Ny verksamhetsplan för Hela Människan klar

Foto: Daniel Ryderholm Generalsekreterare i Hela Människan Sverige är Mia Nilson.

Ny huvudman för Hela Människan Sverige är Stockholms katolska stift. Det blev klart på stämman i fredags. En verksamhetsplan för 2020-2022 antogs.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

9 kr per månad i tre månader

Få tillgång till alla på sajten (ord pris 125 kr/mån) Därefter 50 % rabatt i ett halvår. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp

Taggar:

Ideell
Foto: Daniel Ryderholm Generalsekreterare i Hela Människan Sverige är Mia Nilson.

Sveriges unga katoliker har varit huvudman länge, nu blev även moderkyrkan med i Hela Människan Sverige, ett nätverk för socialt arbete på kristen grund. 2020 kommer organisationen att fira 100 år.

Pieter van Gylswyk, ansvarig för Caritas Sveriges inlandsarbete, blir representant för Stockholms katolska stift i styrelsen för Hela Människan. Suppleant i styrelsen blir Syster Dorothea, församlingssyster i S:t Lars katolska församling i Uppsala.

Fokus kommer att ligga på på det inre kvalitetsarbetet samt organisationens röstbärarroll, enligt verksamhetsplanen 2020-2022 som antogs på stämman.

Mia Nilson, generalsekreterare på Hela Människan Sverige, konkurrerar ni och Stadsmissionerna med varandra? 

– Vi har inte upplevt någon verklig konkurrens över huvud taget. Även om våra verksamheter ofta har likheter till målgrupp och inriktning, så är det ju ändå så att Hela Människan finns på 65 orter i landet och Stadsmissionen på nio platser. Stadsmissionen är dessutom starka i större städer där Hela Människan inte finns lika utbrett med samma arbetssätt. Stadsmissionen och Hela människan har informellt sagt på nationell nivå att vårt mål är att komplettera och stödja varandra om vi finns på samma ort, säger Mia Nilson.

– Stadsmissionen har ett varumärke som ibland kan vara avundsvärt, samtidigt som vi i Hela människan upplever att vi är kända där vi behöver vara kända, hos lokala aktörer, hos riksdagsmän och i de paraplyorganisationer där vi nu är allt mer aktiva.