– Vi får laga efter läge och använda de resurser vi har. Vi varken har eller har haft någon diakon eller diakoniassistent, säger Lennart Raswill, kyrkoherde i Håsjö pastorat.
Tillsammans med Bräcke-Revsunds pastorat samt Fors och Ragunda pastorat har Håsjö pastorat ingått i ett projekt i Härnösands stift som studerade församlingar och pastorat utan diakoner och diakoniassistenter. Förutsättningarna måste hanteras och det diakonala arbetet fördelas på hela arbetslaget.
– Hos oss sköts de diakonala uppgifterna av prästerna, de förtroendevalda och frivilliga, säger Lennart Raswill. Vi har ett diakonalt förhållningssätt och vi gör mycket diakonalt men vi saknar helhetskompetensen som en diakon kan erbjuda. Att hålla i grupper, understödja och stötta på det sätt som diakoner kan, är något som vi ibland kan sakna.
I Håsjö pastorat ingår församlingarna Borgvattnet, Stugun och Hällesjö-Håsjö. Lennart Raswill lyfter fram de ”fantastiska förtroendevalda” som en förutsättning för att det diakonala arbetet ska fungera. Det mesta av det arbete som görs, görs bland de äldre församlingsmedlemmarna, men dia-
konal verksamhet sker även i exempelvis körerna, säger han.
– Mycket av vårt diakonala arbete utförs på våra mötesplatser, på trivselträffar och i personliga möten. Vi finns ute i byarna, på läktaren vid fotbollsplan, i kön i matbutiken. Det handlar om möten, samtal, det handlar om att bygga förtroenden. Men det blir på en mer amatörmässig nivå, vi har inte de specialkunskaper som en diakon har. För oss är det en resursfråga, vi har en för liten ekonomi för att ha råd med en diakon. Vi kan heller inte braka iväg med kyrkoavgiften, det skulle aldrig gå.
En annan aspekt är rekryteringen, enligt Lennart Raswill.
– Vi har inte råd att rekrytera diakon eller diakoniassistent, men jag vet att Bräcke-Revsund försökt utan att lyckas. Det är mycket svårt att få tag i diakoner.
– Det gäller att hitta rätt diakonalt tankemönster i arbetet och där tycker jag att vi har lyckats. Men en viktig sak att tänka på är hur frivilliga och ideella får bära på saker som de får höra i enskilda samtal, saker som egentligen ska landa på prästerna. Jag försöker fånga upp och bära det som de frivilliga inte ska behöva bära.
Christina Thernsjö, tillförordnad kyrkoherde i Södra Jämtlands pastorat, är en av tre pensionerade präster som jobbar i pastoratet. Den fjärde prästen är 64 år. I de fem församlingar som ingår i pastoratet arbetar en enda diakoniassistent.
– Diakonal verksamhet är ett sätt att möta människor med mycket omsorg. Även om man inte är utbildad diakon kan man i ett arbetslag i en församling arbeta diakonalt utifrån sin speciella profession. Men en diakon behövs för den samlande kraften och det är det vi saknar, en samordnande och övergripande blick.
– När man som vi i glesbygden står i själva verksamheten hela tiden, med många vakanser och mycket jobb, är det svårt att blicka framåt och arbeta med utveckling. Men jag hoppas att vi så småningom har möjlighet att rekrytera en diakon. Det skulle behövas.
