Ärkebiskopskandidaterna har frågats ut

Ärkebiskopshearingen hölls i Lötenkyrkan, en EFS-samarbetskyrka i Uppsala. Den leddes av Mark Levengood journalist och tv-profil och journalisten Anna Lindman. Varje kandidat frågades ut i 40 minuter. Utfrågningen sändes live på Svenska kyrkans hemsida men var också öppen för besökare. Knappt 150 åhörare hade kommit till kyrkan vid utfrågningens början.

Kandidaterna Johan Dalman, Karin Johannesson, Fredrik Modéus, Martin Modéus och Mikael Mogren fick alla lika lång tid på sig att svara på samma frågor och ordningen för deras intervjuer hade lottats fram. 

– De röstberättigade ska på bästa sätt få en bra bild av de fem kandidater som är med och få höra dem utveckla sig i frågor som är relevanta för rollen som de kandiderar till, sa Lisa Sjöstrand, projektledare för ärkebiskopsvalet, om syftet med hearing.

Frågorna som ställdes hade arbetats fram av en referensgrupp i samarbete med Uppsala stift. Referensgruppen består av Jemima Bentham, diakon och verksamhetschef för Ersta kyrka, Per Eckerdal, biskop emeritus i Göteborgs stift och Tova Mårtensson, ordförande för Svenska kyrkans unga.

Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift, tågade in till sin favoritpsalm 288 Gud från ditt hus. Han beskrev sin uppväxt i ett kristet hem där föräldrarna bad aftonbön. Sedan väntade en tid under vilken han inte var så intresserad av kyrkan. Han beskrev sina tonår som en tid då han sökte efter sammanhang med utrymme för de stora frågorna som han själv brottades med.

–  Jag tror att det finns mycket att göra i våra församlingar. På somliga håll fungerar det utmärkt, men på andra håll är det bara spillror kvar.

Lindman: Vad hade du blivit om du inte blivit präst?

–  Arkitekt, bagare eller pianist på en rökig bar i Paris.

Fredrik Modéus säger att han i rollen som ärkebiskop skulle kunna bidra med ett ledarskap som balanserar vision och relation.

–  Relation handlar om att vara tillgänglig och i kontakt. På plats och närvarande. Vision handlar om att vara tydlig med vart man vill och ha modet att stå kvar när det blåser.

–  Tappar man relationen spelar de vackra visionerna ingen roll och tappar man visionen har man inget att bidra med.

På frågan om hur han vill arbeta med Svenska kyrkans satsning på lärande och undervisning säger Fredrik Modéus att han vill lyfta församlingarna som platser där man kan få tala ärligt och tydligt om tro.

–  I två av tre församlingar finns inte möjlighet till fördjupning i kristen tro, trots att det efterfrågas.

Han beskriver att han vill se en rörelse från nationell och pastoratsnivå till stift och församlingar.

–  Om jag skulle bli ärkebiskop skulle jag tala ofta och mycket om livet i de lokala församlingarna.

Levengood: Finns det frågor som kyrkan inte ska ta ställning i?

–  Inför varje enskild fråga behöver man ställa sig den frågan. Vad är kompassen och det som styr?

–  Det som sägs behöver vara klokt och med evangeliet i bakhuvudet.

Lindman: kyrkan har fått kritik för att vara för politisk, vad har du tyckt då?

–  Kyrkan ska vara engagerat i samhällsfrågor. Något annat skulle vara konstigt. Ibland berör detta sakpolitiska frågor och ibland berör det mer allmänna frågor.

När utfrågarna undrar om interna frågor som kan splittra, som kvinnliga präster och samkönade äktenskap, talar Fredrik Modéus om vikten av dialog.

–  Svenska kyrkan är väldigt tydlig och ska fortsätta vara tydlig med att den som vigs till präst ska kunna jobba med andra präster i kyrkan oavsett kön.

–  När det handlar om vigselplikt är jag helt solidarisk med kyrkans beslut från 2009. Målbilden är att alla med glädje och fri vilja ska vilja viga alla. Men jag tror att det behöver vara en lång process. Man kan inte införa ett vigselkrav.

Lindman: Varför inte?

– Det fungerar som det gör. Det är kyrkoherdens ansvar att se till att det finns någon som viger. Det handlar också om biskoparnas vigningsansvar, jag tror inte vi ska påbörja en lista med kriterier.

