Språkligt gäller: ju mer kunskap desto klarare precisering. Nu vill man i stället inkludera genom att olika företeelser ges samma namn. – Ja, du är gift. Följdfrågan om partnerns kön borde då anses diskriminera. Då rör vi oss i farliga utmarker. Det kan aldrig vara fel att kalla ett bi för ett bi, om det nu inte är en humla.

Juridiskt har äktenskapet – under historisk tid i väst – gällt en man och en kvinna. Ask och Embla hade inte samma kön. Svensk lag begränsar via ålder, antal, släktskap och kön. Enligt FN:s deklaration om de mänskliga rättigheterna, Europakonventionen och världsreligionerna är äktenskap till för man och kvinna, detta oavsett om ekonomi eller förälskelse varit motivet.
  Om drivkraften till en lagförändring är ”kärleken”, måste konsekvensen också bli ett stöd för och välsignelse av polygami och syskonäktenskap. Regissören Susanna Edwards har redan – just i kärlekens namn – pläderat för incest.
  Man kan inte gå förbi Jesu ord om relationen mellan man och kvinna: ”Vad Gud har sammanfogat… ”(Mt 19). Präster fungerar inte bara som en myndighet, utan vigseln sker inför Gud, som skapat äktenskapet – en syn delad av judar och muslimer. Vi bör även beakta den världsvida kyrkan, med en definition av parrelationer, som är rådande från Genesis. I Katolska kyrkan är äktenskapet ett sakrament.

Äktenskap för samkönade gäller inte hundratusentals personer! I debatten låter det så. Faktum är att ytterligt få är intresserade av juridiskt stöd för relationen. Antalet registrerade partnerskap har minskat, medan mängden vigslar har ökat de senaste åren.
  Statistiska centralbyrån, SCB, visar att ytterst få homosexuella vill leva i partnerskap. 2007 var 3 129 552 gifta och 4 649 levde i partnerskap. Detta efter 12 års möjlighet till det och med ett uppdämpt behov tillgodosett. Det är bara 0,15 procent. Vid samma proportioner som för vigda skulle 90 000 leva i partnerskap vid två procent homosexuella, en siffra Socialstyrelsen anger.
Dessutom är antalet partnerskap som upplöses, procentuellt sett, betydligt större än de äktenskap som spricker. Spruckna partnerskap är vanligast bland lesbiska.
RFSL har 5 000 medlemmar. De har aldrig förr kämpat för äktenskap. Varför har det plötsligt blivit åtråvärt nu?
Få homosexuella vill alltså leva i registrerat partnerskap och ännu färre av dem vill bli välsignade i kyrkan.

90 000 svenskar har skrivit sina namn på ett upprop att inte förändra definitionen av äktenskapet. Ska en ytterligt liten grupps önskan leda till att en brett omfattad och så väl fungerande samlevnadsform som det heterosexuella äktenskapet berövas sitt innehåll, när lagen 2005 redan i princip likställde äktenskap med partnerskap?

Brith Aspenlinda
adjunkt, teol kand