En bra bit kvar innan Svenska kyrkan är helt jämställd

Förra året innebar ett anmärkningsvärt skifte i könsfördelningen bland kyrkans präster. En majoritet, 50,1 procent, var kvinnor.

De första tre kvinnorna prästvigdes i april 1960. Drygt elva år senare, 1971, prästvigdes 21-åriga Lisa Tegby, och blev Svenska kyrkans då yngsta präst. I dag är hon 71 år och präst i Umeå.

– Väldigt mycket har förändrats sedan jag prästvigdes. När jag i slutet av 60-talet studerade teologi och berättade det för någon kunde jag få frågan: vill du bli prästfru?

Både präster och studenter ifrågasatte på den tiden kvinnliga präster. Lisa Tegby har bland annat fått hatiska brev och sett präster gå omvägar för att und­vika henne.

– När jag skulle prästvigas och en tid därefter fick jag brev som talade om att jag bröt mot Guds vilja. En del med bibelhänvisningar där man ville hjälpa mig att komma på den rätta vägen, och förstå att jag skulle bli en bra församlingsassistent eller diakonissa. Det fick jag även höra från studiekamrater.

När hon första gången sökte en kyrkoherdetjänst på 90-talet fick hon av kyrkorådsordföranden frågan hur hon skulle klara av det. Hon som hade hus, man och fyra barn.

– När jag påpekade att den förre kyrkoherden hade hus, fru och barn fick jag svaret att det var en annan sak. Det är många som haft den inställningen genom åren, men inte sagt det lika rakt ut.

Tio år senare fick hon kyrkoherdetjänsten. Lisa Tegby har mött orättvisor. Men än mer, har hon mötts av kärlek, stärkande brev och stöttande kollegor.

– Jag har alltid känt mig trygg och älskat att arbeta som präst. Min prästvigningsbiskop uppmuntrade och stöttade mig. Församlingar och kollegor har välkomnat mig med värme.

– Jag tror att de flesta kvinnor som började arbeta som präst tidigt har mött de här båda delarna. Å ena sidan otrolig kärlek och tillit, å andra hat och orättvisor.

I dag är kvinnliga präster en självklarhet i Svenska kyrkan, konstaterar Lisa Tegby. Hon hoppas att prästkollegiet även i fortsättningen består av ungefär hälften män, hälften kvinnor.

– Bredden är viktig. Sedan är frågan, precis som i hela samhället, hur vi ser på och bedömer män respektive kvinnor. Det är något vi behöver medvetande­göra och jobba vidare med.

Sett till hela församlingen tycker hon att det vore bra med fler män i arbetslagen och som gudstjänstfirare. Problemet är inte för många kvinnor, utan för få män.

– Vi behöver fundera på vad vi ska göra för att fler pojkar ska känna sig hemma.

Av Svenska kyrkans anställda 2018 bestod gruppen med pedagogiska uppgifter till 85 procent av kvinnor, visar kyrkostyrelsens jämställdhetsskrivelse 2020. I gruppen med diakoniuppgifter var 89 procent kvinnor.

Även i grupperna med kyrkomusikaliska respektive administrativa uppgifter var kvinnor i majoritet. Anställda med uppgifter inom mark- och fastighetsförvaltning bestod till en majoritet av män. På högre tjänster var män i majoritet, 63 procent av kyrkoherdarna.

Sandra Signarsdotter, 38 år, prästvigdes 2014 och är i dag kaplan i Gustaf Vasa församling.

– Det är glädjande att så många präster är kvinnor i dag, men det finns fortfarande mycket att jobba på. Till exempel att det främst är män som sitter på ledande positioner. Även att patriarkala strukturer och normer lever kvar.

Hon tror att man många gånger inte tänker på de strukturer och normer som finns. Det kan handla om arbetsplatser där kvinnor uttryckt intresse för ledarskapsutbildning men inte fått det. Samtidigt som manliga kollegor blivit uppmuntrade att gå.

– Det ligger i normen att mannen har obegränsad potential, ingen ifrågasätter att han vill bli chef. Om kvinnor heter det ofta att hon är lite för ung eller behöver mer erfarenhet. Det är inget unikt för kyrkan. Men jag skulle vilja att kyrkan, som är Sveriges största organisation, jobbar ännu mer med strukturella problem.

– Vi behöver sätta på oss normbrytande glasögon, titta på hur det ser ut i praktiken och vad vi behöver göra. Det räcker inte med en policy någonstans som är lätt att hänvisa till. Det är kyrkoherdens uppgift att jobba aktivt med den.

Sandra Signarsdotter tror att det fortfarande är svårt ibland att som kvinna peka på normer och områden där jämställdheten behöver förbättras. Risken finns att man blir en ”sten i skon”, det blir helt enkelt lite obekvämt.

Samtidigt är hon stolt över Svenska kyrkan och det arbete som görs för jämställdheten. Över det som hände hösten 2017 under #metoo-rörelsen och arbetet som följde i kyrkan. #vardeljus lyfte fram över 300 berättelser om upplevelser av maktmissbruk och övergrepp i Svenska kyrkan.

– Det sker förändringar, men i stora organisationer går saker inte fort. Vetskapen om att det rör sig framåt ser jag positivt på. Om 30 år vill jag själv ha varit med och påverkat framtidens kyrka.

Själv har hon en lång karriär inom kyrkan framför sig. Hon vill bli tagen för sin kompetens och potential, på lika villkor.

– Jag har i dag en bra arbetsplats med en kyrkoherde som jag upplever ser min potential, och vill se medarbetarna växa. Men jag tror inte att det är så överallt.

Ninna Edgardh är präst och professor i kyrkovetenskap vid Uppsala universitet.

– I kvantitativ mening är präst­yrket jämställt mellan män och kvinnor. I Sverige är målet att det ska vara minst 40 procent män respektive kvinnor i en grupp. Det finns samtidigt många fler aspekter när det gäller jämställdhet. I dag talar vi om ­olaga diskriminering på flera olika grunder.

Sverige har en ovanligt könssegregerad arbetsmarknad sett till europeiska mått, säger Ninna Edgardh. Inom exempelvis skola och omsorg är en övervägande majoritet kvinnor. Det finns en koppling mellan kvinnokön och omsorg samt lägre lön och status. 

– Kyrkans arbetsmarknad speglar arbetsmarknaden i stort. Diakoner är exempelvis nästan bara kvinnor. De har lägre lön och status än präster. Det skulle jag säga är ett av de största problemen, att kyrkan inte lyckats höja värdet på sitt eget omsorgsarbete, som inom teologin är så grundläggande.

Medellönen för församlingsdiakoner 2018 var drygt 34 200 kronor. För komministrar runt 39 000. 

– Från att ha varit en del av samhällets överhet utvecklas kyrkan mot att bli del av en lägre värderad omsorgssektor i samhället. En växande andel kvinnor som präster är på det sättet del av större samhällsförändringar. Det gör det extra viktigt att kyrkan själv uppvärderar omsorgsarbetet.