Levengood: Hur vill du vara en aktiv röst och i vilka frågor?

–  Jag vill vara någon som säger något om det höga tempot och de enorma prestations- och perfektionskraven.

–  Jag vill vara aktiv för demokrati och mänskliga fri- och rättigheter. Långsamma värderingsförändringar är svåra att märka. Vi behöver värna demokratin.

Lindman: Hur mår Svenska kyrkan i dag?

–  På församlingsplanet på olika sätt. Det som behövs är en stor och medveten satsning på den gudstjänstfirande församlingen.

Levengood: Vad är den största utmaningen kommande år?

–  Att hålla samman rörelsen inåt och utåt. Att bygga församlingar dit människor kan hitta, men utan att tappa kompassen för de stora och viktiga frågorna i tiden.

Hur skulle det märkas att du blivit ärkebiskop?

–  Att vi har en ärkebiskop som syns i debatten och sociala medier och är aktiv i frågor som är viktiga. Vi behöver också bli kvitt det som vi kallar förpappringen.

Lindman: Hur ska Svenska kyrkan ta plats i samhället?

– Som en spetsig och tydlig offentlig röst. Att Svenska kyrkan rätar på ryggen och tar ledartröjan i vissa frågor.

Har Svenska kyrkan inte rätat på ryggen tillräckligt de senaste åren?

–  Jag tycker att vi lite för mycket styrs av berättelsen av att folk går ut och att vi inte är intressanta. Men vi är superintressanta och har något som det sekulära Sverige behöver.

Biskop Martin Modéus gick in till favoritpsalmen, psalm 776, Morgon och afton.

– Den är fantastisk. Den omfattar hela livet och berättar om Kristus mitt i allt, sa Martin Modéus.

Hur såg din väg in kyrkan ut?  

– Den handlade mycket om barndomens sängkantsböner, söndagarnas gudstjänstgående i församlingskyrkan, barngrupper och ansvarstagande. Jag fick tidigt en nyckel till kyrkan. Det var väldigt viktigt, det gav en stark känsla av ett eget ansvar.

Vad har format din tro?

– Föräldrarna, uppväxten, de teologiska studierna, samtal, samtal, samtal, och så bönen. Det finns alltid en möjlighet att lyssna efter Guds röst.

Vad ville du bli när du var ung, annat än präst?  

– Jag ville bli arkitekt, förmodligen byggnadsvårdsarkitekt. Jag går igång på gamla hus.

Känner du en kallelse att bli ärkebiskop?

– Det är en personlig fråga. Jag har ställt mig mentalt där jag inte önskar vara och där jag inte motsätter mig att vara, och lyssnat där. Utifrån vad andra sagt, att det jag står för är viktigt för Svenska kyrkan, vill jag pröva kallelsen och därför ställde jag upp.

– Jag har inte gått den personliga vägen, de egna känslorna ges lätt en för stor betydelse.

Hur upplever du att det är att förhålla sig till biskopslöftena?

– Att leva med vigningslöftena är inte begränsande utan en plattform och en riktning.  Det är ingen särskild av dem som jag kämpar med. Och med löftena följer ett löftespaket, att jag får vila i Guds nåd.

Kyrkans uppgift är att klargöra tro, kyrkan satsar mycket på lärande och undervisning. Vad vill du kommunicera om detta?

– Det är viktigt. Jag vill vara med och skapa stödstrukturer för detta, jag har gjort lärande och undervisning till en huvudpunkt i biskopsvisitationerna i Linköpings stift.  Sedan är jag en församlingskramare. Vi måste förankra detta i det lokala. Jag tycker att man regelbundet och metodiskt ska ta tio minuter och undervisa om tro i alla samlingar vi har i församlingen.

Det finns väldigt dålig kunskap om kristen tro i Sverige i dag. Ser du det som ett misslyckande?

– Ja, att vi inte insett följderna av skolans minskade undervisning om kristendom. Den behöver kyrkan ta över. Det behöver undervisas brett, över Sverige, men också bland kyrkans anställda och i våra grupper. Detta måste församlingarna göra, i verkligheten.

Svenska kyrkan drar andra teologiska slutsatser än andra kyrkor. Hur ska kyrkan kunna värna ekumeniken och samtidigt stå för sina ståndpunkter?

