Vrede bland finskspråkiga i Göteborg

Hemma hos Kaisa Tikkanen Forsberg i stadsdelen Kålltorp i Göteborg står kaffe och kakor på bordet. Tillsammans med Arja Torkko och Christine Haryana talar de, på finska, om livet. Det kan tyckas vara ett gemytligt kafferep, men det är bara på ytan. Det är också ett protestmöte, de tre har varit med om att organiserat motståndet mot nerskärningarna i den sverigefinska verksamheten.

– Jag är arg och upprörd, det är en stor skam det som sker. Vi behandlas som andra klassens medborgare, säger Kaisa Tikkanen Forsberg.

Den finskspråkiga verksamheten i Göteborg har gamla rötter. Arja Torkko har arbetat med den tidigare på stiftsnivå, och beskriver hur finskspråkiga präster under 1990-talet betjänade människor i hela Göteborgs stift. Sedan dess har verksamheten krympt.

– Det som återstår av det som en gång var är väldigt lite, säger hon.

Och efter årsskiftet kan det bli ännu mindre kvar. När Göteborgs kyrkliga samfällighet upplöstes 2017 lämnades ansvaret för den finskspråkiga verksamheten i staden över till Carl Johans pastorat, men med ekonomiskt stöd från övriga pastorat. Vid årsskiftet upphör dock avtalet om gemensam finansiering och Carl Johans pastorat planerar därför nerskärningar.

Träffades på bibelstudierna

De tre vännerna vill därför berätta om vad verksamheten faktiskt betyder för dem och många andra. Arja Torkko, Kaisa Tikkanen Forsberg och Christine Haryana lärde känna varandra då de mötts genom Alpha- och Betakurser, grundläggande bibelstudier i kristen tro. Nu fortsätter de att mötas i en grupp som heter Al Dente.

– För mig har det betytt väldigt mycket, det är inte så lätt att få nya vänner i vår ålder, säger Kaisa Tikkanen Forsberg.

Den andliga gemenskapen är grundläggande. Under pandemin har de haft nästan daglig kontakt, och bett mycket tillsammans.

Att få fördjupa sig i kristen tro på finska har varit betydelsefullt.

– Det klart att jag kunnat gå en kurs på svenska, men man blir mer berörd när man får det på sitt modersmål. Det är som polletten faller ner då, säger Arja Torkko.

De går också på svenska gudstjänster, men det är något speciellt med att till exempel få be Herrens bön på finska.

– Det rör vid en, det går in i hjärtat, säger Christine Haryana.

De är även engagerade i en besöksgrupp som hälsar på hos äldre finsktalande. De berättar att för de äldre så blir modersmålet än viktigare då svenskan kan falla bort. Men även yngre vill ha kvar den finsktalande verksamheten för att kunna överföra språket till sina barn.

– Vi är väldigt många finsktalande i Göteborg som också är medlemmar i Svenska kyrkan. Vår kyrkoavgift täcker verksamheten mer än väl, säger Kaisa Tikkanen Forsberg.

Vill fortsätta med finskspråkiga gudstjänster

De förvånas över att Svenska kyrkan på nationell nivå satsar på att till exempel översätta psalmboken till finska, medan verksamheten pressas på lokal nivå.

– Det är som om alla fina ord i församlingsinstruktionerna om finskan inte efterlevs utan bara blir till tomma fraser, säger Kaisa Tikkanen Forsberg.

I Nylöse pastorat bor många finsktalande, som protesterat mot den hotande nerskärningen som också kommer att drabba dem. Kyrkoherde Maria Ottensten skriver i ett mail till Kyrkans tidning att pastoratet lever med stora besparingskrav. Pastoratet har dock en finskspråkig präst och man vill fortsätta att erbjuda gudstjänster, kyrkliga handlingar och själavård på finska.

– Jag har också i olika sammanhang försökt förmedla till den sverigefinska gruppen från våra stadsdelar att jag vill ha kontakt för att se vilka ytterligare behov som finns, och försöka möta dem i den mån det är möjligt.

Kyrkans tidning har också varit i kontakt med pastorat som vill fortsätta att stötta den finskspråkiga verksamheten. De efterlyser fortsatt dialog med Carl Johans pastorat och Göteborgs stift för att utforma en ny modell för hur arbetet ska utformas. Anders Leitzinger, som är kyrkoherde i Carl Johans pastorat, har dock upplevt att intresset varit svagt för att finna en gemensam lösning och ser inte att Carl Johan har kapacitet att på egen hand arbeta fram en modell.

– Vi har därför vädjat till stiftet om att de ska utreda det sverigefinska arbetet, och inte bara i Göteborg utan i hela stiftet, säger han.