Staffan Westerberg överlever med döden som kompis

Det gröna huset med röda knutar ligger precis intill fält och ängar på Uppsalaslätten. I matrummet vid ett slagbord sitter Staffan Westerberg. På bordet har han det som behövs av mediciner och annat, ljusstakarna med stearinljus är väldigt viktiga. Han tänder ljus varje dag. Sambon Hans och hemtjänsten finns till hjälp i det dagliga livet.

–Det är folk från alla olika länder som är här och det känns väldigt bra. De har blivit människor som egentligen kan betyda mer än vad mina teaterfigurer har gjort, de är väl som den här Jesus som tar han om folk, säger Staffan.

Vilse i pannkakan

Staffan Westerberg ser tillbaka på ett långt liv som dramatiker, regissör och skådespelare. Allra mest känd blev han kanske med barnprogrammet ”Vilse i pannkakan”. Det blev älskat av många, hatat av andra som beskyllde honom för att ha förstört deras barndom.

–Det var ju väldigt plågsamt det där. Det var ju ett drev efter mig, men eftersom jag överlevt så har jag kanske avgått med segern i det fallet, berättar Staffan Westerberg i podden.

Roligt med Kristina Lugn

Perioden med Vilse i pannkakan och samarbetet med Teater Brunnsgatan 4 är två delar av hans liv som han har trivts särskilt bra. Och samarbetet med Brunnsgatan 4 pågår ännu där Staffan Westerbergs och Kristina Lugns gemensamma pjäs ”Titta pappa en död cirkus” har spelats under våren. Både på teatern och på turné. Varje kväll ringde Staffan in till föreställningen och var med.

–Jag hade väldigt roligt med Kristina, väldigt roligt, hon var svår också. Men roliga mänskor är ju svåra, säger Staffan Westerberg och skrattar,

Döden var ett tema i ”Titta pappa en död cirkus”, precis som det ofta är i Staffan Westerbergs olika verk:

Känslor i Jesusmöte

– Ja döden har alltid varit något slags dramaturg för mig kul med döden, för att överleva måste man ha döden som kompis.

I podden ”Var ska jag ställa Jesus” berättar Staffan om vad Kristina Lugn sa när hon blev trött på att han höll på med döden hela tiden. Han berättar också om uppväxten i Luleå med tragik i familjen, om sin tro och vad han tänker händer efter döden. Under samtalet blir det en mycket känslosam stund för Staffan Westerberg i mötet med Jesusgestalten.