– Genom samtal, genom ekumeniska samtal, dels mellan kyrkoledare, dels mellan individer. Ekumeniken i Sverige kan vara ganska snäll, men jag upplever i Sveriges kristna råd att vi kan vara tydliga och prata teologiskt om kontroversfrågorna, eftersom vi har en så god bas att stå på.

Ska kyrkan ta del av samhällsdebatten?  

– Kyrkan ska inte tala om allt. Men när människans och skapelsens värde och värdighet hotas då har kyrkan i uppgift att tala.

Frågorna om samkönade äktenskap och kvinnliga präster har skapat konflikt i Svenska kyrkan. Hur ska man ena och hela de motsättningarna?

– Det beror nog på hur man driver frågorna, man måste visa respekt och lämna ytor för andra. Vi är inkluderande, men man kan inte tro vad som helst. Men med samtalet som grund kan det fungera. Kyrkan är på en resa och det har skett en enorm utveckling under mitt liv, även om vi inte är helt i mål.

Är du en god diplomat?

– Folk säger det, jag ser inga tecken på att jag inte är det, jag ser mig som en brobyggare. Jag har en bro i mitt biskopsvapen.

Det har din bror också.

– Ja, men jag var först, skojade Martin Modéus. 

Är du hemma på sociala medier?

– Själv är jag mest bekväm med papperstidning och en kopp kaffe. Man det är en del av arbetet och jag får ta hjälp med det.

Hur mår Svenska kyrkan?  

– Jag tror att det är viktigt att gå från missmod till hopp. Kyrkan mår nog bra, men väljer ofta destruktiva perspektiv. Vi måste hitta och lyfta det bra som finns

Om du blir ärkebiskop, hur märks det om tre år?

– Förhoppningsvis märks att jag lyft hoppets perspektiv, att jag tycker att det lokala församlingslivet, diakonin, efterföljelsens perspektiv – Jesus och livet med honom, är viktig för mig. 

Mikael Mogren, biskop i Västerås stift, var först ut efter lunch. Han hade valt psalm 198 Likt vårdagssol i morgonglöd för att ”det är den glada kristendomens signaturmelodi”.

Han beskriver sin uppväxt som att kyrkan var allt det som var roligt på bondgården som var hans barndomshem.

 – Sedan har det djupnat. När det hänt saker som varit omvälvande i mitt liv.

 Vad har format din tro?

 – Det jag kommer ifrån, det gamla Sverige, och de erfarenheter jag fått i livet. Jag har bott utomlands och levt i andra språkkulturer. Jag har också en djup erfarenhet av att vara normbrytande och nu är det normbrytande att vara kristen.

Alla uppfattar inte kyrkan som varm, hur ser du på det?

 – Det är ett stort allvar och mycket av mitt liv är att lyssna på det och se det.

Vad hade du gjort om du inte blivit präst?

 – Jag föddes som arvtagare till en bonde. Jag har också haft en väldig lust till kulturhistoria, konst, musik och bebyggelse.

Känner du en inre kallelse till ärkebiskop och kan du beskriva den?

 – Det är svårt. För jag är väldigt hemma där jag är nu och har inget tryck av att jag ska bort. Men ska jag någon annanstans så gör jag det.

På frågan om hur han vill jobba med lärande och undervisning svarade Mikael Mogren att kristenhet i kommande generation är en ödesfråga.

 – Inte bara för kyrkan utan för hela samhället. Ett samhälle utan kristen tro vill jag inte leva i.

Om kristendomen i Sverige försvinner helt drabbas saker som människovärdet, synen på varandra och på kulturarvet, sa Mikael Mogren. Ett område där kyrkan behöver växla upp närvaron är skolan, tycker han.

 – Det handlar inte bara om att kunna massa saker, utan om att leva med det som för mig är ljus och glädje. Att fira påsk, jul och att veta om varför advent finns.

Ekumenik handlar inte om att alla tror likadant, utan om att det finns respekt och samverkan trots att man kan tycka olika. Samtidigt måste man stå starkt i sitt eget, sa Mikael Mogren och lyfter situationen med patriark Kirill i Moskva.

 – I sitt stöd till Putin levererar han en kristen teologi för att beskriva det här kriget. Där måste vi säga nej. Sedan kan vi bygga relation, den är dålig nu.

Kyrkan har fått kritik för att vara för politisk, hur ser du på det?

