Antijudiska bilder i nytt ljus

- Stereotyper har makt. Som människor både vill och behöver vi förhålla oss till vår kollektiva historia, annars tappar vi vår mänsklighet.

Det säger ärkebiskop Ante Jackelén. Hon var en av inbjudarna bakom heldagsseminariet Att måla ’den andre’ på väggen, som hölls i Uppsala den 7 mars. På programmet stod både föreläsningar och visning av Uppsala domkyrka. Talaruppställningen var bred, med föredrag om såväl kyrkokonstens specifika motivkrets som stereotypa bilders rötter och funktion ur bredare perspektiv.

Anders Andrén, professor i arkeologi, berättade om medeltidens bildvärld. I 375 kyrkor finns bilder av judar, utformade 1150-1550. Motiv finns i kyrkor i samtliga landskap i nuvarande Sverige.

- Judarna är inte de enda främlingar som avbildas - i bilder då de tre vise männen kommer med gåvor avbildas asiaten i turban och afrikanen som den svarta afrikanden. Däremot är juden den vanligaste bilden av främlingen.

Uppsättningen med judiska motiv är många. Ibland är de negativa, ibland positiva. Ibland är de både ock. Här finns de kända attributen, återgivna genom århundraden - hakskägg, krokig näsa, toppig hatt eller mössa.

Här finns också de som är mindre kända, som den kallade nattvardsskändningen - bilder av judar som ansågs ha skändat nattvarden. Eller synagogan, den äldsta personifieringen av judendomen, som avbildades i syfte att vara motpol till ecclesia, personifieringen av kyrkan.

Bilderna har ingått i ett allmänt intellektuellt system där antisemitismen varit ett självklart inslag.
- Herman Bengtsson, docent i konstvetenskap

Här finns även ”judesuggan” där judar illustreras sugande på spenarna av ett svin, ett orent djur enligt judendomen. Judesuggan är mycket ovanlig i Skandinavien, men den finns. Till exempel i Uppsala domkyrka.

Runt om i Europa växer medvetenheten om vikten av att ge turister och gudstjänstbesökare information om de antijudiska bilderna, så kallad minneskultur. Men även denna är kontroversiell, berättar Anders Andrén.

- Inför Lutherjubileet startades ett upprop för att ta bort judesuggan i Wittenberg. Judesuggan användes bland annat under nazityskland. Men AfD (nationalkonservativt parti, reds anm.) ansåg att judesuggan ska bevaras som historiskt monument. Det är invandringen av muslimer som skapar dagens antisemitism, inte judesuggan, menade man.

Även minneskulturen i sig kan vara problematisk.

- Risken med den moderna minneskulturen är att den blir en markering av nutidens moraliska överlägsenhet över dåtiden.

Herman Bengtsson, docent i konstvetenskap, skildrade den senaste tidens uppvaknande kring de antijudiska bilderna.

- Tidigare har man haft en lite aningslös inställning som bygger på bilden att Sverige alltid varit tolerant och neutralt. Men bilderna har ingått i ett allmänt intellektuellt system där antisemitismen varit ett självklart inslag.

Kristendomens expansion under medeltiden gjorde att konflikter mellan judar och kristna blossade upp på 1000-1100-talet. Det blev viktigt att markera avstånd mot dem man uppfattade som fiender och kättare. Lagar kom till som reglerade judars klädsel, till exempel den konformade hatten som skulle påminna om Djävulen, liksom lokala bestämmelser om att judar skulle bära särskilda märken i vissa färger.

- När man väl har börjat spana efter antijudiska symboler och attityder i bildkonsten dyker de upp nästan överallt. Syftet var att skapa en känsla av att det främmande lurar var som helst, till och med i det allra heligaste. När judarna anklagas för att stjäla nattvardsbrödet stärker det bilden av att judarna försöker underminera samhället.

