Ett livsstilsideal både i Sverige och utomlands är numera att leva som en katt. Det finns naturligtvis mycket att lära av katter. En sak är den underbara bekymmerslösheten, den som för övrigt Jesus lovsjunger både bland fåglar och blommor. Stretching som en naturlig del av vardagen är väl också efterföljansvärt. Men att alltid göra bara det man själv vill, att aldrig göra något som någon ber om, om man inte själv vill det. Är det bra?
Katten lever nog sitt liv med de goda egenskaper som Gud gett den. Och när vi övar oss att leva i enlighet med hela skapelsen är det samtidigt viktigt att vi utmanar oss att leva med de förväntningar som ligger på oss just som människor.
Rubriken över den Trettonde söndagen efter trefaldighet är ”Medmänniskan”. Det är ett vackert ord och mig fyller det med längtan. Jag skulle vilja vara en bättre medmänniska. Jag skulle önska att vi alla i den mänskliga familjen var riktigt medmänskliga! Jag skulle önska att alla människor bevarade den mänskliga värdigheten.
För den goda medmänskligheten söker jag en som är förebild i medmänsklighet. Den mest medmänsklige jag vet är Gud. Det står vid Jesus födelse i Matteusevangeliet att Herrens ängel sa till Josef i en dröm, att man skulle ge Jesus namnet Immanuel. Det betyder Gud med oss!
Så vandrar i Jesus Gud med oss genom världen och genom evangeliets texter. När till slut Jesus står bland de elva – där några när de ser honom faller ner och tillber honom medan några fortfarande tvivlar – säger Jesus till dem alla som de sista orden i evangeliet: Jag är med er. Alla dagar. Till tidens slut.
Gode Gud: Var med oss människor in i denna osäkra höst och låt oss känna din närvaro. Hjälp oss att med dig som förebild mogna i det viktigaste vi kan vara – medmänniskor.
Bo Brander
präst