 – De som har den kritiken tyckts inte ha sett hur det varit grundat i tro och tradition. Det kan sägas i en aktuell debatt, men det kommer ur kristna traditioner och det sambandet måste vara tydligt.

Vad gäller frågan om hur Mikael Mogren skulle hela de splittringar som finns i kyrkan bland annat genom olika syn på samkönade äktenskap återkom han till värme och vänskap.

 – Att man inte gör sig frånvarande utan finns där och lyssnar in. Min pappa som är bonde säger ”att ut på gödselstacken”. Det finns också näring i det som är konflikt.

Vill du vara en aktiv röst som ärkebiskop och i vilka frågor?

 – Det är nog svårt att låta bli. Jag har en sådan som ligger mitt hjärta särskilt nära. Det är till exempel barn och unga, till exempel kulturarvet.

Hur mår Svenska kyrkan i dag?

 – Tack, bra.

 – Alla dessa människor som är Svenska kyrkan mår på olika sätt. Men jag mår bra och är glad.

På frågan om de största utmaningarna för kyrkan framåt tog Mikael Mogren återigen upp kristendom och kristen tradition hos den kommande generationen. Men också ekonomiska utmaningar när fler lämnar kyrkan.

 – Vi har många anställda och det är inte lätt att minska kostymen.

Om du blir ärkebiskop, hur skulle det märkas efter tre år?

 – Jag hoppas att det skulle vara en glad energi i kyrkan. Att det skulle finnas ljus och värme och ett stort allvar.

 – Att det inte skulle finnas så mycket av att jag är fixerad av att själv bli sedd men att man märker att jag vill se andra.

Vad tror du skulle bli det mest utmanade för dig i rollen?

 – Det som uppfyller mig just nu är att jag då skulle komma längre från församlingarna. Det skulle vara en utmaning att leva med.

Biskop Johan Dalman vandrade in till psalm 212, Långt bortom rymder vida, men bara första versen sjöngs.

– Jag gillar mest tredje versen. Den speglar hur jag känner mig, jag känner mig som ett barn som vänder mig till Gud.

Är det din barnatro som kommer till uttryck då?

– Ja, jag har läst en massa, men faller alltid tillbaka på min barnatro.

Vad har fostrat din tro?

– Människor. Mötet med människor. Min mor kallade Gud ”Han oppanpå”. Det gjorde honom väldigt vardaglig, närvarande, som en granne, och stor.

Hur gick din väg in i Svenska kyrkan?

– Jag kommer från Göteborg. När jag skulle gå på lekis så hamnade jag på katolska kyrkans lekis. Jag blev mottagen i grinden av en nunna, dagen började med psalm. Jag tänkte att de hade gjort något med sina liv, de underbara systrarna som ville oss väl.

Om du inte hade blivit präst vad hade du gjort då?

– Antingen ägnat mig åt arkitektur eller åt att renovera möbler. Då ser man när man är klar.

Upplever du en kallelse att bli ärkebiskop?

– Att stå upp för kyrkan och för Kristus, det är min grundkallelse. Herren har bara nu. Jag ser bakåt med stolthet, och framåt med förväntan, men det är nu vi gör skillnad. Så ser min kallelse ut och kyrkans kallelse.

Vad har du lärt dig som stiftsbiskop?

– Stiftet är stort och olika saker är heta i Södertälje och i Askersund. Det som är viktigt just här, det är det som ska brinna. Det vanliga man gör där man är det är relevant, viktigt och bra, och att ingen får energi av att springa på andras bollar.

Hur upplever du biskopslöftena?

– När man blir biskop får man en mössa, då syns man överallt, en stav så att ingen blir efter och ingen springer före, och korset som är tomt för att Herren har uppstått, som är ett hoppets tecken, de löftena bär jag alltid.

Kyrkan talar om tro och bekännelse, och arbetar med lärande och utbildning. Hur ser du på det?

– Det handlar inte om att prata utan om att praktisera. Vi har en romantisk bild och vi tror att de vi talar med har stora kunskaper. Det har de inte. Så saker som vi ser som vanliga, som kan kännas triviala, men om vi berättar om dem på ett sätt som känns relevant för oss kan det vara relevant för andra. 

Hur ska man arbeta ekumeniskt och samtidigt stå för Svenska kyrkans hållning?

