Teologi som förvandlar världen

Den 4 april 1968 undervisade teologiprofessorn James Cone studenter på universitet i New York, när hans fru Rose kom till föreläsningssalen för att berätta om mordet på Martin Luther King Junior. Cone bröt samman och skickade hem studenterna. Efter tragedin behövde han vara ensam.

Året innan, 1967, hade upproret i Detroit ägt rum. Under fem dagar dödades 43 svarta på gatorna i Detroit, Newark och på bakgatorna i Mississippi och Alabama. Hur kunde vita kristna inte bara förödmjuka utan också döda svarta kristna amerikaner? En obegriplig paradox – två kristna folkgrupper, där den ena ansåg sig ha överhöghet att till och med döda den andra.

Mordet på Martin Luther King blev en vändpunkt i James Cones liv (1938–2018). King skapade medborgarrättsrörelsen, den mest omstörtande sociala rörelsen i amerikansk historia. Den byggde på ickevåld, med kärlek och försoning utifrån kristen tro.

Om Gud älskar alla människor som predikades överallt i kyrkor, varför blev då de svarta trakasserade i hela Amerika? Den frågan ställde sig James Cone när han var 17 år gammal. Han växte upp i ett varmt kristet hem i Alabama. På söndagarna gick han med föräldrarna till kyrkan, som alltid var fylld med människor som sjöng till Gud med glädje och tacksamhet.

James Cone betraktas i dag som en internationellt erkänd teolog, en av de största i Amerika i modern tid. Nyligen publicerades postumt en memoarbok av honom, Said I wasn't gonna tell nobody (ungefär ”Jag hade tänkt att inte berätta för någon”). Den beskriver hur Black Theology kom till, en teologi om frihet och rättvisa för de svarta i Amerika, som blev en livsuppgift för honom. Även i Afrika, särskilt Sydafrika, har Black Theology haft inflytande.

Efter mordet på Martin Luther King upplevde Cone att han måste göra något. Han beskriver det så, ”jag blev väckt ur min behagliga akademiska värld”. Men hans uppgift var inte att bli ledare i medborgarrörelsen efter Martin Luther King. Cone var teolog, men vilket värde hade teologi i de svartas kamp i Amerika? De få svarta som studerat teologi fullföljde sina akademiska studier på samma sätt som de vita amerikanerna. Så hade Cone själv gjort medan han skrev sin doktorsavhandling om den schweiziske tänkaren och teologen Karl Barth.

För att bli accepterad hade Cone redan som barn lärt sig att anlägga en mask, förställa sig. Ingen svart fick säga emot en vit man eller kvinna. Masken bar Cone med sig hela vägen till sin doktorsexamen.

Efter upproret i Detroit och mordet på Martin Luther King kunde Cone inte skriva som tidigare. De svarta behövde en ny teologi med rötter i den svarta befolkningen i Amerika och det blod som spillts under 400 år av de vitas förtryck.

Frihet och befrielse var för Cone inte ett filosofiskt abstrakt begrepp utan tvärtom kärnord i kristen teologi. Cone jämförde de afrikanska slavarnas frigörelse i Amerika med Gamla testamentets berättelse om israeliternas befrielse och uttåg ur Egypten. En teologi som är likgiltig för innebörden av Guds befrielse av fattiga kan inte vara en kristen teologi, menade han.

I sin memoarbok använder Cone en analogi utifrån berättelsen om Kain och Abel i Första Moseboken. ”Herren sade till Kain: ’Var är din bror Abel?’ Han svarade: ’Det vet jag inte. Skall jag ta hand om min bror?’ Herren sade: ”Vad har du gjort? Din brors blod ropar till mig från marken’” (Första Moseboken 4:9–10). Kain kan ses som en metafor för vita människor och Abel för de svarta. Gud frågar vita amerikaner, särskilt de kristna; ”var finns era svarta bröder och systrar?” Och de vita svarar: ”Vi vet inte. Ska vi ta hand om dem?” Och Herren säger: ”Vad har ni gjort mot dem i fyra hundra år?”

Cone påverkades, vid sidan om Martin Luther King och dennes medborgarrättsrörelse, starkt av Malcolm X som blev ledare för Black Power-rörelsen vid samma tid. Malcolm X var son till en svart baptistpastor men konverterade till islam. Han kallade kristendomen ”de vitas religion”. Black Power blev en politisk frihetsrörelse och tolkades även som evangelium för Amerika. Jesus hade kommit för att befria förtryckta människor. Det budskapet gällde fortfarande och Black Power kämpade för samma sak.

Martin Luther Kings ickevåldsstrategi avvisades av Malcolm X, som menade att de vita i Amerika inte hade något samvete och måste tvingas till att behandla svarta som människor. Det fanns också en annan skillnad mellan dessa båda frihetsledare. För Malcolm X var identiteten ”black” fundamental, medan Martin Luther King inte såg något egenvärde i att vara svart. King menade att Black Power medverkade till att fjärma svarta från vita och gjorde det svårare att skapa ett integrerat samhälle.

Cone brottades med paradoxen hur vita människor kunde använda kristendomen till att rättfärdiga förtryck. Han hade fått nog av både de vitas kristendom och många konservativa svarta kyrkors verklighetsfrämmande predikande. Det var nu tid att avslöja den vite mannens teologi.

Cone kämpade med att skapa en mer systematisk teologi som kunde gå i närkamp med de vita. Det kom att bli många böcker, bland andra Black Theology and Black Power, A Black Theology of Liberation, The Spirituals and the Blues. Ett år före sin död (2018) blev han invald i det prestigefyllda samfundet American Academy of Artes and Sciences.

Teologer i den vita västvärlden har ofta förutsatt att den teologiska tradition de är fostrade i har universell giltighet. Cone avvisade ett sådant påstående. Det finns ingen universell teologi. Jesu eget språk var inte filosofiskt eller rationellt som antikens Platon och Plotinus, utan profetiskt och apokalyptiskt, som hos Jesaja och Johannes döparen.

James Cone var professor i systematisk teologi vid Union Theological Seminary i New York. Detta universitet, grundat 1836, har länge räknats som en av de förnämsta akademierna för teologi i Amerika. Ett flertal internationellt kända teologer, också från Europa, har varit knutna till detta lärosäte under årens lopp såsom Dietrich Bonhoeffer, Reihold Niebuhr, Paul Tillich.

James Cone verkade nästan ett halvt sekel som professor här. Black Theology kom naturligt att ingå i den teologiska kursplanen, och hundratals studenter har under åren här fått inte bara teoretisk utbildning utan också motivation till ett starkt samhällsengagemang. Union Theological Seminary har som ett liberalt lärosäte också funnits i framkant för feministteologi och befrielseteologi.

Jag hade själv Cone som lärare när jag på 80-talet fått ett stipendium för en mastersutbildning i amerikansk kyrkohistoria och afrikansk historia. Föreläsningarna med James Cone och hans starka engagemang gav outplånliga intryck.

I likhet med Stephen G Ray Junior, president för Chicago Theological Seminary och som väl kände Cone, kan jag instämma i att det han lyckades skapa är ”en förebild för alla som tror att teologi kan förändra världen”.