Skarp själavårdande blick hos andlig vägvisare

Magnus Malm är en uppskattad retreatledare och flitig författare. I decennier har han inspirerat och väglett i stora delar av svensk kristenhet. För egen del gjorde böckerna Vägvisare och Under mandelträdet starkt intryck när jag läste dem under sena tonår.

Pilgrimens karta: Att ­tänka kristet i ett sekulärt samhälle ­beskrivs som ett slags slyröjning. Det handlar inte om att plantera nya tankar, utan om att röja bort sådant som skymmer sikten. Malm önskar att boken ska hjälpa läsaren att se längre än ”tidsandans snabbväxande förbuskning”.

Den som följt hans författarskap genom åren känner igen huvudtankarna: Att Gud måste vara ­utgångspunkten för hela livet, vikten av att hålla samman andligt och materiellt, tro och politik, lära och liv.

Till detta hör en varning för det tvårumstänkande som separerar och sliter isär. ”Gnosticismen” utgör en betydande fara och får representera mycket av det som Malm tycker är dåligt i samtiden.

Nya och intressanta perspektiv skymtar när Malm formulerar teologisk kritik mot trump­ism och främlingsfientlighet. Här fungerar hans bibelutläggning som ett kraftfullt motgift till nationalism och populism i kristen skrud.

Malm är klar över att det inte finns någon opolitisk kristendom. Så snart vi städar ut politiken från kyrkan är det bara en tidsfråga innan andra makter stiger in med sin politik, påminner han: ”Bara den kyrka som tar sitt ansvar för nästan, vilket är själva innebörden av politik, är fri att välja vad det innebär i praktiken”.

Pilgrimens karta ska nog egentligen ses som en skiss. Språket flyter, men den röda tråden är inte alltid lätt att följa. Favorit­teman återkommer och rytmen påverkas av att uppskattningsvis en tredjedel av boken består av citat, där herrarna C. S. Lewis, Thomas Merton och Terry Eagleton återfinns på topplistan med ett tiotal längre citat vardera.

Som analys av tidsandan blir Malms kritik alltför svepande för att riktigt få fäste: Den postmoderna filosofin beskrivs som ett angrepp på objektiv sanning som dekonstruerat det mesta till eget tyckande; redan nämnda gnosticism spåras i allt från österländska religioner till klimatkris och reklamens kroppsideal; och mobiltelefoner hindrar dagens unga från att ta del av verkligheten. ”Enda gången de reste sig var när de gick och handlade chips”, berättar Malm ur egen erfarenhet.

Men om författarens samtidskritik är trubbig, är hans själa­vårdande blick desto skarpare. Här möter läsaren någon som är lyhörd inför mänsklig svaghet och samtidigt kapabel att anlägga ett bibliskt förankrat barmhärtighetens perspektiv på andras och egen ofullkomlighet.

I dessa avsnitt är det lätt att förstå varför Magnus Malm förblivit en viktig andlig vägvisare för svensk kristenhet.

Jakob Wirén