Prästen döptes i höstas - nu byter hon jobb

Uppdaterad med kommentar av biskop Eva Brunne.

När Kristina Hjern döptes efter 14 år som präst i Svenska kyrkan såg omgivningen det som en slutpunkt på tvisten mellan henne och biskop Eva Brunne.

Trots att Kristina Hjern är konfirmerad och prästvigd i Svenska kyrkan erkänns inte hennes barndop i Swedenborgskyrkan/Herrens Nya Kyrka av biskop Eva Brunne och senare hela biskopskollegiet. Samtidigt har Eva Brunne understrukit till Kristina Hjern att hennes prästvigning ändå gäller.

Kristina Hjern valde själv att låta döpa sig i november i fjol – ett omdop, kallar hon det själv. Sedan dess har hon fortsatt som församlingspräst i Sankt Mikaels församling i Huddinge. Prästyrket lämnar hon om några veckor, för att bli sjuksköterska och ansvarig för ett demensboende.

- Jag har absolut inte förlorat tron och jag avkragar mig inte, säger hon. Men jag behöver fundera över det jag har varit med om och markera ett allvar i det jag har utsatts för. Det gäller mitt allra innersta och heligaste, men också Svenska kyrkan: vad vi står för, hur vi ser på dopet och på min roll som präst och förvaltare av sakramenten.

Kristina Hjern anser att arbetsgivarens sätt att hantera henne gjorde det omöjligt för henne att fortsätta som präst och samtidigt odöpt, enligt Svenska kyrkans syn.

- Man drog helt undan mattan för mig i funktionen som präst. Vi talar mycket om dopet, men hela händelsen vittnar om en kyrka som är osäker, där det som ska vara nåd och kärlek har blivit makt och strukturer. Det liknar den medeltida inkvisitionen, där någon som är innanför utestängs från Guds församling.

Händelsen har fördjupat hennes tro och också förstärkt hennes inkluderande hållning.

- Det är väldigt speciellt att uppleva utanförskap efter 14 år som präst. Kanske fyller händelsen ett högre syfte, större än min situation.

Kristina Hjern har sedan tidigare en sjuksköterskeutbildning som gör att hon nu kan lämna jobbet i Svenska kyrkan. Hon ger som förklaring till sitt val den överenskommelse – det förbund – som fanns mellan henne som prästvigd, och Svenska kyrkan.

- Jag lovade trohet och Svenska kyrkan lovade att stötta mig. Jag har hållit min del, men Svenska kyrkan har svikit mig och brutit förbundet genom att ta tillbaka sitt godkännande av mitt barndop, det dop som jag är prästvigd på. Jag är utestängd, från Guds församling – jag vet inte om det är här jag hör hemma. Jag behöver se på processen utifrån, vilken kyrka är det som jag tjänstgör för.

Ett tungt vägande argument för att sluta är att alla biskoparna stödde Eva Brunnes hållning genom sitt eniga yttrande till Ansvarsnämnden: ett dop i Swedenborgskyrkan erkänns inte av Svenska kyrkan. Kristina Hjern skrev till alla biskoparna, men säger att ingen av dem har kunnat ge henne något pastoralt stöd.

- Om det hade funnits en enda biskop som reserverade sig mot beslutet och vågade ge mig stöd, hade jag tagit tjänst i det stiftet direkt, säger hon. Det är som att det här inte är någon stor grej – jag önskar att någon biskop hade sagt ”vi kan inte underkänna ett dop som är godkänt av Svenska kyrkan”, och förstått allvaret i frågan. Det känns som en väldigt loj och trött kyrka.

Eftersom Kristina Hjern fortfarande är präst kommer hon att kunna ta enstaka förrättningar och gudstjänster. Men hon ser fram emot att arbeta i vården, i synnerhet med dementa.

-Jag har alltid ömmat för de mest utsatta, de som tenderar att hamna utanför. De dementa hamnar ofta lägst på skalan. Det är fantastiskt att få komma ut i vården och skapa en god vård och ett gott liv.

Vad krävs för att du ska gå tillbaka till en prästtjänst i Svenska kyrkan?

-Jag får se vad som händer i kyrkan, och i mig, säger Kristina Hjern. Jag kände starkt och tydligt att jag inte ska vara kvar nu. Det är ett sätt att behålla min inre kompass, ett sätt att behålla min tro och min sanning. Och jag har varit rädd att jag inte skulle orka – men jag har orkat, tack vare mitt barndop.

I ett mejl skriver biskop Eva Brunne:

"Jag beklagar Kristina Hjern lämnar sin prästanställning och samtidigt respekterar jag det beslut som hon själv har tagit. Hon är fortsatt präst i Svenska kyrkan och om hon väljer att ompröva sitt beslut så är hon naturligtvis välkommen tillbaka i tjänst."