”Vi firar inte nattvard på distans”, står det i vägledningen som bland annat hänvisar till Dirk G. Langes text på Lutherska världsförbundets sajt.
- Det är av teologisk vikt att reflektera över vad det betyder och bör få för konsekvenser att nattvarden begränsas som den gör nu, säger Cristina Grenholm, kyrkosekreterare vid kyrkokansliet.
- Nattvarden är ett av våra två sakrament och är ett uttryck för kyrkans tro, bekännelse och lära. Så på ett vis är det självklart vad nattvarden är och betyder. Men nu står vi i en helt ny situation i en tid med nya möjligheter. Då måste man reflektera över detta. Och ordningen är att det är biskoparna som har ett särskilt ansvar för kyrkans tro, bekännelse och lära även i detta avseende.
Mycket kan göras digitalt, enligt biskoparnas vägledning. Men det går inte att fira nattvarden ”på distans”, via radio, tv eller internet.
- Betoningen är att ord, element och gemenskap hör samman. Det blir inte nattvard bara för att vi läser instiftelseorden. Det blir det inte ens när vi har bröd och vin och läser instiftelseorden. Det blir det först i gemenskap, säger Cristina Grenholm.
Om prästen läser instiftelseorden, låter bröd och vin stå på lämplig plats vid altaret och församlingens medlemmar går fram och tar bröd, doppar det eller (eller om det bara är bröd) och prästen säger "Kristi kropp för dig utgiven". Skulle det vara en möjlighet?
– Det är möjligt att söka olika alternativ så länge ord, element och gemenskap hålls ihop. När det gäller hur nattvarden konkret delas ut kan det ske på olika sätt.
Under pandemin kan det innebära att prästen genom så kallat sockenbud firar nattvard med människor i deras hem. En annan väg kan vara att fira flera mindre mässor, att se över avstånden i kön till måltiden, eller att stå i en halvcirkel, och att inte dela kalken – det kan räcka med brödet, menar Grenholm.
- I biskop Karin Johannessons högmässa i Uppsala domkyrka på påskdagen var det tydligt att de inte kom så nära, att hon delade ut brödet med händerna utsträckta, säger hon.
Men att nattvardsmåltider uteblir under en tid är inget att oroa sig över:
- Dop och nattvard hör samman – och vi kan vila i vårt dop, säger Cristina Grenholm.
- Och vi kan vila i och utöva vår tro på andra sätt, säger hon och nämner som exempel andakter via Skype eller gudstjänster i hemmen eller som man kan ta del av via sin telefon.
- Det är fantastiskt med husandakter – vi har egentligen bara gamla ord för det här – och det vore fint om den egna andakten kan få en renässans.
Det som nu gäller för många i storstäderna är vardag för andra runt om i landet med en glesare nattvardsrytm. Så var det också förr.
– Det är också en viktig sak som Frida Mannerfelt [som skrivit en genomgång i frågan i Kyrkans Tidning] lyfter fram i sin text, att det blir solidariskt med de många som inte heller annars kan komma till nattvard så ofta. Bor du i en större ort kan det vara mässa nästan varje dag i kyrkan närmast dig. Om du bor någon annanstans kan det gå långt mellan tillfällena då du firar nattvard.
- Det gäller att bejaka längtan, och en del i den längtan är att få komma ut på andra sidan den här krisen. Och det är också en viktig del av det kristna livet.
- Alla inser stundens allvar på ett bra sätt. Och omsorgen om nästan är A och O. Det ser vi inte minst när det gäller diakonin, där det är så många som ställer om till handfast hjälp till medmänniskan. Det är också vad nattvard innebär, vi sänds ut för att världen ska leva.
Biskopsbrevet konstaterar att nattvardsfirandet har ökat de senaste årtiondena. Nu blir det ett minskat firande. Kommer det att ändra vårt förhållande till nattvarden i framtiden?
- Eftersom allt ändras tror jag det, men jag kan inte sia om hur. Däremot tror jag att man kan ta det här tillfället till att reflektera kring biskopsbrevet om nattvarden, kring praxis innan pandemin och hur det blir sedan.
