Det var i januari som Stiftsstyrelsen remitterade förslaget till sammanslagning, och i början på februari inkom båda församlingarna med sina remissvar. I remissen skriver Stiftsstyrelsen bland skälen att Skanör-Falsterbo församling inte har inkommit med sin församlingsinstruktion, trots att de fått extra dispens med att inkomma senare.
Stiftsstyrelsen tar upp att en kyrkoherde blivit avskedad i strid mot reglementet, att den senaste kyrkoherden valt att sluta på grund av att hon upplevt sig som ifrågasatt som ledare, och dessutom har en komminister slutat och en är tjänstledig. Man anser att församlingen inte kan uppfylla sina uppgifter i enlighet med bestämmelserna i 37 Kap. 2§ KO.
Man låter även äldre problem ligga församlingen till last.
”Med beaktande av det ovan nämnda gör stiftsstyrelsen den samlade bedömningen att en ändring av församlingsindelningen skapar så goda förutsättningar som möjligt för den nybildade församlingen att kunna fullgöra den grundläggande uppgiften samt även organisatoriska, administrativa som ekonomiska skäl talar för en sammanläggning av de två församlingarna till en.”
Kyrkofullmäktige i Skanör-Falsterbo motsätter sig, i sitt remissvar, att en sammanslagning skulle skapa bättre förutsättningar. Man menar att en det skulle inverka negativt på kyrkobesöken och att remissen är missvisande och inaktuell. Vidare skriver man att det saknas en konsekvensanalys och vill att det nyvalda fullmäktige ska ges en chans.
Man skriver vidare att det är orättvist att stiftet tar upp saker som hänt för länge sedan och pekar på ett vanligt förekommande faktafel, att det skulle ha varit 10 olika kyrkoherdar i församlingen under de senaste tio åren. Man pekar på att församlingarna var sammanslagna fram till 2001, men delades upp igen eftersom det inte ansågs positivt för någondera av församlingarna.
Skanör-Falsterbo är en aktiv församling, med högt valdeltagande, väl uppbyggd körverksamhet och en stark barn- och ungdomsverksamhet där 70 procent av alla ungdomar konfirmerar sig.
Församlingen skriver också om deras två senaste fastanställda kyrkoherdar som båda slutade i förtid. Vad gäller Patrik Ahlmark, som fick sparken efter bara tio månader, skriver man att båda parter saknade förtroende för varandra, men ber samtidigt om ursäkt för att man sade upp honom utan att invänta befogenhetsprövning. ”I efterhand vet vi att detta var ett stort misstag som kyrkorådet och kyrkofullmäktige innerligt beklagar.”
Maggie Signäs sade upp sig med motiveringen att det funnits ”outtalade maktstrukturer, vilket gör att jag inte kan utöva det ledarskap jag står för och enligt kyrkoordningen skall utöva.” Församlingen säger sig aldrig ha fått någon precisering av vad outtalade maktstrukturer innebär och är också besvikna på att uppsägningen kom olämpligt, strax innan jul. Man påpekar att hon aldrig färdigställde församlingsinstruktionen, och menar vidare att pandemin bidrog till att kommunikation och samverkan varit begränsad.
Maggie Signäs själv pratade, vid tidpunkten för hennes uppsägning, om en dysfunktionell arbetsplats, ett kyrkoråd som velat bestämma i detaljfrågor och en ickefungerande arbetsordning.
– Jag tycker att det är sorgligt att det misslyckades. Det är alltid ett misslyckande när det inte finns samarbetsvägar, möjligheter att tillsammans arbeta och gå framåt, sade hon då.
Kyrkofullmäktige skriver vidare att ”den uppkomna situationen upplevs som ett ensidigt skuldbeläggande av kyrkorådet”, vilket man anser vara orättvist. Man menar också att kyrkorådet fått kritik för att de arbetat på ett ovanligt sätt, om än inte gjort något formellt fel, vilket har ”försvårat arbetet för kyrkoherden och gjort det tungrott. Detta måste naturligtvis gå att rätta till utan att församlingen upplöses.”
Vidare listas ett antal punkter där församlingen arbetar för att förbättra situationen, men man efterlyser också ett bättre samarbete med stiftet.
De röster inom församlingen som Kyrkans Tidning har varit i kontakt med är inte beredda att acceptera en sammanslagning. De menar att de, med en ny kyrkoherde och ett delvis nytt kyrkoråd, borde få en chans att visa att de kan bli en funktionell församling.
Källor till Kyrkans Tidning hävdar att församlingen är oskyldigt utpekade som en problemförsamling och att man snarare har haft otur med sina kyrkoherdar, och kan inte förstå varför de inte själva kan avskeda en kyrkoherde som inte lever upp till församlingens krav.