– Ekumenik är mycket en relation. Om man samtalar på skrivbordsnivå, om man jämför olika ståndpunkter, blir gnistbildning. Men när man känner varandra och har en relation så avfärdar man inte varandra.    

Samkönade par och kvinnliga präster är frågor som skapat sår. Hur kan man ena och hela?

– På kyrkokansliet arbetade jag med båda frågorna. Min erfarenhet är att om man samtalar och om man vill nalkas varandra, om man inte säger ”du har fel” utan ber den andre att förklara mer hur denne tänker, då får man ge en bredare bild. Det skapar möjlighet att ge en förmåga att förstå vad den andra tycker och varför.

Hur mår Svenska kyrkan i dag?

– Ryktet om dess död är överdriven. Människorna som finns i kyrkan är inte modfällda. Men människor måste få höra att det de gör räcker. Att det är kallelsen att plöja din åker där du står.

Hur blir kyrkan mer relevant?

– Genom att relevanta människor bekänner sin tro, människor i närheten. Genom att visa kärlek, att visa godhet, det är att motverka ondskans spiral.

Vad är kyrkans största utmaning i dag?

– Självförtroendet. Det köper man inte på Åhlens, det får man genom att känna att man duger, om man känner att Herren kallat oss att vara här.

Hur når man barn och unga?

– Genom att behandla dem som vem som helst, som en jämngammal och ta dem på allvar. Inte bara ge dem flirtkulor, utan också att prata med dem om Jesus.

Förstår du vad du ger dig in på?

– Jag har arbetet med ärkebiskoparna Hammar och Wejryd, jag har sett vardagen. Men antagligen inte ett dugg. Men frågar du: Vill du? Så säger jag: Det vill jag verkligen.

Vad blir stora utmaningen?

– Att räcka till. Det är livsutmaningen.

Vad ser du mest fram emot som ärkebiskop!

– Påsknattsmässan i Uppsala domkyrka.

Karin Johannesson hade valt psalmen 773 Känn ingen oro. Hon växte upp i Filipstad och var med i kyrkans barntimmar och ungdomsverksamhet.

När förstod du att du ville bli präst?

–  Det var ingen överraskning för mina närmaste, men jag hade inte tänkt den tanken. Jag tänkte att jag skulle bli författare, lärare eller fotbollsproffs. Sedan hände något som gjorde att jag erfor att Gud talade till mig och ville att jag skulle bli präst. Då var jag 15 år.

Vad tar du med dig för erfarenheter från uppdraget som stiftsbiskop?

– Lärdomar från visitationer. Det är något av det roligaste, att hälsa på i församlingar och pastorat och tala om livsfrågor, om trons frågor och om kyrkans framtid.

Hur uppfattar du det arbetsledande uppdraget?

–  Utmaningen för mig har varit att inte gå in i detaljer för mycket.

Hur har det varit att leva med biskopslöftena?

–  Det finns en vila i att man lever i löften, det är inte bara jag som lovar, Gud lovar också att vara med mig.

Karin Johannesson sa att hon gärna hade velat arbeta mer med det mystagogiska lärandet.

–  Det handlar om att leda människor in i trons mysterium genom praktik. Det tror jag är framtidsvägen för oss som kyrka. Det finns en stor andlig längtan i Sverige.

–  Vi har tappat vår förmåga att tala om tron på ett sätt som inte är pretentiöst eller överdrivet. Det finns mycket mer tro i samhället, men vi har tappat språket.

På frågan om hur man inom ekumeniken ska kunna värna samarbetet och ändå stå upp för Svenska kyrkans hållning i olika frågor svarade Karin Johannesson att hon tror mycket på ”gräsrotsekumenik”.

–  I framtiden kommer det finnas några engagerade människor som kommer att vilja ta ansvar för kyrkor. Men de måste ta hjälp av varandra.

–  Det som ofta fungerar är när man har något gemensamt projekt. Till exempel att ta emot flyktingar eller hjälpa hemlösa. Eller den spirituella ekumeniken. 

Lindman: Jag möter ofta åsikter av typen att Svenska kyrkan inte vet vad de tror på längre, att det är urvattnat och mer av en samhällsinstitution för tröst. Hur ser du på det?

– Jag kan tycka att det ibland är berättigat. Vi måste kommunicera kyrkans unika budskap och det vi tror på och är till för.

–  Som valspråk har jag ”Kristus förkunnar vi”. Det brukar jag återvända till.

