KT:s undersökning: Så många präster säger nej till brudöverlämning

Tre prästkandidater turas om att agera brudpar och präst. I ett kapell på Svenska kyrkans utbildningsinstitut i Lund övar de sig på att förrätta en vigsel. Samtidigt pågår en het debatt om brudöverlämning. Den har blossat upp på nytt sedan Socialdemokraterna skrivit en motion till kyrkomötet. I motionen föreslås att riktlinjer tas fram för att motverka brudöverlämning vid vigslar i Svenska kyrkan. 

Dialogen det viktiga

Alla tre prästkandidaterna är överens om att ifall de skulle ställas inför en situation med ett par som önskar brudöverlämning skulle det innebära att ett samtal inleddes. 

– Det viktiga är att föra en dialog med brudparet och problematisera vad brudöverlämningen kan symbolisera för många. Sedan tycker jag att beslutat ändå är upp till dem, säger Vilhelm Karinsdotter Yngvesson. 

Han får medhåll av Tommy Brandt som säger att det viktiga är att lyssna in paret och av Santal Sjöblom Timstedt som säger: 

– Det är individer som kommer från olika traditioner och bär med sig olika saker.

Ingen av studenterna tycker att detta är en fråga för kyrkomötet att besluta om. 

Så ofta ställs frågan

Hur vanligt är det då i verkligheten att par önskar att bruden lämnas över till brudgummen av brudens far eller någon annan? Jo, det är faktiskt ganska vanligt. I Kyrkans Tidnings enkät svarar en tredjedel av prästerna att brudöverlämning efterfrågas i samband med ungefär hälften av vigslarna i Svenska kyrkan.

Knappt tio procent säger att det sker ofta. Drygt hälften av prästerna säger att det sker sällan eller aldrig. 

Så svarar prästerna 

Liksom prästkandidaterna i Lund svarar de flesta prästerna att de tar en diskussion med paret som önskar sig brudöverlämning, innan de svarar ja eller nej. Efter samtalet brukar dock en övervägande majoritet av prästerna gå med på brudöverlämning, om brudparet fortfarande vill det. Bara tre procent av prästerna uppger att de konsekvent svarar nej på önskemål om brudöverlämning. 

En stor grupp av prästerna säger att de i samtal med paret förklarar vad överlämnandet kan symbolisera. Nämligen att kvinnan lämnas över som en ägodel från far till man, att detta inte är en vanlig sed i modern tid i Sverige och att det inte är något som Svenska kyrkan står bakom.

En av prästerna säger att han brukar svara något i stil med:

”Ni vet väl om att klassisk svensk tradition är att brudparet går in tillsammans? För det kan ju se ut som att bruden överlämnas från en förmyndare till en annan. Men om ni har tänkt igenom detta, och verkligen vill göra så, så är det OK för mig.”

En annan säger: 

”Jag väljer att brudparet berättar vad det innebär för dem, därefter förklarar jag symboliken i brudöverlämning från kyrkans perspektiv (att kvinnan uppfattas som en omyndig ägodel som byter ägare). Vid något tillfälle har brudgummen vädjat till bruden att han inte ser på henne som en ägodel och att han vill att de ska gå in tillsammans.”

En del par ändrar sig

När det kommer till hur upplysningarna om symboliken tas emot verkar prästerna ha olika erfarenheter. En del säger att de flesta par ändar sig efter diskussionen och vill gå in tillsammans i kyrkan i stället. Andra säger att paret ofta bestämt sig redan innan de kommer till samtalet med prästen och inte ändrar sig.

”Jag för ett samtal med paret och tar temperaturen på hur viktig det detta egentligen är för dem, jag förklarar symboliken. I cirka sju fall av tio skippar de idén. Men inga förbud. Lyhörd pragmatism.” skriver en av prästerna.

En annan svarar att han ”har försökt prata med brudparen och berätta bakgrunden till brudöverlämning. Ingen har ändrat sig. Någon har ’hotat’ med att byta kyrka. Jag har gett upp. ”

Önskar sig ett prinsessbröllop

Flera av prästerna lyfter fram att de försöker gå in i samtalet med det blivande brudparet så neutralt som möjligt. Innan de delar med sig av sin syn på saken frågar de hur paret själva har tänkt och varför de vill ha en överlämning. 

Ofta handlar det om ett önskemål som kommer från bruden. Kanske vill hon ha sitt ”prinsessbröllop” som hon drömt om eller vill hon ge sin pappa ett hedersuppdrag i vigseln. 

Föreslår att "göra en Victoria"

Många av prästerna vittnar om att de brukar föreslå att ”göra en Victoria” som en kompromiss. Om paret verkligen vill ha en brudöverlämning får den ske längre ner i kyrkans mittgång, så som kronprinsessan Victoria gjorde när hon gifte sig 2010. Då ledde Kung Carl XVI Gustaf henne in i kyrkan och lämnade över henne till Prins Daniel nedanför kortrappan. Paret gick gemensamt sista biten till altaret.

”Vi pratar om varför de önskar detta och vilka betydelser det har. Vi pratar om den svenska traditionen. Men om bruden står på sig blir det en kompromiss; den sista biten går bruden tillsammans med brudgummen. Fadern/annan får inte komma nära altaret!”, skriver en av prästerna.

Därför agerar prästerna som de gör

Prästerna har olika argument för sitt agerande. En dryg fjärdedel säger att Svenska kyrkan ska möta önskemålen från dem som vill vigas i kyrkan. En dryg tiondel motiverar sitt ställningstagande med att brudöverlämning inte är förenligt med Svenska kyrkans syn på äktenskapet. Flera säger att de håller med om båda ståndpunkterna och många svarar att de inte vill säga nej till brudöverlämning eftersom paren själva inte ser det som en patriarkal symbol. 

Flera präster påpekar att även om de inte själva tycker att brudöverlämning är bra så är det en perifer del av hela vigseln och inte en central lärofråga värd att strida för.  

”Riter och symboler är inte för evigt statiska utan glider i förståelse. Vår uppgift som kyrka är att fylla dem med gott och autentiskt innehåll men vi ska inte heller vara så envisa och snåla i vår hållning och tolkning att vi utestänger medlemmar från våra gudstjänster med allt det fina de har att ge.” Uttrycker sig en präst om sina bevekelsegrunder för varför han inte nekar en brud att bli ledd in i kyrkan av sin far.

Prästerna om riktlinjer

Prästerna är inte positiva till att kyrkomötet skulle besluta om riktlinjer som avråder från brudöverlämning. Bara 15 procent av de svarande säger att det skulle underlätta deras arbete medan 43 procent säger att arbetet skulle försvåras: det skull leda till att en del par väljer att inte viga sig i kyrkan. Vissa svarar att det både skulle underlätta, det skulle bli tydligare,och försvåra, fler par skulle välja bort att gifta sig i Svenska kyrkan. En präst säger att hennes arbete skulle ” Underlättas genom att inte behöva ta diskussionen. Försvåras genom att arbeta i en kyrka som silar mygg och sväljer kameler.”

Flera av prästerna påpekar att det inte är upp till kyrkomötet att reglera mindre detaljer i gudstjänster utan att det är och ska vara upp till prästerna. 

Tio procent av prästerna tycker att frågan får för mycket utrymme - för den är inte så viktig.  "Det viktiga är välsignelsen, glädjen, bönen, löftena, bekräftelsen", skriver en präst.