”Du är viktig. Jag vill att du ska leva.” Så svarade Sandra Signarsdotter den unga person som skrev till henne på snapchat och som mådde väldigt dåligt.
– Vi hade ett själavårdssamtal, man kan ha det på snapchat också. Jag blev så oerhört tacksam när jag hörde att den här personen mådde lite bättre. Jag visar att jag alltid bryr mig om ”mina” ungdomar och försöker svara direkt när de söker mig.
Med fokus på barn, ungdomar, familj och konfirmandarbete möter Sandra Signarsdotter många unga, ledare, konfirmander och skolelever i Stockholm. Deras mående har högsta prioritet för Sandra Signarsdotter, som också ingår i en nätverksgrupp på en skola.
– 1 500 människor tar varje år livet av sig. Var tionde är mellan 15 och 24 år. Kyrkan måste finnas mycket mer där de unga är och vi måste våga ta i de här frågorna. Ju mer vi berättar om psykisk ohälsa, desto mer försvinner tabut och vi kan visa att det går att få hjälp.
Sandra Signarsdotter lyfter fram den stora pressen på dagens unga, betygssystemet, det individuella fokuset, de sociala medierna och betoningen på hur man ska vara och se ut, bilderna på idealkropparna och idealutseendet som bidragande orsaker till ohälsan.
– Men någonstans känns det som om samhället är på väg mot en förändring. Vi är beroende av varandra och om fler vågar prata om psykisk ohälsa och tar hjälp, kan vi förändra och förebygga tillsammans.
Sandra Signarsdotter har tagit initiativ till en eftermiddag med fokus på självmord och psykisk ohälsa i Gustav Vasa kyrka den 5 maj.
Charlie Eriksson, som grundat plattformen Aldrigensam, föreläser, och representanter för barn- och ungdomspsykiatrin, Organisationen Suicide Zero, samordnaren för jourhavande präst, polisen och kuratorer kommer.
– Jag vill bygga broar, visa att det är människor bakom dessa organisationer och institutioner. Om vi tillsammans bygger broar till varandra kan det innebära att nätet kring de unga blir tätare.
Sandra Signarsdotter har planer på att starta en sorgegrupp för ungdomar och med Church of England som modell hoppas hon kunna skapa en gudstjänst för anhöriga till personer som dött genom självmord.
– Riten är viktig, genom att tända ljus, minnas, lyssna till musik och skriva namnet i en särskild bok skapar vi något runt sorgen kring ett självmord. Vi kan inte isolera oss i kyrkan, vi måste bli mycket mera proaktiva kring de här frågorna. Samarbete med andra aktörer i samhället är nyckeln.