Vissa tycker att ärkebiskopen ska tala om andliga frågor och inte ta ställning i ”heta frågor” hur tänker du?

–  För mig hänger det ihop. Det man gör när man tar ställning är förankrat i kristusrelationen och bönen i dialog. Man tycker till när man drivs av den helige Ande.

–  Men som person tänker jag nog ganska länge innan jag uttalar mig offentligt.

Karin Johannesson sa att hon som ärkebiskop hade velat odla mer eftertänksamhet i det offentliga samtalet.

–  Jag skulle vilja föra in både andlighet och lite filosofi.

Hur tänker du kring det hårda samtalsklimatet på sociala medier?

–  Jag är inte särskilt förtjust i polariserade debatter. Jag hade nog velat vara lite mindre närvarande på social media som ärkebiskop.

Det finns frågor som splittrar kyrkan, som samkönade äktenskap och kvinnliga präster. Hur hade du som ärkebiskop arbetat för att ena och hela?

–  Jag skulle fortsätta vara mig själv. För som person är jag intresserad av att resonera med dem som tänker annorlunda.

 –  När det gäller just de två frågorna så har jag människor i min närhet som inte tänker som jag men vi kan föra goda samtal.

Hur mår Svenska kyrkan i dag?

–  Bitvis inte särskilt bra och bitvis alldeles utmärkt.

–  Jag möter människor som upplever att det går utför och med dem behöver jag sörja. Samtidigt har vi i Uppsala stift en tillströmning av präst- och diakonkandidater, där behöver jag vattna.

Vad är den största utmaningen framöver?

– Ibland brukar jag beskriva det som att vår stora utmaning är att möta de människor som David Thurfjell beskriver som granskogsfolket. Alla de som går ut i naturen för att få andlig påfyllnad.

Hur kommer det efter tre år märkas att du är ärkebiskop?

–  Jag hoppas vi fått upp frågan om barns rätt till andlig utvecklig. Och hur vi beskriver andlig längtan i relation till kristen tro.

Vad ser du mest fram emot i rollen som ärkebiskop?

–  Att få vara en del av det offentliga samtalet i Sverige på ett tydligare sätt.

Kandidaterna presenteras 

På ärkebiskopsvalets hemsida har kandidaterna fått svara på tre korta frågor:

Fredrik Modéus, biskop i Växjö stift

Främsta teologiska förebild:  Kyrkofadern Irenaeus. kommuniteten i Taizé, Alexander Schmemann och Gordon W. Lathrop, Gustaf Wingren, K. E. Løgstrup och Henri Nouwen.

Favoritpsalm: Gud från ditt hus, psalm 228.

Bibeltext han återvänder till:  En av de allra viktigaste är ”Min nåd är allt du behöver. Ja, i svagheten blir kraften störst” (2 Kor. 12:9).

Martin Modéus, biskop i Linköpings stift

Främsta teologiska förebild: Broder Roger av Taizé och Gustaf Wingren.

Favoritpsalm: Morgon och afton, psalm 776.

Bibeltext han återvänder till: Jesu tal i Nasarets synagoga (Luk 4:18-19) där han sammanfattar sitt budskap och sin kallelse, med hänvisning till Jesajas gudsrikesvison.

Mikael Mogren, biskop i Västerås stift

Främsta teologiska förebild: Profeten Jesaja.

Favoritpsalm: Likt vårdagssol i morgonglöd, psalm 198.

Bibeltext han återvänder till: Johannesevangeliets inledning, Johannesprologen, som beskriver hur Ordet blev människa och ”tältade” bland oss.

Johan Dalman, biskop i Strängnäs stift

Främsta teologiska förebild: Rowan Williams.

Favoritpsalm: Långt bortom rymder vida, psalm 212.

Bibeltext han återvänder till: Moses vid den brinnande busken (2 Mos:3 ff) och Jesu kallelse av de första lärjungarna (Joh 1:35 ff).

Karin Johannesson, biskop i Uppsala stift

Främsta teologiska förebild: Teresa av Avila (1515-1582).

Favoritpsalm: Känn ingen oro, psalm 773, med text av Teresa av Avila.

Bibeltext hon återvänder till: Kolosserbrevet. Det fördjupar hemligheten med Kristus (Kol. 1:26-27, 2:2, 4:3).