Akt med urna sämre än kista av flera skäl

Under senare år har förekomsten av "akt med urna" ökat betydligt. Det är olyckligt av flera anledningar.

Dels försvåras sorgearbetet för anhöriga. Det är stor skillnad om man kommer in i kyrkan och det står en kista framme i koret, eller om det är en urna. Är det en kista ser man omedelbart att här är det en person som har dött och nu ska det vara begravningsgudstjänst. Är det en urna blir det en mycket mer abstrakt fråga, döden göms undan på något sätt. Dels kringgås lagen om max 30 dagar mellan dödsfall och begravning (jag ska om en månad ha en akt med urna där det kommer att ha gått 73 dagar mellan dödsfall och begravning). Det är inte värdigt.

Problemet är att begravningsbyråerna lovar anhöriga att man kan göra så. 

Därför anser jag att biskopskollegiet och kyrkomötet bör fastslå att en begravning enligt Svenska kyrkans ordning sker med en kista framme i koret. Givetvis inom 30 dagar från dödsfallet. Kan våra grannländer klara av det på 8-14 dagar finns det ingen ursäkt för att det ska dra ut på tiden i Sverige. Undantag kan bara beviljas av kyrkoherden och bara om det föreligger särskilda pastorala skäl. Det är inget som begravningsbyrån kan råda över.

Helge B. Berg, präst i Arbrå-Undersviks församling