Präst får skriftlig erinran efter hbtq-kritik

Charlott Rehnman.
Prästen Eugen Brudal kom först ut som transsexuell i Haparanda-bladet, senare i Kyrkans Tidning.

I ett brev till hela arbetslaget kritiserade Haparandaprästen sin kollegas könskorrigering och sexuella läggning. För detta, och för Pride-kritik, får han nu en skriftlig erinran av domkapitlet i Luleå.

Detta är en låst artikel. Logga in
DIGITAL PRENUMERATION

En månad 9 kr

Få tillgång till allt på sajten i en månad för 9 kr. Därefter förnyas prenumerationen löpande med 105 kr/månad. Avsluta när du vill. 

  • Eget konto med full tillgång till kyrkanstidning.se
  • E-tidning - papperstidningen i digital form
  • Nyhetsbrev, temabilagor, poddar, quiz och det praktiska verktyget Idé & inspiration
Köp
Charlott Rehnman.
Prästen Eugen Brudal kom först ut som transsexuell i Haparanda-bladet, senare i Kyrkans Tidning.

Haparanda församling har under det senaste halvåret varit strålkastarljuset i lokalmedia. Det har bland annat handlat om ett brev som en präst skickade till hela arbetslaget. Ett brev för vilket prästen nu har fått en skriftlig erinran av Luleå stifts domkapitel.

Prästens brev skrevs som ett ”svar” på prästkollegan Eugen Brudals krönika i Haparandabladet, fyra månader tidigare, där han kom ut som trans- och bisexuell. I brevet, som skickades på nyårsafton 2018, skriver prästen bland annat: ”Om det sekulärt och mänskligt är fel av dig att byta sexuell identitet vill jag inte uttala mig om. Men teologiskt sett gör du enligt min mening fel och när du i media endast hänvisar till egna upplevelser, också gudsupplevelser, som stöd för ditt livsval”. Han skriver också att ”den som tiger samtycker och det vill jag inte göra.”

– Det var som ett slag i magen: Är det verkligen han som skriver så här? Jag blev så ledsen att jag började skaka. Jag visste att vi hade olika teologiska åsikter, men vårt samarbete var bra den hösten. Jag blev chockad och sorgsen, säger Eugen Brudal.

Så snart brevet kom till domkapitlet i Luleås kännedom inleddes ett ärende – och nu har frågan avgjorts. I sitt beslut tar domkapitlet, ut över brevet, upp att prästen har kritiserat Haparanda församlings deltagande i Pride-paraden och att man anordnat regnbågsgudstjänster.

Kyrkoherden i Haparanda uppger för domkapitlet att prästen ”skällde ut kyrkorådet, som tog illa vid sig.” Vid det aktuella tillfället ska prästen ha sagt att kyrkorådet, genom Pride och regnbågsgudstjänsterna, ”favoriserar homosexuella och att de syndat.”

Prästen själv anser att han ”försökte framföra sina avvikande åsikter på avslappnat sätt”. Och formuleringarna i sitt brev säger prästen att han var ”informellt saklig” och ”inte förolämpande”. Han säger också att han inte tänkte på att brevet blev en offentlig handling.

I sitt beslut slår domkapitlet fast att det råder åsiktsfrihet i Svenska kyrkan och att ”teologiska tolkningar, diskussioner och ifrågasättanden” ryms inom samfundet. Men att prästen, genom sitt brev och sina uttalanden inför kyrkorådet, har ”skapat splittring och motsättningar samt upplevts som kränkande av enskilda individer”. Hans agerande anses omdömeslöst. Som bevis på att hans uttalanden går utöver det som ryms inom Svenska kyrkan anför domkapitlet bland annat ”reaktionerna hos kyrkorådets ledamöter”.

”Vid en sammantagen bedömning” menar domkapitlet att prästens ageranden och uttalanden är ett uttryck för ett ”så starkt ifrågasättande av Svenska kyrkans tolkningar och ställningstaganden i hbtq-frågor att det uppfattas som illojalt.” En ledamot har reserverat sig mot beslutet.

– Det känns som en upprättelse. Det framgår tydligt att han har gjort fel och att de åsikter han framförde i mejlet inte är förenliga med Svenska kyrkan. Kritiken i erinran var skarp och tydlig. I beslutet framgår att alla är välkomna i Svenska kyrkan, säger Eugen Brudal om domkapitlets beslut.

Heidi Stenberg är stiftsjurist i Luleå och var med vid sammanträdet:

– Domkapitlet har tydligt framhållit att Svenska kyrkan inte är en åsiktsgemenskap, utan en trosgemenskap där man som präst får ifrågasätta och ha åsikter. Den aktuella prästens ifrågasättanden är dock så starka att det inte enbart handlar om att ifrågasätta, utan faktiskt också motsätta sig delar av församlingens och Svenska kyrkans tolkningar gällande hbtq-frågor.

Med var också biskop Åsa Nyström, som på grund av semester hänvisar till sin ersättare domprost Charlott Rehnman. Rehnman utvecklar i ett mejl till Kyrkans Tidning vad som, enligt domkapitlets mening, är skillnaden mellan att ifrågasatta och motsätta sig i det aktuella fallet:

– Att ifrågasätta handlar mer om en öppenhet: Att ställa frågor, vara tveksam inför, brottas med frågor, utan att för den skull fördöma andras vägval.

– Att motsätta sig är att medvetet trotsa eller vägra, till exempel att inte vara lojal mot biskopen, inte ta vigningslöftena eller Codex ethicus på allvar.

Vilka av Svenska kyrkans tolkningar och ställningstaganden är det domkapitlet menar att prästen har motsatt sig?

– Svenska kyrkan har tagit ställning för samkönad vigsel men detta är ännu inte accepterat i till exempel den Katolska kyrkan. I dag finns det bland Svenska kyrkans präster de som har en traditionell syn och delar katolska kyrkans uppfattning kring sexualitet och äktenskap.

– Svårigheten uppstår när man motsätter sig Svenska kyrkans mer öppna inställning genom att till exempel avstå från, eller fördöma eller öppet kritisera, arbetet med hbtq-frågor, Svenska kyrkans engagemang i Pridefestivaler, fördöma samkönade vigslar, och även avvisa och marginalisera hbtq-personer, säger domprosten i mejlet.

Kyrkans Tidning har sökt den präst som som skrev brevet, men prästen har inte svarat.