Stereotypa bilder spelar en avgörande roll i processer av avhumanisering, de låser bilden av det yttre till föreställningen om inre egenskaper. Det gäller nu och det gällde då, inte minst när det kommer till judar innan förintelsen.
- Joanna Rubin Dranger, konstnär och illustratör

Många av de antijudiska motiven är välkända. Herman Bengtsson kunde dock berätta om en bild som var mindre bekant för publiken, nämligen ugglan som symbol för det judiska folket. Ugglan avtecknas med ansikte med kroknäsa och bred mun, som en karikatyr av en judisk man.

- I vissa bilder framhålls att ugglan var så avskydd att den attackeras av andra fåglar. På så sätt kunde man motivera förföljelsen av judar i Europa, säger Herman Bengtsson.

I Ärentuna kyrka avbildas till exempel en uggla och ett hornblåsande svin som rider på en gammal kvinna. En text på målningen berättar: ”Se, jag och min uggla rider en pipares hustru”. Syftet verkar ha varit att anklaga judarna för att uppträda liderligt och lastbart, menar Herman Bengtsson.

- Hela den senmedeltida kyrkokonsten är ett känsligt kapitel och betydligt mer komplex än man framhållit tidigare. Vi vet inte säkert hur bilderna tolkades då, men vi vet att vi idag måste utveckla strategier för att ta hand om den här delen av vårt kulturarv.

Konstnären och illustratören Joanna Rubin Dranger berättade om stereotypa bilder ur ett brett perspektiv, där inte bara antijudiska motiv ingår.

- Stereotypa bilder spelar en avgörande roll i processer av avhumanisering, de låser bilden av det yttre till föreställningen om inre egenskaper. Det gäller nu och det gällde då, inte minst när det kommer till judar innan förintelsen.

Hon exemplifierade med den omtalade ”Den evige juden”, en film som utgav sig för att vara en dokumentär, och som korsklipper scener av råttor som trängs i rännstenen med scener av judar som trängs i ghettot.

- Före förintelsen fanns stora mängder antisemitiska bilder i svensk skämtpress. Det är till stora delar bortglömt idag. Det fanns då ingen som helst konsensus hos majoritetsbefolkningen kring att de var antisemitiska. Tvärtom ansågs de vara helt oproblematiska.

Det finns helt klart en förödande kraft i den här antijudiskheten som också livnär antisemitismen.
- Antje Jackelén, ärkebiskop

Efteråt kunde Antje Jackelén se tillbaka på en lärorik dag. Även för henne var ugglan som antijudisk symbol en nyhet.

- Det hade jag ingen aning om tidigare. Jag visste att den associerats till vishet, men inte att den har haft den här innebörden.

Hon summerar ett seminarium som gjorde kartan tydligare när det gäller hur det antijudiska arvet ser ut, vilka stereotyper som finns och i vilka sammanhang de finns representerade.

- Det finns helt klart en förödande kraft i den här antijudiskheten som också livnär antisemitismen. Vägen är inte spikrak, man kan inte säga att den som i dag ser karikatyrer av judar i våra kalkmålningar löper ökad risk för antisemitism. Men vi måste förstå att antijudiskheten möjliggjort antisemitismen.

Och som rabbin Ute Steyer påpekade, säger Antje Jackelén, så sprider sig nu de antijudiska stereotyperna och dyker upp i mellanöstern.

Dagen väckte också frågan om hur en svensk minnespraktik på området kan se ut. Med vilken information ska de antijudiska bilderna omges?

Startpunkten måste vara att inse att bara för att något är gammalt så är det inte harmlöst, menar Antje Jackelén.

- Om man jämför med både kyrka och stat i Tyskland, har de varit tvungna att arbeta sig igenom sitt arv på ett helt annat sätt än vad man ansett vara nödvändigt i Sverige. Från det arbetet skulle vi kanske kunna hämta lärdom, säger Antje Jackelén.

Att måla ”den Andre” på väggen – symposium om antijudisk kyrkokonst from Svenska kyrkan on Vimeo.