Så rustar församlingarna för kommande kriser

Försvarsmakten och andra myndigheter har fått ett uppdrag att se över totalförsvarsplaneringen.

– Det är roligt att vi räknas med och förväntas bidra till ett förbättrat totalförsvar. Vi får också ett grepp om hur läget ser ut i Norrbotten. Det har blivit en tankeställare, säger Hans Johansson.

Bodens pastorat har ett gott samarbete med försvarsmakten och har övat med militärregion nord på hemlig plats.

– Ett femtiotal personer ingick och för vår del medverkade två från Bodens pastorat och två från Nederluleå församling samt några från Luleå stift.

De har också haft utbildningar och övningar tillsammans med kommunerna i närområdet.

– Vi har samtalat med dem hur vi hanterar ett masskadeutfall, men inte för specifikt en eventuell pandemi, säger han.  

Arbetet handlar om att hantera en befolkning som hamnar i krisläge – vid exempelvis terrorattentat, dataintrång, om elen försvinner, att vatten förgiftas eller mat sinar.

– Vid ett utbrott av en pandemi eller andra katastrofer behöver vi bereda oss för att ta hand om många som dör. Har vi kylrumskapacitet för det? Man måste tänka svåra tankar.

Under det skarpa läget som rådde under svininfluensan fick de möjligheten att titta över beredskapen att ta hand om många döda. Frågan har också åter väckts i samband med coronaviruset; huruvida personal som arbetar med begravningar borde få förtur till vaccination när det erbjuds.

– Vi fick inte sådan specialbehandling under svininfluensan och det är värt att ta diskussionen med hälso- och sjukvårdsmyndigheten om nyckelpersonal hos oss också bör vaccineras tidigt.

Vid en pandemi kan det krävas att begravningar sker snabbt för att minska smittspridningen. Då måste man tänka på möjligheten att tina upp jorden om det är tjäle. 

– Sedan har vi pratat med kommunen om möjligheten att nyttja ishallar som förvaringsutrymme vid många döda.

Vid bränsleransonering gäller det att prioritera begravningsfordon, enligt Hans Johansson. För att kunna hantera det statliga uppdraget gällande begravningar måste det finnas personal och material.

– Försvarsmakten krigsplacerar personal och maskiner och i händelse av ofred eller skärpt beredskap måste vi kunna fortsätta jobba med begravningsfrågan.

Därför behöver pastoratet se till att maskiner och personal stannar kvar när krisen kommer. Hans Johansson förklarar att de har diskuterat med stiftet, Nederluleå församling och försvarsmakten om vad de behöver för att bedriva verksamheten.

– För oss handlar det om fyra smågrävare och fyra till fem traktorer, samt lastbilssläp som kan vara intressanta för andra myndigheter, exempelvis Vägverket, att krigsplacera. Vi håller på att upprätta listor och vi ska lämna in dem till rekryteringsmyndigheten, säger han.

– Om det blir krig är frågan hur man stöttar dem som strider. Hur hanterar vi internflyktingströmmar om inte hela landet är i krigstillstånd? Och under vilka förutsättningar ska vi inom kyrkan vara kvar i området?

En annan fråga som diskuterats är hur en enhet ska agera om den inte står i kontakt med andra arbetsledare i pastoratet.

– Vi håller på att upparbeta en tydlig plan på hur vi ska agera om elen eller datatrafiken försvinner.

Hur väl rustade är ni inför en stor kris?

– Vi är väl rustade inför kriser av varierad natur inom civilförsvaret, men när det kommer till totalförsvaret är vi dåligt rustade. Vi har inte tänkt de här tankarna, som är främmande för många församlingar.

– Men vi har kommit längre än andra på grund av att vi ingår i projektgruppen och vi ska försöka sprida det vi kommit fram till.

Så småningom ska det läggas fram en rapport som därefter ska föras ut i stiften, församlingarna och pastoraten.

– Genom att vara en del i projektet har vi öppnat locket på en låda som vi har skjutit ifrån oss och som vi måste börja ta i, säger han.

Östersunds församling har tittat över hur situationen ser ut i församlingen vid en förlängd kris eller en aktiv konfliktsituation.

– Det gäller främst kapaciteten kring begravningar och hur man ska tänka kring logistik. Vi har bra förutsättningar, säger kyrkoherde Jennie Nordin.

Församlingen och även andra pastorat i området har tillgång till mycket mark och har också utvidgat en av kyrkogårdarna.

– Vi har också bra kapacitet i vår maskinpark och vi har även god kapacitet för ett skede då vi behöver handgräva gravar.

De har också tittat över förvaringskapaciteten och prioriteringen av drivmedel för att kunna hantera ett stort antal avlidna – dels för att kunna använda krematoriet, dels till grävmaskiner på kyrkogårdarna.

– Skulle det vara uppkomma ett skede av väldigt många avlidna då behöver vi hastigare genomföra begravningarna. Här har Svenska kyrkan hämtat erfarenhet från det internationella arbetet, exempelvis från ebola-epidemin, säger hon.

– Begravningar ska genomföras med värdighet och människor ska ändå kunna ta avsked.

I jämförelse med spanska sjukan som härjade för 100 år sedan finns i dag en helt annan tillgång till forskning och expertis, förklarar hon vidare. Men också hygienen är mycket bättre.

– En pandemi är lite mer hanterlig idag. Grunden handlar om att möta oro och att vara det känslomässiga och psykologiska stödet.

Förutom själavård arbetar församlingen vidare inom två andra delar – den faktiska beredskapen vad gäller begravningsverksamheten och församlingens roll som mötesplats och som informationsförmedlare.

– Vi uppdaterar beredskaps- och kommunikationsplaner. Framför allt gäller det att vara medveten om att en kris kan uppstå. Och att människor då behöver få tillgång till viktig samhällsinformation, som exempelvis var rent vatten finns att tillgå.

Vad har projektet bidragit till?

– Det har gett ett helhetsgrepp och en bra samverkan mellan olika aktörer. Projektet har bekräftat vikten av samarbete mellan myndigheter och ideella organisationer. Men också värdet av att ha medarbetare som har gedigen erfarenhet.