"Kvinnor som kliver fram ifrågasätts mer än män"

– När jag som tonåring började läsa feministbloggar sa de samma sak som jag upplevde att Jesus sa, men i min kontext var feminism ett fult ord. Jag trodde att jag var ensam som feminist och kristen. Att jag fick lära mig att det finns feministteologi har gett mig liv. 

Det säger Esther Kazen under ett panelsamtal i Norrmalmskyrkan i Stockholm. Hon är pastor i Immanuelskyrkan och känd under namnet Feministpastorn på sociala medier.  

Panelsamtalet ordnas av Enskilda högskolan Stockholm, EHS som avslutning på en dag om teologen Rosemary Radford Ruether. Moderator för samtalet var Petra Carlsson, professor i teologi på EHS, och två paneler är på plats för att svara på frågeställningen “Har feministteologin någon framtid?”

Växjö-biskopen deltog för att lära sig mer

I den första panelen sitter, förutom Esther Kazen, Magdalena Dahlborg från den katolska tidskriften Signum, Madeleine Fredell, dominikansyster och Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift. 

–  När jag fick frågan om att vara med i dag så blev jag fundersam, för jag känner att detta är inte riktigt mitt ämne. Och just därför bestämde jag mig för att vara med. Jag är här för att bidra, men också för att lära mig mer, säger Fredrik Modéus. 

De senaste åren har Fredrik Modéus upplevt att förtryckande strukturer har blivit allt mer synliga för honom. Och när Svenska kyrkan nu går från att ha en kvinnlig ärkebiskop, menar Fredrik Modéus att det är det än viktigare att peppa kvinnor att ställa upp i biskopsval.  

"Vi tar emot kvinnliga röster på andra sätt"

Esther Kazen tycker att påstå att det skulle vara så enkelt som att bara peppa kvinnor att kliva fram, är att se halva sanningen.  

– Det är inte så lätt att kliva fram som kvinna och feminist, för vi tar emot kvinnliga röster på andra sätt. Det är sorgligt med sant och det måste vi som samhälle, som kyrka, belysa att vi gör, säger hon. 

Som exempel tar hon Joel Halldorf, teolog och skribent, bland annat i Expressen. 

– Jag har inga åsikter om honom, men jag har åsikter om hur frikyrkan helt ofiltrerat älskar det han säger och gör. Han gör bra saker, men det tas emot på ett annat sätt. När en kvinna gör något så ifrågasätts man för att man står ensam eller så blir det en särfråga, säger Esther Kazen. 

Den andra panelen består av Elisabeth Hjorth, författare och doktor i etik, Joseph Sverker, lärare i systematisk teologi på EHS, Anne-Louise Eriksson, tidigare rektor för Svenska kyrkans utbildningsinstitut och Lovisa Nyman, forskare i systematisk teologi vid Lunds universitet. 

Där uppstår en diskussion om det liturgiska språket och vad det gör med ens tro. Petra Carlsson noterar att feministteologin på vissa plan har bidragit till ett mer inkluderande språk i kyrkan. Samtidigt krockar det här språket ibland med det liturgiska språk som förespråkas inom queerteologin.

– Debatten mellan det icke-binära och det feministiska ser man ju inte bara i kyrkan, utan också utanför. Var ska kyrkan och teologin ställa sig i frågan? Ska vi slå vakt om könen han och hon eller ska vi slå ett slag för hen, icke-binära och queer? frågar hon panelen. 

"Mångfald är vägen"

–  Jag tror att mångfald är vägen, säger Lovisa Nyman. 

Hon menar att istället för att byta ut ord som “Han” mot andra ord, behöver variationen bli större, för att alla ska ha möjlighet till en teologin som är användbar för alla att tolka sitt liv. 

– Vi har ju en hel Bibel som vi förhåller oss till som vi vet kan vara användbar för att tolka våra liv, men alla kanske inte tycker att allt alltid är användbart. Så måste vi också kunna förhålla oss till det kyrkliga språket, säger Lovisa Nyman. 

Finns patriarkala strukturer överallt

Joseph Sverker lyfter att patriarkala strukturer finns i alla sammanhang och det att inte känna sig sedd i det språk som används är ett uttryck för detta. Att göra en analys, med feministteologin som verktyg, av vilka sammanhang där kvinnor eller queer-personer inte känner sig fullt mänskliga är viktigare än att ställa dem mot varandra, säger han. 

– Jag tänker att vi måste vara varsamma med att inte bli den som säger “du kan inte bli präst” till en kvinna, “fast jag kan vara det”. Eller “du kan inte gifta dig” till en homosexuell även om man själv är gift, säger Elisabeth Hjorth. 

– Det där upprepas vid feminismens relation till transkvinnor. Det som en tar för givet att en själv har rätt till, förnekar en andra. Det ska inte feministteologin låna sig till tänker jag. 

"Varför inte gå över till en annan religion?"

Petra Carlsson avrundar kvällen med att konstatera att samtalet har synliggjort många patriarkala förtryck och att det krävs mycket av en för att hitta “den sanna emancipationen” i kristendomen. Hon undrar varför paneldeltagarna ändå kämpar, varför de inte går över till en annan religion eller helt lämnar religion? 

– Till vem skulle vi gå? Kristendom är inte och kan aldrig vara befriad från de mänskliga maktstrukturerna, men det finns ingen annanstans heller i det mänskliga livet som är det, säger Lovisa Nyman.