UPPDATERAD.
– Jag kokar, säger en medarbetare i stiftet till Kyrkans Tidning.
– Vad är detta? skriver en annan till redaktionen. Det får vara slut på partipiskans vinande över vårt stift.
Reaktionerna kommer från personer i Härnösands stift som fått tillgång till brevet och därmed vill förbli anonyma, men som reagerat kraftigt på hur situationen har utvecklat sig i stiftet.
Bakgrunden är ett antal namnlistor med stöd för biskopen som cirkulerar i stiftet just nu. I ett brev till socialdemokratiskt förtroendevalda inom Svenska kyrkan i Västernorrland skriver Kenneth Norberg:
"Det är uppenbart att flera av dessa ageranden försöker rikta udden mot våra socialdemokratiska företrädare i stiftet och socialdemokraterna i allmänhet. Försvaret av Biskop Eva Nordung Byström handlar främst om hennes förtjänster som andlig ledare vilket inte samarbetssvårigheterna är kopplade till. Därför bör vi inte ställa oss bakom denna typ av initiativ vare sig som person eller församling."
I brevet skriver Kenneth Norberg om skälet till den "bristfälliga informationen från stiftsstyrelsen" är att protokollet från stiftsstyrelsen inte justerades förrän den 7 oktober.
– Samtidigt har skyddsombuden gjort stiftsstyrelsens beslut offentligt och därmed har frågan spridits i media. Det har inneburit att det finns namnlistor som sprids, tillsammans med kampanjer i sociala medier till stöd för biskopen.
Kyrkans Tidning har förgäves sökt Kenneth Norberg.
Däremot har hans partikamrat Margareta Winberg, ledamot av kyrkostyrelsen och kyrkomötet, ordförande i kyrkorådet i Östersund samt ersättare i Härnösands stiftsstyrelse, besvarat frågor om partipolitik i Svenska kyrkan och eventuell tystnadskultur i stiftet.
Vissa tycker att det som sker nu i Härnösands stift är ett uttryck för en kyrka där partier och politiker har för mycket makt, kan du förstå kritiken?
– Nej det kan jag inte. Hur ska man veta var en person står värderingsmässigt om man inte tillhör en nomineringsgrupp med någon form av partikoppling.
– Vår representativa demokrati är den bästa form av demokrati, som vi känner. Den medverkar till att upprätthålla folkkyrkan, vilket jag är en anhängare av. För övrigt är kyrkan fylld av politiska ställningstaganden, innehållet i uppdraget, gudstjänst, undervisning, diakoni och mission, är ett tydligt uttryck för detta – om man väljer att se det.
Du är ju feminist, tidigare jämställdhetsminister och förebild för många kvinnor i Sverige genom ditt arbete. Hur känns det att en biskop som är kvinna eventuellt tvingas sluta?
– Det känns alltid väldigt tråkigt – oavsett ämbete. Målsättningen för svenska kyrkan måste självfallet vara en jämn fördelning av kvinnor och män som biskopar. Men det är också viktigt att ställa samma krav på biskopar, oavsett kön.
Anser du att det råder en tystnadskultur inom Härnösands stift och att det beror på socialdemokraternas makt i kyrkan regionalt?
– Jag känner inte igen mig i någon tystnadskultur. Vi har demokratiska processer i nomineringsgrupper och beslutsorgan. Vi går igenom, diskuterar och fattar beslut.
