonahelgen hade vi öppet länge i kyrkan för ljuständning. Särskilt barnfamiljerna uppskattade det. Först en stund vid graven och sedan en stund i kyrkan när man själv ville komma.
Förutom flytande tid och ingen namnuppläsning på Allhelgona tas även enklare sammanträden och kortare utbildningar via nätet med in i framtiden, liksom den digitala delen i ungdomsverksamheten i det geografiskt stora pastoratet. Inte alltid digitalt men ibland, spår Ingrid Öberg Hägg.
Hon har också tankar kring regeln om 20 anhöriga vid begravningar.
– Den här mindre gruppen, med de allra närmaste, är mycket mera närvarande under begravningsgudstjänsten. Jag upplever att det har blivit innerligare, säger hon men uttrycker också oro över avbokningarna av sommarvigslar.
– Jag undrar hur det här kommer att bli. Vi har flera vigselpar som dragit sig ur och avbokat vigseln.
– Men allt det där återstår att se. Om det är något pandemin lärt oss är det att ha reservplaner: A, B och till och med C. Det är väl det som gjort att vi känner oss lite trötta i dag fastän vi inte haft så mycket att göra egentligen. Vi i By-Folkärna viker inte ner oss. Men att inte veta hur läget i framtiden skulle se ut, som det varit detta år, har tärt på oss.
