Regeringen är nöjd med kyrkans förvaltning

– Vi har skickat tydliga signaler till regeringen om att församlingarna söker stöd på en nivå som är mer än dubbelt så hög som de disponibla tillgångarna. Det innebär att många församlingar tvingas skjuta upp eller avstå från sina projekt, säger Markus Dahlberg, chef på kyrkokansliets enhet för kulturarvsstöd.

Summan på 460 miljoner räknades ut av Statskontoret redan 1996, inför relationsförändringen mellan kyrka och stat. Sedan dess är det den summan som har gällt. Detta betyder att summan, till följd av inflationen, i praktiken har minskat något.

Men nu hoppas Markus Dahlberg att en höjning av den kyrkoantikvariska ersättningen ska finnas med i höstens budgetförhandlingar.

– Annars riskerar systemet att urholkas på sikt. Vi har varit väldigt tydliga med att detta är något staten måste tänka på.

Markus Dahlberg är dock överlag nöjd med skrivelsens innehåll.

– Det framgår också av skrivelsen att regeringen är nöjda med hur den kyrkoantikvariska ersättningen används och fördelas.

– Det är tydligt att regeringen lägger stor vikt vid det kyrkliga kulturarvet och att man lyckas beskriva det väl. Det ger oss i Svenska kyrkan råg i ryggen att fortsätta göra ett gott arbete.

Men i skrivelsen framkommer även områden där det krävs förbättringar. Ett sådant exempel är öppethållandet och tillgängliggörandet av Svenska kyrkans 3 373 kyrkobyggnader.

Antalet ”öppetdagar” har minskat konstant sedan relationsförändringen. En kyrklig ”öppetdag” är, enligt skrivelsen, dagar då kyrkobyggnaden håller öppet i minst fem timmar, utöver gudstjänster. Den största minskningen av ”öppetdagar” skedde under perioden 2009–2012. Då minskade de från ett genomsnitt på 145 till 136. År 2017 låg antalet på 134. Nedgången har, enligt skrivelsen, främst skett i större och medelstora städer, samt landsbygd. I storstäderna har antalet öppetdagar i stället ökat.

– Det är en effekt av den rationalisering som Svenska kyrkan har tvingats göra för att svara upp mot en förändrad omvärld.

– De ekonomiska och demografiska förändringarna har lett till att man inte längre har möjlighet att exempelvis ha en vaktmästare i varje kyrka. Det finns en förståelse från regeringens sida för att det inte alltid är enkelt., säger Markus Dahlberg.

För att råda bot på detta krävs nya lösningar, vilket också är något som tas upp i skrivelsen.

Utan en höjning av den kyrkoantikvariska ersättningen riskerar systemet att urholkas på sikt.

– Det är viktigt att kyrkan förmår samverka med andra civilsamhällesaktörer i lokalsamhället. I Sjuhäradsbygden har man lyckats lösa det genom att vända sig till människorna på orten med en förfrågan om de vill hjälpa till att hålla kyrkan öppen.

– Där handlar det om ideella krafter och sådana som kanske inte annars är aktiva i kyrkans verksamhet. Där finns ett engagemang att ta vara på.

Det har funnits en kritik mot att fördelningen av ersättningen har skiljt sig mellan stiften, något som Kyrkans Tidning har skrivit om tidigare. Enligt skrivelsen uppger Svenska kyrkan att den skillnaden har minskat något. En lägesbeskrivning som får stöd av Statskontorets rapport ”Bättre koll på kulturarvet” från förra året.

Markus Dahlberg berättar att det just nu även pågår ett arbete för att få till en effektivare handläggning av församlingarnas ansökan om kyrkoantikvarisk ersättning.

– Vi håller på att utveckla ett nytt IT-stöd som syftar till att förenkla de olika stegen i processen som församlingarna måste gå igenom. Just nu får församlingarna fylla i pappersblanketter, men nu ska systemet digitaliseras.

Skrivelsen tar också upp den motsättning som kan finnas i kyrkorummet mellan antikvariska och verksamhetsbaserade behov. Det kan handla om praktiska förändringar som att byta ut kyrkbänkarna mot stolar, eller att flytta altarets placering.

– Där finns det skrivningar som är positiva för Svenska kyrkans församlingar. Sådana förändringar måste naturligtvis avgöras från fall till fall. Men en använd byggnad skapar incitament till att vilja bevara. Det kan alltså finnas strategiska skäl för Länsstyrelsen att ge sådana tillstånd.

– Detta är ett långsiktigt arbete som måste bedrivas ur tre viktiga aspekter: bevarande, användning och utveckling. Kyrkorna är byggnader som har funnits hos oss i uppåt 1 000 år. Vi hoppas ju att de ska kunna fortsätta användas och förvaltas av framtida generationer också.