Just nu duggar rubrikerna tätt. ”Så överlever du under oxveckorna”. ”Så klarar du oxveckorna i Stockholm”. Och så vidare. Tidningar tipsar om överlevnadsstrategier av olika slag.

Tidningen Land till exempel manar till acceptans och hushållande med krafterna. Mörkret blir liksom inte lättare för att man ogillar det. Tvärtom, skapa ljus inomhus och se fram emot vårens soltimmar. I artikeln tipsar man också om att ta vara på det dagsljus som finns, försök att ta en promenad på lunchen. Utnyttja dessutom helgerna för att få så mycket ljus som möjligt. För att känna hopp om framtiden menar tidningen Land att man kan planera för kommande ledigheter.

Dagens Nyheter har fokuserat på oxveckorna i huvudstaden. I en stort uppslagen artikel tipsar man om allt från att gå på skridskodisco till att rensa källaren och sälja på bakluckeloppis. Den som vill ta det lite lugnare kan semestra i kollektivtrafiken. Det är bara att lösa en SL-biljett och ge sig av med buss eller tunnelbanetåg.

Tidningen Expressens Hälsoliv tipsar också om att lapa dagsljus under lunchen och att planera inför nästa semester. Under rubriken ”Fyra tips som får dig att stå ut” nämner man också middag ute med familjen och att mjukstarta med yoga som möjlig balsam för själen.

Tidningen Stockholm Direkt skojar till det under rubriken ”Oxtips som ger välbehövlig energi”. Här propagerar man bland annat för att sträcktitta på en tv-serie i box. Det kan få dig att fly vardagen.

Så hanterar prästen och diakonen oxveckorna

Hur känner du personligen inför oxveckorna?

– Personligen tycker jag att det är skönt när det blir vardag och rutiner igen. Det är ett nytt år, ny termin och så börjar skolan.

Hur märker du av oxveckorna i jobbet som diakon?

– Jag märker tre tydliga saker på det område jag jobbar, med barn och familj inom Knivsta pastorat. Jag ser en längtan tillbaka till vår verksamhet på Öppna förskolan. Människor uttrycker att de har sett fram emot att komma hit och prata och umgås.

– Jag ser ett mönster – under månaderna maj, september, december och januari så är det ett ökat tryck på samtal. Både enskilda och i par. Efter ledigheten kanske det som inte fungerar i en relation har blivit tydligt. Kanske har antalet konflikter i förhållandet ökat.

Vi människor numera är dåliga på att stå ut, att ha tråkigt.

– Under oxveckorna kan en del ha det jobbigt med ekonomin. Jag har inga fonder med pengar att dela ut. Jag kommer i kontakt med människor som söker ekonomisk hjälp. Och just januari är ju en tuff månad efter alla extra utgifter till bland annat julklappar.

– Vi människor numera är dåliga på att stå ut, att ha tråkigt. Vi måste bli bättre på att leva här och nu. Vi vet ju hur vädret är i januari och februari, vi vet att det är långt till ledighet. Jag tycker att man ska passa på att gå på bio, äta gott en tisdag och planera in något roligt framöver.

Hur kan du lindra nöden för dem som har det jobbigt?

– Jag kan erbjuda samtal, jag lyssnar och är det ställföreträdande hoppet. Jag tror det är viktigt att människor som behöver samtala inte får vänta så länge. Jag har oftast möjlighet att erbjuda samtalstid inom en vecka. Har personen i fråga väl fått en tid så känns det ofta lite bättre. 

– Ofta ställer jag frågorna – vad behöver du för att orka, vad måste du orka och vad behöver du inte orka? Tycker du det är konstigt att du är trött? Jag vill förmedla att man måste ta hand om sig själv, både till kropp och själ.

– Jag erbjuder alltid bön i slutet av vårt samtal. De flesta tackar ja till bön.

Hur känner du personligen inför oxveckorna?

– Jag tycker inte att det är särskilt tufft. Personligen tycker jag november är den tuffaste delen på året. Nu känns det skönt att vara tillbaka till vardagslivet. Som präst jobbar man ju en del under jul och nyår.

Hur märker du av oxveckorna i jobbet som präst?

– Januari är en tuff månad. Alla lediga helger är över och vardagen går igång. Fler tar kontakt med kyrkan. Till oss präster vänder sig folk med allt mellan himmel och jord. Och det är inte bara kyrkligt aktiva som hör av sig, det är också människor utan förankring i kyrkan. Jag tycker det är underbart att Svenska kyrkan har ett så stort förtroendekapital.

Förr var det annorlunda, då visste man vem som var präst eller diakon i stan. Så är det inte i dag. 

– Som församlingspräst tror jag att vi i kyrkan borde bli mer frimodiga och vara mer uppsökande. Vi ska inte sitta i församlingshemmet och vänta på att folk hör av sig. Ensamheten i dag är ett stort problem i vårt samhälle. Jag tror det är lättare att höra av sig till en präst eller diakon om du har ett ansikte, om du har träffat någon i kyrkan tidigare. Förr var det annorlunda, då visste man vem som var präst eller diakon i stan. Så är det inte i dag. 

Vad kan du göra för att lindra nöden för dem som har det jobbigt?

– Jag ställer gärna upp med samtal. Kan jag inte hjälpa till försöker jag slussa vidare. I samtalen förmedlar jag att det är tufft att vara människa. Livet är inte en dans på rosor. Som präst reder jag ut vad det är att vara människa, livet är en kamp, det går upp och det går ner. Det kan vara en hjälp att höra. Jag vill förmedla Guds kärlek, Guds omsorg och stöd och närhet.