Som för många andra svenskar var religiös tro eller kyrkan inte något som William Lindblom mötte under uppväxten. Han beskriver sin familj som ateistisk eller agnostisk, och han övervägde aldrig att gå i konfirmationsundervisning.
Men i högstadiet kom han, precis som Joel Mildén, i kontakt med en rollspelsgrupp som Svenska kyrkans unga står bakom. Han följde med på ett rollspelsläger utanför Västerås och blev tagen av upplevelsen. För första gången deltog han i andakter och gudstjänster.

- Jag hade trott att gudstjänster var något väldigt stelt, att man bara rabblade gamla texter, men det var en wow-faktor. Det var ju sådant som var applicerbart och gick att relatera till. Jag hade inte insett hur mycket det handlade om att förstå varandra som människor och om att behandla varandra väl, säger han.
Ateist eller agnostiker
I perioder har han varit ateist eller agnostiker, men han säger att han rört sig från hållningen ”vi vet inte om det finns en Gud, därför är det dumt att tro” till ”vi vet inte, därför så kan man tro”. Därför har han låtit döpa sig och blivit medlem i Svenska kyrkan.
Gudstjänsterna på lägren har fortsatt att betyda mycket för honom, men under senare tid har han också sökt sig till söndagsgudstjänsterna i kyrkan i Storvreta.
- Det är fortfarande lite ovant, jag har inte det i mig när man ska stå upp och sitta ner, och jag slår inte så snabbt i psalmboken, men jag gör så gott jag kan. Jag tycker om stämningen och gemenskapen, säger han.
Vad får du i gudstjänsten som du inte finner någon annanstans?
- Om man funderar på meningen med livet och hur man ska vara mot andra människor, då tycker jag att det ger bra riktlinjer och något att luta sig mot, säger han.
Kan kyrkan göra något för att fler unga ska få upp ögonen för den?
- För mig var lägren viktiga. Kyrkan använde ett intresse, rollspel, som på ett sätt inte har något med kyrkan att göra, men det har öppnat en väg för många. Jag tror på att kombinera andra intressen med kyrkan. För många är första steget inte att man är intresserad av Gud och Jesus, man kanske vill söka sig till en gemenskap med fin stämning.