Kyrkomötet är delat i tre strömningar, säger Karin Perers. En strömning betonar det "svenska" i Svenska kyrkan på ett sätt som riskerar stänga ner verksamhet med flyktingar, religionsdialog och internationell samverkan.
Den andra strömningen betonar "kyrkan" så starkt att trösklar byggs av krav på bekännelse, bibelkunskap och täta gudstjänstbesök.
Den tredje, breda strömningen vill ha en folkkyrka som är öppen för alla, enligt Karin Perers analys som hon först utvecklade i ett uppmärksammat Facebookinlägg.
– Som ordförande i kyrkomötet skiljer jag på ett respektfullt bemötande av samtliga ledamöter i kyrkomötet och sakfrågor.
– Jag håller helt med biskop Fredrik Modéus som på pressträffen när resultatet presenterades, lyfte behovet av att våga ta debatten, att inte låta de högerextrema stå oemotsagda.
Karin Perers är inne på sitt åttonde år som kyrkomötets ordförande och har varit kyrkopolitiskt engagerad mycket längre än så. Hon är också centerpartist och upplever att den här valrörelsen inneburit något nytt, hårt och främmande.
– Jag har känt mig ledsen över att vi som både kristna och verksamma i ett politiskt parti inte duger. Det har faktiskt varit tungt att jag som är sprungen ur en politisk folkrörelse som Centerpartiet inte skulle vara lika mycket värd som kristen, att mitt engagemang i Svenska kyrkan är ifrågasatt, säger Karin Perers till Kyrkans Tidning.
– För det är det budskapet som har sänts ut, starkare denna gång, i valrörelsen.
Hon säger att det finns en risk att engagerade tappar sugen när personer med en partipolitisk tillhörighet i nomineringsgrupper attackeras för att inte vara av rätt sort.
– Jag har själv känt mig dränerad på energi.
Karin Perers betonar att hon pratar på ett personligt plan, men även mer generellt, att fler kan känna igen sig.
– När jag kom till Stockholms central nu senast var centralstationen tapetserad med valaffischer med budskapet om en fri kyrka. Jag tänkte, är jag med och låser in, bidrar till att bygga murar?
Lika problematisk finner hon åsikten att endast de som ofta firar gudstjänst ska få rösta i kyrkovalet.
– Familjelivet kan vara sådant att man inte kan gå i kyrkan varje söndag, ska vi då inte vara värdiga att rösta om hur vi ska ha vår kyrka?
– Vi behöver en kyrka vid sidan av kyrkorummet som betonar allas lika värde, som är öppen för alla. En kyrka som finns där när olyckor sker, när arbetsplatser läggs ner, när brott begås och kriser inträffar. Det är en demokratisk folkkyrka jag vill se, inte en kyrka med höga trösklar dit bara några få når in.
