Skogen - en del i en helhet

Peter Holmgren skoglig doktor, FutureVistas AB, ledamot i Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, tidigare bland annat klimatchef vid FNs Food and Agriculture Organization (FAO)

Varje medlem i Svenska kyrkan nyttjar produkter från skogen varje dag.

Agitation för förändring svartmålar gärna nuläget och de som påstås vara obenägna till nydaning. Men skogsbruket är i ständig förändring.

REPLIK

För en guldfisk i en glasskål är tillvarons helhet väl avgränsad. På liknande vis betraktar Markku Rummukainen skogen som en isolerad företeelse vari ökad mångfald, rekreation, kolinlagring, med mera ska ske. "I debatten som förs i samhället påtalas sällan denna helhet och det viktiga riskerar att försvinna".

Men skogens roll i samhället är så mycket mer. Varje medlem i Svenska kyrkan nyttjar produkter från skogen varje dag och genom hela livet. Tänk om vi skulle debattera jordbruket utan att värdera all mat och hälsonyttor som levereras? Rummukainen frågar vilken framtid vi vill bidra till. Jo, en där skogen ger produkter som stärker välfärden för många miljoner, håller ner fossilanvändningen och bidrar till ekonomin. Så närmar vi oss en diskussion om skogens helhet för samhället, även om det naturligtvis finns ännu större helheter i tillvarons universum.

Agitation för förändring svartmålar gärna nuläget och de som påstås vara obenägna till nydaning. Men skogsbruket är i ständig förändring. De senaste 30 åren har sett en förflyttning till ett skogsbruk med välutvecklad naturhänsyn, mindre avverkningsytor och stor ökning av avsatta arealer. Det är skogsbruket självt som genomfört denna omställning, i linje med gällande skogspolitik.

"Tiden för klimatmålen håller på att rinna ut och även förutsättningarna för att värna biologisk mångfald", skriver Rummukainen. Men den svenska skogen har lagrat in 1,6 miljarder ton koldioxid – 160 ton per svensk – sedan 1990, fortsätter på den vägen, och tillför samhället allt fler klimatsmarta produkter. Samtidigt är en fjärdedel av skogen undantagen från virkesproduktion och viktiga faktorer för mångfalden som äldre skogar, död ved och andel lövträd ökar.

Han motsätter sig att "omsätta ännu mer skogsråvara " och vill satsa på "moderna produkter" med "högre förädlingsgrad och klimatnytta". Vi är överens om inriktningen, men hans korta utblick ur skogen blundar för att enorma satsningar på effektivisering och innovation görs, liksom att värdekedjorna inte slutar vid nationsgränsen.

De nyliga kompletteringarna till kyrkans skogsutredning kallar Rummukainen "skuggutredningar", varken balanserade eller sakliga. Men de kom till för att skogsutredningen inte uppfattades som balanserad och saklig. Detta borde noteras istället för att underminera kunskap som tillförs debatten. Hans egen "kunskapssyntes" om skogens klimatnytta handlar mycket om skogens kolsänka och mindre om skogens roll för klimatomställning i samhället. Men så är Rummukainen också professor i klimatologi och inte skogsvetenskap.

Behovet av klimatanpassning är vi överens om. Men vi måste vara öppna för helt nya lösningar, där valet av trädslag och trädens genetiska sammansättning inte kan baseras på vad som var lokalt anpassat igår. Även mångfalden kommer att kräva nya former av naturvård eftersom passivt bevarande knappast fungerar när klimatzonerna flyttar sig norrut med en meter i timmen.

Så kanske är Rummukainens inställning både till nuläge och förändringar alltför begränsad.

Peter Holmgren
skoglig doktor, FutureVistas AB, ledamot i Kungl. Skogs- och Lantbruksakademien, tidigare bland annat klimatchef vid FNs Food and Agriculture Organization (FAO)
 

Detta är en debattartikel i Kyrkans Tidning. Åsikterna som uttrycks i texten är skribentens egna.

Prenumerera på Nyhetsbrev

1 Kommentar

LÄGG TILL NY KOMMENTAR

Du måste vara inloggad för att kommentera. Klicka här för att logga in.

Martin Kornhall
Med förlov sagt en luftig text med ett antal halvsanningar. Att en fjärdedel av skogsytan är undantagen från skogsbruk beror inte på skogsbrukets goda vilja utan på att uppåt hälften av ytan är obrukbar (impediment). Äldre skog (120+) ökar men då ifrån en bottennivå kring 1990, före kalhyggenas tid fanns betydligt mer än idag. Den produktiva skogen blir dock allt yngre. Död ved ökar men mest rör det sig om mindre värdefull klenved och nivåerna för grov gammal ved är långt under vad som behövs för många skogsarter. Storleken på de enskilda hyggena har minskat men de läggs gärna kant i kant. Många resenärer, inte minst i Norrland, har chockats över de avverkade vidderna. Rekommenderar för övrigt Lisa Röstlunds utmärkta bok ”Skogslandet”.