Foto: Mikael M Johansson
Den kamp om skogen, som förs på nationell nivå, är inte en kamp om skogen utan en kamp om två särintressen.
Striden om kyrkans skogar påminner alltmer om kampen mellan påvens katolska kyrka och Henrik den XIIIs införande av protestantismen på 1500-talet. Jan Lindsténs artikel: Kyrkans skogsutredning skadskjuts inifrån … ”antiutredningar” letar fel (Supermiljöbloggen 20/1-25) visar en olustig baksida av kyrkans verksamhet.
Då Göran Enander i september 2024 överlämnade betänkandet om kyrkans skogar till kyrkostyrelsen mottogs den med glädje av dem, inom och utom kyrkan, som önskat se en annorlunda inställning till dagens skogsbruk. Utredningen är en mycket god genomarbetning av problematiken kring kyrkans skogsbruk, som av många ansetts vara under all kritik. Den tydliggör också klyftan mellan det kristna budskapet och kyrkans skogliga verksamhet.
Att utredningen stött på negativa synpunkter från de ”troende”; inom det etablerade skogliga etablissemanget och skogsindustrin är inte förvånande. Skogsnäringen har sina kadrer av experter och lobbyister som snabbt kan sättas in vid minsta antydan om hot mot deras råvaruförsörjning. Ofta förkläds kritiken i form av fördjupning av enskilda fakta och hårklyverier för att inte tala om rena vilseledande resonemang, som låter väl, men som misstolkas av dem som inte redan är insatta. Det ska framhållas att den Enanderska utredningen omedelbart har setts som ett föredöme, ett exempel på hur den svenska skogsnäringen skulle kunna förändras, både till metoder och tankesätt.
Den kamp om skogen, som förs på nationell nivå, är inte en kamp om skogen utan en kamp om två särintressen: Å ena sidan att få in så mycket virke som möjligt till industrierna. Å andra sidan att bevara och minska skadeverkningarna för enskilda, inte minst samerna (för vilka det är direkt livsavgörande). Nuvarande skogsbruk är i många avseenden ett direkt hot mot nationella naturintressen. Varje ny kal-/slutavverkning med moderna maskiner och efterföljande markbearbetning förstör livsbetingelser för bärris och renlav. Ja, för hela biotoper. Efterföljande planteringar i monokulturer med gran eller tall och till och med Contortatall, som av vissa räknas som invasiv, är en katastrof.
I dag har skogsnäringen kunskap, men saknar vilja och flexibilitet. Alltför lite forskning på alternativa skogsbruksmetoder och ovilja att förändra har under många år präglat skogsnäringen och dess företrädare.
De lyckade försök (också ekonomiskt) som gjorts med alternativa metoder både i Sverige och Finland har i stort sett förringats eller nonchalerats av näringen. Faktum är att vi avverkar de sista resterna av våra naturliga skogsbestånd med förstörande metoder och återbeskogar visserligen, men på ett förödande sätt.
Granbarkborren har tagit miljontals kubikmeter bland annat på grund av att man planterat på fel ställe, att man tagit bort allt löv och att man inte räknat in klimatförändringar.
Kampen har blivit mycket ful, det har gått för långt. Enanders utredning skulle svara på tio svåra skogsfrågor, vilket han har gjort i en öppen process. Egendomsnämndernas stiftsjägmästare, som varit ganska tysta med öppen kritik under utredningens gång, är inte nöjda med resultatet. Enso bad två forskare vid SLU: Tomas Lundmark och Lars Lundqvist och Jonas Jacobsson, skogskonsult chefsanalytiker i Göran Persson-ledda skogsinvesteringsbolaget Green Gold, att detaljgranska utredningen för att ”hitta eventuella fel och brister”och därmed visa att Göran Enanders utredning inte duger. Alla tre ofta anklagade för att gå skogsindustrins ärenden.
Lundqvist valde i sin ”analys” dessutom att hänga ut två kollegor med namn. Göteborgs stift lade sedan ut denna tveksamma ”analys” på kyrkans hemsida. Trist för de två kvinnliga forskarna som inte kan försvara sig.
Henrik den VIII och påven skydde inga medel i kampen om vilken religion som skulle segra. Också den här kampen är smutsig och ordet justitiemord faller en på läppen. Det här är inte värdigt kyrkan. Schismen är så allvarlig att kyrkans rykte står på spel. Frågan borde hamna hos ärkebiskopen. Någon ordning får det vara i kampen om makten och guldet.
Peter Lindgren
